Naturlig biotop

Finns i långsamtflytande, nära stillastående biotop i ett vattendrag som fylls på av heta källor och har därmed mycket höga temperaturer. Flodbottnen är täckt av mängder med grenar och halvt förmultnade löv som bildar mängder med gömställen. Vattnet är förhållandevis mjukt och har ett lågt till neutralt pH-värde. Typlokalen är en het källa i sydvästra Bolivia där vattentemperaturen i mitten är 41 grader och ut mot kanterna 35, arten håller endast till i de svalare delarna av källan. Endast en art observerades i de hetaste delarna av floden, Pamphorichthys hasemani, en liten levandefödare. Läs mer under fångstplatsinformationen.

Föda

Både vid observationer och i analyser av maginnehåll har man sett att arten äter sniglar. Tänder och käkar är kraftiga och anpassade till att krossa snäckskal. Observationer har också gjorts där den äter andra fiskar upp till en tredjedel av den egna längden samt räkor. I akvarium äter arten de flesta typer av flingfoder och pellets av de allra minsta storlekarna. Bjud också regelbundet på mygglarver, Artemia och annat fryst eller ännu hellre levande foder. Långvarig diet på torrfoder rekommenderas inte.

Könsskillnad

Mycket svårt att se skillnad på könen, hanen kan få något skarpare och brantare panna och mer utdragna fenor. Annars är det lämpligt att köpa en grupp på 4-8 individer och låta dem para ut.

Akvariemiljö

Såsom för många av de andra arterna i Bujurquina-släktet bör vattencirkulationen hållas vid ett minimum om inte helt stillastående. Inred akvariet med gott om gömställen och områden där arten kan få utlopp för sitt beteende att rota i bottensedimentet i jakt på föda. Undvik alltför stark belysning då det leder till en skygg art som du alltför sällan får se. Är akvariet stort nog kan flera grupper hållas., Då krävs också väl separerade områden med förtätade gömställen. Arten är förhållandevis tålig när det gäller olika vattenparametrar, men bör inte hållas i alltför kallt vatten. Även om den i naturen lever i vatten med temperaturer mellan 35-41 grader är det inte att rekommendera i akvarium då det sänker syrehalten i vattnet samtidigt som fisken förbrukar mer syre, vilket är en dålig kombination. Arten har odlats framgångsrikt i 24-28 grader. Vattenbyten sker med fördel i små mängder men ofta för att hålla vattenvärdena så konstanta som möjligt.

Beteende & lek

En nyfiken och vacker ciklid som lugnt utforskar även det större akvariet till från hörn till hörn. Aggressionen mellan honor kan i för små akvarier leda till mindre skador, men arten är i allmänhet förhållandevis mild mot artfränder. Ett par kan hållas i förhållandevis små akvarier. Flera arter i Bujurquina-släktet har observerats att gräva ned sig i sand eller bottensediment vid fara. Arten är en biparental, larvofil munruvare. Honan lägger romen på ett löv eller något annat flyttbart föremål och vaktar där äggen tills de kläcks och tas då upp i munnen. Vid fara kan lövet flyttas till skydd eller vändas upp och ned så romen inte syns. Föräldrarna turas om att munruva ynglen. Saknas flyttbart objekt kan stenar eller rötter användas. Paret försvarar sedan ynglen under lång tid även efter de är frisimmande genom att ta in dem i munnen vid fara.

Allmänt

B. oenolaemus skiljer sig från övriga i släktet främst genom de markanta och många ljusa prickar de har på kinden, jämfört med slingrande ådringar.

Det tog nästan 20 år efter att Kullander beskrev arten innan de samlades in och fördes till hobbyn i Europa av resande Tyska, Österrikiska och Schweiziska entusiaster. Namnet oenolaemus kommer från de grekiska orden oenos (vin) och laimos (kind).

Litteratur

Litteratur
Kullander, S.O. 1981. Cichlid fishes from the La Plata basin. Part I. Collections from Paraguay in the Musèum dHistoire naturelle de Genéve. Revue suisse Zool. 88.

Kullander, Sven. 1986. "Cichlid Fishes of the Amazon River Drainage of Peru". Swedish Museum of Natural History. Cichlids Amazon.