Julidochromis ornatus är mycket bunden till stenbiotopen, det är inte ofta de lämnar stenarna. De simmar mycket nära underlaget med buken, detta resulterar att de lika ofta simmar upp och ner som rätvänt. De älskar sprickor och smala hål blan stenarna och därför har de utvecklat en förmåga att även kunna backa när det inte har utrymme för att vända sig naturligt.I naturen förekommer de på varierande djup. Övre gränsen verkar vara kring 1 meter medans nedre gränsen är djupare än trettio meter. Uppenbart lever individerna permanent på ett viss djup och färgsättningen är påverkad av vilket djup de lever på ju djupare de lever desto mer svart är det i teckningen. Detta verkar gälla övriga arter inom Julidochromisgruppen också.
I naturen äter de olika former av ryggradslösa djur som de tar från stenar och svampar i sin omgivning. De äter också växter, alger och svampar från sin omgivning. Behöver smått foder i akvarium. Då det är en fisk som skall ha en vackert gul färg så måste den få färgfoder såsom Cyklops, Artemia eller malda, hela räkor.
Det finns en föreställning att honorna från Julidochromis- släktet blir större än hanarna. Detta är bara delvis sant. I fångenskap verkar honorna växa snabbare i början, efter en tid stannar de i växten och hinns ikapp och i vissa fall paseras av hanarna. Jämförande studier av tillväxthastigheten hos vilda fiskar har inte gjorts därför kan det inte sägas om detta även gäller i naturen eller bara är ett utslag av den konstlade miljö som ett akvarium utgör.
Fördelen för honorna om de växer snabbare är att de får lättare att hålla ett territorium och att ta kommandot vid lektiden.
Storleken och tillväxten är ett värdefullt hjälpmedel då man skall bestämma könen hos ciklider, men hos Julidochromisar gäller att det kan vara hopplöst att använda denna metod på halvvuxna fiskar, även om det gäller samma kull. Detta då beroende på att könen har olika tillväxt som en funktion av åldern.
Könen är utseendemässigt likadana, den enda möjligheten att skilja könen från varandra hos halvvuxna och vuxna fiskar är att hanarna ofta har sin genital-papill helt synlig även vid icke lektid. Den är mörk, smal och spetsig.
Vattenkemi och temperatur är samma som för övriga Tanganyikaciklider, pH mellan 7.5 0ch 8.2 och temperatur ca 26 grader C. Gott om sten, god cirkulation och syresättning. I vissa avseende är Julidochromis ornatus inte den enklaste arten att sköta. Normalt sett är den fredlig gentimot andra arter men kan vara mycket aggresiva mot arter från släktet Julidochromis.
Som vanligt när det gäller de parbildande cikliderna så bör man köpa ett större antal fiskar, minst fyra, och låta fiskarna själva sköta ut parandet. Om man placerar sex Julidochromis ornatus i ett med mycket sten inrett 100-litersakvarium, så utkristaliseras oftast efter en viss tid ett par plus fyra lik. De fyra liken kan undvikas om akvaristen är påpasslig, men ett på morgonen harmoniskt akvarium kan vara ett slagfält på kvällen.
Julidochromis har också ett beteende som fått många garvade akvarister att tappa håret. Man kan i många år haft et harmoniskt par som producerat kull på kull. Plötsligen när man just har varit och tagit ut den sista kullen, slår den största ihjäl den minsta. Denna aggresivitet kan ibland utlösas av minsta störning. De bästa paren jag haft har alltid varit de jag lämnat nästan helt ifred, aldrig rengjort en ruta, låtit akvariet gro helt igen med alger och endast skött vattenbytena. När akvariet skall tömmas på yngel har jag gjort det helt rent och möblerat om. Stoppat tillbaks paret plus en del yngel från den sista kullen plus några av de äldsta ynglen. Detta brukar fungera, men någon garanti är det inte.
Har ni gjort ändringar så övervaka akvariet som en hök de närmaste dagarna efter. Om slagsmål uppstår, flytta den mest aggresiva fisken till ett annat akvarium för ett tag, och försök sen igen.
Julidochromis ornatus leker i små hålor och i sprickbildningar. Äggen läggs på väggar eller i taket av grottan. Precis som de andra arterna i släktet verkar J. ornatus ha två typer av lekbeteende. Ett par kan lägga ett fåtal ägg varje dag, ellert lägga ett stort antal med ägg en gång i månaden. Orsaken till dessa två typer av lek eller till att samma par kan växla mellan beteendena är okänt.
Äggen kläcks efter 3-4 dagar och ynglen är frisimmande efter ytterligare sju dagar. De uppehåller sig kring lekgrotten tills de är ca. 2.5 cm stora. Vid denna storlek så vandrar de iväg från föräldrargrottan om de är födda vilt, i akvariets trång värld kan de inte göra så och om inte akvaristen inte fångar ur dem så kommer de att attackeras av föräldrarna när ynglen är så stora att föräldrarna uppfattar dem som konkurrenter.
I naturen livnär sig J. ornatus på mikroorganismer som finns i algtäcket.
Har fått sitt namn från betydelsen av ornatus, Dekorerad, Utsmyckad.
Julidochromis- släktet består i stort av två grupper. De stora arterna J. regani och J. marlieri utgör den ena gruppen. De tre små arterna J. ornatus, J. transcriptus och J. dickfeldi utgör den andra gruppen. Arterna inom varje grupp är mer närståendea till varandra än med någon från den andra gruppen.
Beskrivningen är tagen ur NCS artikelarkiv (1988)
Boulenger, George Albert. 1898. "Report on the fishes recently obtained by Mr. J. E. S. Moore in Lake Tanganyika". Proceedings of the Zoological Society of London. vol. 3
Du missar en snygg karta med alla fångstplatser utritade. Som inloggad medlem kan du se dessa.
