Lipochromis sp. "matumbi hunter"

Släkte: Lipochromis
Art:sp. "matumbi hunter"
Grupp: Viktoriasjön och Östafrika
Beskrivning: Ej beskriven
År: 2007
Geografiskt område: Viktoriasjön och Östafrika
Typlokal: Matumbiön i södra Mwanzabukten i södra Viktoriasjön.
Utbredning: Endemisk till Matumbiön, det misstänks dock att den har haft en större spridning tidigare.
NCS Artbeskrivning: Albin Ekenberg, 2012-03-15

Naturlig biotop

Lever på 1-2 meters djup över stora klippblock.

Föda

Äter i naturen insekter, fiskyngel och smådjur. Dock äter den inte yngel från den egna arten. I akvarium är pellets, räkmix och frysfoder lämplig föda. De ska som övriga viktoriaciklider ha väldigt mycket mat. Kan du få tag på levande mygglarver att mata med, är det intressant att studera dessa fiskar äta. Man ser tydligt att det är liknande mat de är specialiserade på.

Könsskillnad

Hanen blir större och har äggfläckar. Vissa hanar har också lite röda stänk i rygg och analfenan.

Akvariemiljö

Mycket simutrymme och nån större sten som de kan leka ovanpå. Kan hållas i mindre eller större grupper. Den fungerar bra ihop med viktoriaciklider ur släktet Pundamilia.

Beteende & lek

Denna art är tuff men verkar inte försvara något speciellt revir. Utan slagsmålen verkar mest vara en styrkedemonstration. Dessutom slåss honorna lika mycket som hanarna. Enda skillnaden är att jämnstora hanar försöker bita av äggfläckarna på varandra. Detta kan leda till att hanarna ser något tilltufsade ut ibland.

Leken sker ovanpå en sten eller liknande. Men det verkar som om dessa ciklider är årstidslekare eftersom de inte alls leker lika ofta som övriga viktoriaciklider. Många lekar misslyckas också på grund av att honorna börjar slåss samtidigt som de tuggar.

Allmänt

Osäkert om den fortfarande finns kvar i naturen.

Denna fisk har otroligt många beteenden och är mycket intressant att studera. Oftast ställer de sig och spärrar upp fenorna mot varandra. Ger sig ingen spärrar de upp munnen, och försöker ibland bita tag i varandra. Men ibland övergår det istället till att de kröker ryggen som ett S mot varandra. Ett tredje beteende, är när de ställer sig med uppspärrat gap mot varandra. Därefter börjar de vrida upp kroppen tills de står med huvudet rakt neråt och ryggarna mot varandra. Detta samtidigt som de fortfarande har munnen vidöppen. Vid dessa styrkedemonstrationer brukar även det svarta strecket som går genom ögat på många haplochromier framträda, vilket går att se på översta bilden. Detta streck försvinner på någon sekund efter att styrkedemonstrationen är avslutad.