Annons
De först beskrivna representanterna för släktet samlades in av de brittiska naturforskarna Osbert Salvin och Frederick Godman: först Heros aureus i Guatemala av Salvin ensam, troligen 1857, och sedan Heros affinis av bägge gubbarna tillsammans 1861 i Lake Petén. De två arterna beskrevs sedan av Albert Günther, tyskfödd fiskforskare i London. År 1862 kom volym fyra av Günthers "Catalogue of the Fishes in the British Museum" ut. Det var den volym som omfattade cichliderna (fast Günther kallade dem Chromider). Salvin och Godman skulle senare komma att beskriva Centralamerikas djur- och växtvärld i ett gigantiskt bokverk. Det var en helt annan fiskforskare, Seth Eugene Meek på Field Museum i Chicago, som gav fiskarna släktnamnet Thorichthys. Detta hände 1904. Typart för släktet blev Thorichthys ellioti – en art som Meek beskrev samtidigt. Han inkluderade även Günthers två arter i släktet samt T. helleri, T. rostratus, T. longimanus och T. friedrichstahlii. Den sistnämnda beskrevs redan 1840 av Jakob Heckel, men det finns inget som tyder på att den skulle höra ihop med de andra (- även om den flyttades dit av misstag under en kortare tid i en del databaser.) Jag gissar att skälet till att Meek placerade friedrichstahlii i Thorichthys är att den har en fläck på gällocket som erinrar om den fläck som många Thorichthys-arter har.
Redan följande år (1905) gjorde Günthers efterträdare i London, Charles Regan, en revision av det, då, stora släktet Cichlasoma (som Regan stavade Cichlosoma). Han delade upp släktet i 14 sektioner eller undersläkten, medan Petenia, Herichthys, Paraneetroplus, Neetroplus, Herotilapia, Uaru, Symphysodon och Pterophyllum fick status av egna släkten. Så såg det i princip ut ända fram till 1983 när Sven Kullander gjorde sitt doktorsarbete genom att revidera släktet Cichlasoma. Endast typarten Cichlasoma bimaculatum och elva närstående arter i Sydamerika blev kvar. Av återstoden blev många ”utan” släkte och har kallats ’Cichlasoma’, omkring ett tiotal arter har fortfarande inte fått något definitivt släkte. (Ibland betecknas de istället som ’Heros’ eftersom de inte tillhör tribuset Cichlasomatini utan Heroini – tribus är den taxonomiska nivån mellan släkte och underfamilj.)
Undersläktet Thorichthys ”upphöjdes” dock till status av släkte samtidigt med Svens revision 1983 (sidan 271). Många forskare verkar ha missat detta för fortfarande 1997 hanterades Thorichthys som ett undersläkte (Roe et al. 1997).
Den första Thorichthys-art som importerades levande till Europa kom redan 1910. Den gick under namnet Cichlasoma aureum/Heros aureus, men vilken art det verkligen var, är svårt att rekonstruera. Eldbuken, Thorichthys meeki, kom till Tyskland 1937 och möjligen är åtminstone en del eldbukar i hobbyn avkomlingar från den importen.
Släktet finns representerat i Honduras, Guatemala, Belize och södra Mexico. Baserat på fynduppgifter på museimaterial är många arter rapporterade från mindre och stillsammare vatten, ofta med växtlighet – utom T. socolofi som verkar mer knuten till snabbrinnande vatten. Men hur de lever i naturen just när de samlas in behöver inte betyda att det är den optimala miljön för dem i akvarium. Fiske sker oftast vid torrtid, lek vanligen under eller efter regntid.
En av de senaste fylogenier som publicserats (Řičan et al, 2008) är baseradt på både molekylära och morfologiska data. Alla Thorichthys-arter (fem stycken) bildar en egen grupp med 'Cichlasoma' salvini (eller ’Heros’ salvini) som systergrupp. En ännu senare studie (Hulsey et al, 2010) som kompletterar tidigare studier med molekylära data från ännu fler arter visar samma sak men omfattar åtta Thorichthys-arter. Släktet Thorichthys består enligt Hulsey et al. av två grupper, den ena med T. socolofi, aureus, callolepis och ellioti, den andra av T. helleri, pasionis, meeki och affinis. Inom familjen Cichlidae hör släktet till underfamiljen Cichlasomatinae och tribus Heroini.
Etymologi
Thorichthys Thorichthys är bildat av grekiskans θρωσχω, att hoppa, och ιχθυς, fisk. Meek skriver om Thorichthys helleri (1904): Dessa små fiskar finns i mängder i mindre isolerade vattensamlingar, speciellt om vegetationen är tät. De är nyfikna på allt som närmar sig vattnet och hoppar upp ur vattnet till synes på skoj. Där det finns gott om dem är de lätta att fånga med händerna, för så fort fingrarna rör vid vattnet kommer de att hoppa mot dig.
I akvarium har eldbukar och sebracichlider korsat sig med varandra. Eftersom eldbuken och sebracichliden tillhör olika huvudgrupper bland de centralamerikanska cichliderna (enligt fylogenierna ovan) betyder det att nästan inga korsningar i akvarium går att utesluta som omöjliga.
Referenser:
Allgayer, R. 2010. Réhabilitation de l’espèce Heros maculipinnis Steindachner, 1864 (Pisces: Cichlidae) du basin du Rio Papaloapan au Mexique. L’an Cichlidé, 10: 27-30.
Anonym. 1923. Vereinigte Zierfisch-Züchtereien. Hauptkatalog. Gustav Wenzel & Sohn, Braunschweig. I två band totalt 524 sidor.
Concheiro Pérez, G.A., Říčan, O., Orti, G., Bermingham, E., Doadrio, I., & Zardoya, R. 2007. Phylogeny and biogeography of 91 species of heroine cichlids (Teleostei: Cichlidae) based on sequences of the cytochrome b gene. Molecular Phylogenetics and Evolution, 43: 91-110.
Günther, A. 1862. Catalogue of the fishes in the British Museum. Vol. 4 London, 534 sidor.
Heckel, J. 1840. Johann Natterer’s neue Flussfische Brasilien’s nach den beobachtungen und Mittheilungen des Entdeckers. Annalen des Wiener Museums Naturgeschichte 2: 325-470.
Hulsey, C.D., Hollingsworth, P.R. & Fordyce, J.A., 2010. Temporal diversification of Central American cichlids. BMC Evolutionary Biology 10(279): 1-12.
Kullander, S.O. 1983. Revision of the South American cichlid genus Cichlasoma. Swedish Museum of Natural History, Stockholm. 269 sidor.
Larsson, S. 1967. ”Sebrabuk”. Akvariet 41(2): 66.
Meek, S.E. 1904. The fresh-water fishes of Mexico north of the isthmus of Tehuantepec. Field Colombian Museum, Zoological Series 5: 1-252.
Regan, C.T. 1905. A revision of the fishes of the American cichlid genus Cichlosoma and of the allied genera. The annals and magazine of natural history; zoology, botany, and geology etc. 16 (91): 60-77, (92): 225-243, (93): 316-340, (94): 433-445.
Říčan, O., Zardoya, R. & Doadrio, I. 2008. Phylogenetic relationships of Middle American cichlids (Cichlidae, Heroini) based on combined evidence from nuclear genes, mtDNA, and morphology. Molecular Phylogenetics and Evolution, 49: 941-957.
Roe K.J., Conkel D., & Lydeard C. 1997. Molecular systematics of Middle American cichlid fishes and the evolution of trophic-types in 'Cichlasoma (Amphilophus)' and 'C. (Thorichthys)' Molecular Phylogenetics and Evolution 7(3):366-376.
Godman, F.D. & Salvin, O. (redaktörer) 1879-1904. Biologia Centrali-Americana :zoology, botany and archaeology. 215 delar i 63 volymer. London.
Sterba, G. 1970. Süsswasserfische aus aller Welt. Verlag J. Neumann-Neudamm, Melsungen – Berlin – Basel – Wien. 1-2. 688 sidor.
">
