Annons
Julidochromis marlieri är den största i gruppen Julidochromis och kan bli uppemot 15 cm. De påträffas vid de nordvästra delarna av Tanganyikasjön i och runt sprickor och håligheter vid stenbiotoper på djup ner till cirka 30 meter. Liksom de andra i denna grupp simmar de med buken nära underlaget. Vilket gör att man ibland kan se dem simma upp och ner. Unga J. marlieri förväxlas ofta med Julidochromis transcriptus.
I naturen äter de både smådjur och alger. I akvariet kan man ibland se dem beta alger på stenarna. De bör matas med en varierande kost såsom pellets, räkor, ärtor etc.
Honorna är ofta större än hanarna men det motsatta förekommer också. Det enda helt säkra sättet att skilja på könen är vid lek då hanens genitalpapill är smal, lång, spetsig och något mer bakåtrikad, medans honans är rundare och kortare. Hanens genitalpapill kan ibland också till viss del vara synlig även när det inte är lek.
Minst 75-100 liter är att rekommendera för ett enstaka par, men större akvarium är att föredra. Vill man ha två par krävs ett betydligt större akvarium. Liksom andra tanganyikaciklider bör vattnet ha medel till högt pH, 7.5-9, och hårdheten gärna vara över 10 gH. Vattnets kH bör också hållas på minst 7-8 för att undvika sviktningar i pH. Temperatur bör vara 24-28 grader. Akvariet måste vara inrett med mycket sten och håligheter. Håller man dessa med andra fiskar exempelvis Cyprichromis eller Xenotilapia eller liknande kommer de fram ifrån sina gömställen betydligt oftare.
J. marlieri leker i små trånga grottor och sprickor. Ofta vet man inte att de lekt förens man ser små yngel. Antalet avkommor varierar, troligtvis beroende på olika förutsättningar. Det blir dock sällan bli mer än runt 50 yngel. Det har händer att arten leker var tredje vecka. När ynglen kläckts efter 3-4 dagar, och sedan blivit frisimmade efter ytterligare cirka en vecka så håller dom sig till en och samma plats i grottan. När ynglen blir runt 1 cm så börjar dom utforska den närmaste omgivningen. När de är 2-2.5 cm så kan man se dem simma runt i grottor och sprickor letandes after föda. Man ser dem ofta äta alger på stenarna. Vid cirka 3 cm så börjar föräldrarna tycka att det är dags för ynglen att flytta ut och de försvarar inte längre sin avkomma. Dock accepteras de fortfarande och tillåts stanna i reviret. Till slut har man flera generationer som lever tillsammans. Julidochromis marlieri är duktiga föräldrar som mycket motiverat försvarar sin avkomma. Liksom andra fiskar i samma grupp störs de lätt av förändringar i miljön. Vilket i värsta fall kan leda till att paret bryter upp.
En mycket trevlig Julidochromis som kan hållas med nästan alla andra arter. Det skall dock påpekas att de kan bli ganska aggressiva när de har yngel att försvara, och speciellt vid lek. Har man dessa tillsammans med skygga fiskar så ser man dem inte så ofta. Blandar man dem med livligare fiskar kommer de gärna fram och utforskar även de öppna ytorna i akvariet.
