If this is your first visit, be sure to
check out the FAQ by clicking the
link above. You may have to register
before you can post: click the register link above to proceed. To start viewing messages,
select the forum that you want to visit from the selection below.
läste en ganska intressant artikel om demasoni, har själv ej haft dom-är dom verkligen så aggressiva som det beskrivs i artikeln?
läs stycket: Management of aggression
Tropheus Duboisi halembe, so
Melanochromis Auratus, vf
Synodontis Petricola, odlade
Generellt så anser många att det är svårt att hålla demasoni, men inte direkt för att de är aggressiva, utan för att de verkar väldigt känsliga mot stress och får lätt sjukdom. I vissa fall tynar de bort, även vid låg ålder, innan de ens blivit könsmogna.
Vissa lyckas jättebra och påstår att de inte är några problem, för att de råkat lyckas med dem.
Man bör dock utgå från att de är något svårare än andra mbunas, inte bara för att det är den allmäna uppfattnigen utan även för att jag haft en grupp som tynade bort
Ännu en situation i vilken man inte ska utge sina egna erfarenheter för lag(annars vanligt fenomen bland akvarister).
Jag har ju haft en del problem i min odling med bukvatten på troffar och annan skit. Av de ca 35 arter som jag håller idag verkar demasoni i stort sätt odödlig. Jag har verkligen behandlat mina illa när jag tappar ur allt vatten för att få tag i de tuggande honorna och när jag granskar dem för att bedöma mönster, men inte en enda gång har jag haft problem och jag har haft flera hundra. Om jag skulle gå efter min personliga erfarenhet så skulle jag säga att den var den tåligaste fisken i världen.
....vilket jag alltså inte anser då jag inte tror på denna typen av amatöranalyser.
Har själv haft en stort antal där det fungerat bra till någon hane fått spel.
Då har det strukit med ca 2-5djur sedan har det varit lungt till nästa ruch en 1-3månader senare.
Så har det hållt på tills gruppen dött ut.
Dom andra gånger jag har haft har en del grupper blivit mycket agresiva vid könsmogen ålder.
Fredrik H kan man få köpa dina tuktade djur är ränderna efter piskan på dom[]
citat:....vilket jag alltså inte anser då jag inte tror på denna typen av amatöranalyser.
Det är väl just sådana erfarenheter vi ska dela med oss av och ta till vara? Annars kan vi väl lika gärna lägga ner både forum och CB då dom flesta här just ger råd från en amatöranalys av dom skiftande förhållande och förutsättningar han eller hon har? Om du hittar en förklaring av varför just dina demasoni klarade en tuffare behandling så kan det ju säkert hjälpa många som har upplevt problem med denna art. Analysera mer Fredrik! Jag läser tacksamt om dina råd och erfarenheter iaf!
jag hade ett gäng demasoni i en grupp av 10 som tog kål på varandra... gick tillbaks med dom till djuraffären... då var det bara 3 kvar! .. min erfarenhet är att dom är ruggigt aggresiva.. men samtidigt så visste jag inte så mycket om dom när jag införskaffade dom heller... möjligt att jag gjort något fel eller haft för många hannar...
Jag tycker det verkar som att deras aggresivitet har en del med förändringar att göra. Jag köpte ett 30-tal av Hagblom för ett par måndader sedan som fick gå i ett 80-liters ett bra tag. Inga som helst problem där i, men när jag sedan flyttade över dem till ett större kar blev det vansinniga slagsmål. 5-6 av dem blev ihjälslagna under 4-5 dagar, men efter dessa dagar återgick allt till det normala och inga som helst vilda slagsmål har inträffat sedan dess. Kan det vara så att gruppen måste vara exakt uppstyrd i hierarki och revir för att de skall fungera?
Det är möjligt att jag är för insnöad på Tropheus och därför inte ser det men jag upplever demasonins beteende som ett planlöst irrande kring ett ganska obestämt revir. Jag kan se ledaren men han tillåter flera andra mindre hanar att hålla revir så gott som intill hans eget.
Leken verkar ske med första som kommer förbi, ibland oavsett kön. Det är inte ovanligt att se tre som dansar runt i skenlek. Attackerna från hanarna är så snabba att man nästan inte märker dem. Det här med hastigheten kan mycket väl vara det som förvillar en. Man kanske skulle se mer struktur i beteendet om man kunde uppleva det i slowmotion.
Jag har flyttat och pusslat mycket med mina grupper utan att något skett. Senast tog jag ur alla, var kanske drygt 60 st, och satte mig tillrätta vid ett skrivbord för att gå igenom färgteckningar. Nu har jag delat dem i två kar, ett som jag kallar klass A, och ett B. Ska bli intressant att se om rändernas kvalité håller genom generationerna.
En annan intressant grej är att man ju tydligt ser hur färgerna förändras beroende på hur fisken mår men en utfärgad hane som verkligen är sådär intensiv, den kan man hålla i handen utan att den tappar minsta färg. Inte som Troffar precis vars färger ofta slocknar bara man lyfter på täckglasen.
Om man sköter Demasonin som en tropheus så får man inte nåra problem.
Ur Anders Wickmans artikel i Ciklidbladet (9506) om Ps demasoni:
"Ps. demasoni lever på alger som sitter fästade på klipporna. De letar efter små algsamlingar som är oåtkomliga för andra mbunas. Den relativt långa tarmen hos ett exemplar (205% av standardlängden) tyder på att en stor del av födan består av växter".
Så ge dom mycket grönt så överlever dom nog om de inte de slår ihjäl varandra, minst tjugo så fungerar det.
Medlem i NCS sedan 1993, värt varenda krona. Det kostar 80 öre per dag att vara med i gemenskapen.
Kommentar