Naturlig biotop

Finns i huvudsak i stora öppna sandbottnar och söker där föda i bottensubstratet. G. crassilabris förekommer i både klarvatten och vitvatten. Likt många jordätare finns de i många biotoper och kan även påträffas i grunda vatten intill växtlighet med nedfallna trädgrenar såväl som multnande växtmaterial från omgivande vegetation. Typiskt är också en variationsrik botten med stenar sand och grus, men med sin specialitet att filtrera sand efter föda är sand ett viktigt element i deras biotop. G. crassilabris har fångats vid leriga bottnar med mycket multnande bottenmaterial.

Föda

I naturen äter de växtdelar och insekter som gömmer sig i sanden eller det fina gruset, även mindre fiskar kan stå på menyn men är inte den huvudsakliga födan. I akvarium kan sjunkande små pellets användas som ger en möjlighet att bibehålla "jordätar" beteendet som är så representativt för arten. Mata gärna upprepande tillfällen och lite åt gången.

Könsskillnad

Hannar får en röd färg vid bakre delen av buken medan honora är jämt gulbruna. Hanarna utvecklar också vid könsmognad en pannknöl (tuppkam) och blir också större och får längre fenstrålar än honorna.

Akvariemiljö

G. crassilabris kan vara ganska aggressiv mot sina artfränder men också andra arter och är en stor fisk som kräver ordentligt med utrymme.

Då de har ett beteende som innefattar ett mer eller mindre ständigt silande av finns sand genom munnen och ut genom gälarna är det viktigt att erbjuda en botten av finkornig sand (0-2mm) utan vassa kanter. Blir de för mätta av att matas för mycket kommer beteendet att sila sand minska. Även om de naturligt förekommer runt sandbankar med starkt ljussken föredrar de något mörkare belysning i akvarium. En inredning som ger möjlighet för fisken att gömma sig under en gren där de är i skydd från belysningen är lämpligt. Annars krävs förhållandevis stora öppna sandytor.

Tänk också på att om möjligt placera akvariet på ett ställe i rummet som inte utsetts för alltför mycket störning som förbipassage eller plötsliga rörelser utanför akvariet då det stressar fisken. Det viktigt med god filtrering för att hålla en hög vattenkvalitet.

Beteende & lek

Parbildande art som dock kan byta partner i ett akvarium med många individer. De är liksom sina närmaste släktingar i norra sydamerika (tuppkammcikliderna) kända för sitt haremsbeteende, dock är det inte känt om detta även gäller i det vilda. De är biparentala ovofila munruvare. Äggen läggs på ett vågrät eller lutande underlag som noggrant gjorts ren, äggen tas omedelbart upp i munnen av honan. Äggen befruktas i allmänhet i munnen på honan som efter att hannen ”snäpper” med munnen får honan att ta in mjölken. Ynglen är sedan frisimmande efter 16-18 dagar. De vaktas då noggrant av båda föräldrarna.

Allmänt

Crassus tjocka, Labrus läppar, vilket refererar till att bland tuppkamcikliderna så har denna art tydligt grövre läppar.
De är inte lämpliga att hålla som ensamma individer utan en liten eller ännu bättre större grupp är att föredra.