Acaronia är ett släkte av ciklider från Sydamerika, kända för sina stora kroppar och aggressiva natur. Acaronia trivs bäst i stora akvarier med gott om gömställen och en proteinrik diet.
Släktet identifierades ursprungligen av österrikaren Franz Steindachner 1875 som ett undersläkte till Acara (=ungefär Aequidens + närstående släkten) under namnet Acaropsis. Namnet Acaropsis var emellertid redan upptaget som kvalster-släkte. Först 1940 fick fisksläktet sitt ersättningsnamn, Acaronia av amerikanen George Sprague Myers. Två olika djur får inte ha samma släktnamn (men ett djur och en växt får!), men före datorernas tid var det ganska vanligt att det blev oavsiktliga dubbleringar och det tog tid innan det upptäcktes. Släktet Acaronia omfattade länge en enda art, men 1989 delades arten i två delar och populationer i Orinoco och övre rio Negro beskrevs som en egen art.
Förekommer över stora delar av låglandet i flodsystenen Amazonas, Orinoco, Oyapock och Essequibo. Floder, sjöar och bäckar i både klart och grumligt vatten. Vanligen påträffade i stillastående och långsamflytande vatten, men även i anslutning till forsar och vattenfall.
Uppfattningen om Acaronias släktskap med andra ciklider har förändrats åtskilliga gånger sedan 1900-talets början. Sven Kullander skapar 1998 en ny underfamilj, Cichlasomatinae för alla heroiner, cichlasomatiner och Acaronia. Acaronia för ett eget tribus, Acaroniini. Acaronia uppfattas som systergrupp till alla övriga heroiner och cichlasomatiner.
Senare molekylära studier (smith et al 2008) har flyttat in Acaronia i Cichlasomatini som systergrupp till Bujurquina+Tahuantinsuyoa+Andinoacara, eller (López-Fernández et al 2010) som systergrupp till Laetacara. Sista ordet är säkert inte sagt.
Sällsynta gäster i akvarium, speciellt A. vultuosa. Det finns två mycket utförliga artiklar om släktet inklusive odlingsrapporter av A. nassa, en på engelska av W. Leibel och en på tyska av K Arendt. A. vultuosa verkar inte vara odlad. Könen är mycket lika. Jag hade en grupp på 4 A. nassa under några år, men fick dem inte ens att para ut. Min erfarenhet är att de blir skygga, nästan apatiska, utan sällskap av andra fiskar. I naturen lever Acaronia på insekter, räkor och fisk. Munnen är utstjälpbar och fungerar som en dammsugare ungefär som hos Petenia eller Ctenopoma. Bör alltså inte hållas med mindre fiskar, dom blir mat.
Referenser
Arendt, K, 2002. Reusenmäuler Geheimnisvolle Buntbarsche der Gattung Acaronia Myers, 1940. Aquaristik fachmagazin & Aquarium heute 34(2), No 164, 55-61.
Kullander, SO 1986. Cichlid fishes of the Amazon River drainage of Peru. Swedish Museum of Natural History, Stockholm. 431 pp.
Kullander, SO, 1998. A phylogeny and classification of the South American Cichlidae (Teleostei: Perciformes). Pp. 461-498. In: Malabarba et al. Phylogeny and Classification of Neotropical Fishes. EDIPUCRS.
Leibel, W, 1997. The Basketmouth Cichlid: Acaronia nassa (Heckel 1840) (reviderad nätversion - ursprungligen i Freshwater and Marine Aquarium Magazine, Nov 1985; pp. 52-63)
López-Fernández, H, KO Winemiller & RL Honeycutt, 2010. Multilocus phylogeny and rapid radiations in Neotropical cichlid fishes. Molecular Phylogenetics and Evolution 55: 1070–1086
Smith, L, P Chakrabarty & JS Sparks, 2008. Phylogeny, taxonomy, and evolution of Neotropical cichlids (Teleostei: Cichlidae: Cichlinae). Cladistics 24: 625–641.
Kai Arendts Acaronia-artikel (nätversionen) - http://www.aqua-terra-net.de/Hydro/Sonder/cichliden/acaronia2.htm
W Leo Smith & al, pdf - http://fishphylogeny.com/resources/Publications/20_SmithetalCichlinae.pdf
http://aquaticecology.tamu.edu/files/2012/07/Lopez-Fernandez-et-al.-2010-MPE.pdf - Hernán López-Fernández & al, pdf