Naturlig biotop

Finns i floder med allt från klarvatten-, vitvatten- till svartvattenbiotoper. De finns i stora mängder vid strandkanter intill fallna stockar och knotiga rötter, där de också finner skydd från rovdjur. Ett pH-värde runt sju eller något under och ett något mjukt vatten.

Föda

De flesta hantelciklider kan vara mycket svåra att ha tillsammans med växter. Dels äter de växterna men även de mest oätliga kan gå åt om de växer i närheten av lekplatsen och rivs av den anledningen sönder. För att få växterna att klara sig kan man mata hantelciklider med förvällda grönsaker, även om det finns väldigt blandade åsikter om detta.

Hantelciklider är förhållandevis långsamma vid matning och föredrar i akvarium flytande foder eller föda som åtminstone inte sjunker till botten. Flytande pellets med hög vegetabiliskt innehåll är utmärkt foder. Om de har utrymme håller de sig gärna 20-30 cm under ytan och gör utfall mot maten vid ytan, liknande det många tetror gör. De kan också ta mindre fiskar och drar sig inte för att jaga dessa även dagtid om de är små nog.

Könsskillnad

Hanen har en högre kropp än honan som fullvuxen. Hanens längre fenstrålar skiljer honom också från honan. Mest karakteristiskt för hanar är de avsevärt kraftigare prickar man ser på gällocket vilket honorna saknar eller åtminstone har avsevärt färre utav. Honans prickar kan också vara blekare över hela kroppen. Som unga är de svåra att könsbestämma, bäst är att starta med en grupp och därefter låta dem para ut sig efter hand.

Akvariemiljö

För att de ska trivas är det viktigt med ordentligt med utrymme och gömslen. De uppvisar mer trygghet och intressantare beteende om de har möjlighet att gömma sig under en grov gren eller liknande. Då de lägger sin rom på lutande eller lodräta ytor uppskattas även stora stenar eller trädgrenar som lutar brant ned mot botten.

Det finns erfarenheter att crinumlökar av olika varianter fungerar, men Anubias brukar sluta i små sönderrivna bitar som flyter i kring i akvariet.

Beteende & lek

De är parbildande substratruvare och lägger rom på en lutande yta som noggrant rengjorts. Äggen kläcks efter cirka två dagar vid 28 °C. Därefter flyttas larverna till en intilliggande plats som valts ut i förväg, ofta genom att en liten grop i sanden grävts ut. Var vaksam om de valt en högt belägen plats för äggen då de kan blottläggas vid vattenbyten.

Larverna är frisimmande efter cirka 5-7 dagar och ofta ser man stora svärmar med yngel kring de båda föräldrarna som kraftfullt vaktar sin avkomma. De kan under denna tid göra häftiga utfall mot övriga invånare, men väldigt sällan som ger faktiska skador. Om man ska lyckas med att få lek är det viktigt med skyddade områden och rymligt akvarium med inte alltför många andra fiskar.

Allmänt

skiljer sig från de andra arterna inom samma släkte genom en kombination av följande kännetecken: mörka punkter och/eller runda eller avlånga fläckar (ett utpräglat linjemönster saknas) på hanarnas gällock. De flesta av fjällen på sidorna hos hanen har varsin stor svartbrun fläck. Fläcken på stjärtfenans rot är sammanfogad med det första bandet på stjärtspolen. Från två till sex horisontella ränder på sidorna som reducerats till vertikala långdragna fläckar eller korta band, som tar slut nedanför den undre sidolinjen. Kännetecknande för arten är de tydliga längsgående raderna av mörka punkter på sidorna.

Etymologi
Släktnamnet (från grekiska Heros = hjälte) har att göra med djurets uppseendeväckande, "majestätiska" beteende, artnamnet (från lat. notatus = utmärkt, märkbar) med de iögonfallande svarta markeringarna på fiskens undre kroppshalva.

Litteratur

Schomburgk, R.H. 1843. "Ichthyology- Fishes of British Guiana - Part 2". The Natural History of Fishes of Guiana. p. 130-201

Kullander, Sven. 2003. "Family Cichlidae (Cichlids)". Check list of the freshwater fishes of South and Central America. pp. 605-654

Schindler, Ingo & W. Staeck. 1997. "Taxonomie und Wiederbeschreibung von Heros notatus (Jardine 1843)". Deutsche Cichliden Gesellschaft- Informationen. v. 28(4), pp. 72-80