Tanganicodus irsacae förekommer i den norra delen av sjön i många olika geografiska varianter. Den finns i klippbiotopen i de översta tre metrarna där vattnet är syrerikt.
Främst fintrådiga alger som skrapas av från klipporna, men även små ryggradslösa djur. T. irsacae äter små ryggradslösa djur i större utsträckning mot vad de andra hästnosarterna gör.
Hanen blir något större än honan, men det säkraste sättet att fastställa könet är att undersöka könsöppningarna på fiskarna.
Akvariet bör vara på minst 160 liter, men gärna mer, särskilt om man ska ha mer än ett par. God syresättning är ett måste när man håller hästnosar i akvarium då de i naturen lever på grunt vatten där det är hög syrehalt i vattnet. Akvariet bör vara inrett med mycket sten som ger gömställen åt förföljda individer.
T. irsacae är en biparental munruvare, alltså att båda föräldrarna ruvar avkomman i munnen i varsin period. Först har honan avkomman i ungefär 8 - 12 dagar, därefter tar hanen över och ruvar dem i ytterligare 8 - 12 dagar. Överlämnandet sker på en skyddad plats och går mycket fort. Hanarna kan vara starkt revirhävdande men är annars ganska fredliga. T. irsacae räknas av många som den fredligaste hästnosen. De är parbildande och om akvariet är stort nog kan man hålla flera par i akvariet. De kan hållas antingen parvis eller i grupper på 6 eller fler.
Hästnosar har tillbakabildad simblåsa vilket gör att när de slutar simma så sjunker de till botten, därför ser man dem ofta ligga vilandes på botten eller på en sten. Hästnosar är ett trevligt tillskott till de flesta tanganyikaakvarier då de har ett intressant beteende och lite annorlunda utseende. Ser man en hästnos framifrån förstår man varför de har fått sitt namn.