P. demasoni lever i klippbiotopens översta 4 meter och hittas normalt där vågorna slår mot stora klippblock.
Växtätare (alger) och allätare. I sin naturliga miljö plockar den aufwuchs på klipporna och tycks äta algsträngar och kiselalger. Den äter i akvarium frysfoder, men bör även få torrfoder med vegetabiliskt innehåll.
Hanar och honor ser likadana ut och är mycket svåra att skilja åt. Hanen blir dock oftast lite kraftigare, större och får mer lyster i färgerna. Beteende avslöjar ofta könet, men för att vara säker kan man göra en undersökning av könsöppningen. Hos honan är den något större och rundare än hos hanen.
Demasonin är inte alls revirhävdande i sin naturliga miljö, inte ens hanar är speciellt aggressiva mot varandra. Honorna gömmer sig mer mellan klipporna än vad hanarna gör. Dessa ses ofta uppe på ett stort stenblock. I akvarium är de däremot revirhävdande och ett lämpligt akvarium skall därför innehålla gott om gömställen.
Många som lyckas bra med odling har många (20-30 st.) i ett större akvarium. I likhet med flera andra mbunas så leker hanarna med de honor som kan lockas till revirets centrum, som t.ex. kan vara en sten. Honan ruvar sedan äggen i munnen och ynglen släpps ut efter lite drygt tre veckor.
Denna fisk har sedan upptäckten 1993 vunnit stor mark inom akvariehobbyn. Den är idag mycket vanligt, nästan lika vanligt som Labeotroheus caerleus ”Golden”.
Den röstades fram som den vackraste malawicikliden i CIKLIDBLADET 1-2001.
Nummer | Artikel |
---|---|
202402 | 5 Favoriter |
202402 | En ny upptäckt |
201604 | Vetenskapskrönikan |