Den förekommer i klippbiotopen på ett djup mellan 5 -15 meter. Stenarna och klipporna är täckta av en tunnare algmatta än i den övre klippbiotopen.
De accepterar alla slags foder, men lämpligast är Cyklops och nykläckt Artemia som påminner om deras naturliga föda.
Hanen blir något större, en vuxen könsmogen hona har en betydligt större och rundare könsöppning än hanen.
N. brichardi anpassar sig till de flesta typer av vatten, dock är idealet att efterlikna deras naturliga miljö. Detta innebär en temperatur på ca 26°C och ett pH omkring 8,2, samt rent och syrerikt vatten.
I sin naturliga biotop uppträder N. brichardi i väldiga grupper som består av ett stort antal fasta par som har sina revir mycket tätt ihop, samt ungdjur och djur som ännu inte har bildat par. Sin föda söker fiskarna från de omgivande vattenlagrens zooplankton som driver omkring i enorma mängder. Detta möjliggör att kolonin av N. brichardi hela tiden kan finnas på ett och samma ställe utan att behöva kämpa om utrymme och föda. Varje lekpar har sitt fasta revir, om än aldrig så litet. Detta försvaras av båda föräldrarna, som även har hjälp i bevakningen av de djur som ännu inte bildat par. Om man håller ett enskilt par i ett akvarium så kommer de uppväxande ynglen att hjälpa sina föräldrar att beskydda nästa kull. De lite äldre ynglen bildar ett slags skyddsnät över de minsta och varnar för eventuella faror. N. brichardi har en stor överlevnadsprocent på sina yngel, vilket gör den mycket framgångsrik i sin naturliga biotop. Till följd av detta så förekommer den på ett stort antal lokaler runt sjön.
Denna intressanta lilla ciklid kan man lämpligen hålla i en grupp i ett akvarium. Där kommer de med tiden att bilda fasta lekpar som skyddar sina uppväxande yngel. Man får etter hand en hel liten koloni som måste beskattas då och då för att ge plats för alla nya små yngel som växer upp. Akvariet bör vara ca en meter långt (ca 200 l), men man kan även hålla enstaka par i ett mindre akvarium på 50 - 60 liter.