OBS: Det här inlägget innehåller inga frågor och knappt några påståenden heller, utan mest bara sprallig glädje. Ni har blivit varnade...
Nu har min Cyrtocara moorii äntligen blivit klar med ruvandet, och jag är spänd på att se om de nytillkomna stenrösena kan ge ynglen någon chans att överleva. Igår släppte honan ut 5-6 yngel en liten stund, och jag flyttade raskt ett stenröse till den plats där hon tydligen ville vara. Idag släppte hon ut några yngel där igen, och jag såg hur barnens far raskt var framme och roffade åt sig några. Hon blev av naturliga skäl ganska skeptisk till att släppa ut ynglen fler gånger, utan simmade mest fram och tillbaka under en timme eller två. Hon gjorde några försök att sätta upp yngelreservat på tre olika ställen i karet, men så fort hon började jaga bort alla fiskar av hanterbar storlek så kom de två stora moorii-hannarna och blev närgångna, och eftersom de är säkert dubbla hennes längd och otroligt mycket biffigare, så gav hon upp när de kom. Hon släppte inte ut några yngel, så ingen större skada var skedd.
Så var det som om vi plötsligt gjorde ett avtal, hon och jag. Jag lovade att mata de andra fiskarna i andra änden av karet och verkligen ge dem så mycket att de inte skulle orka äta upp ett yngel ens om de fick det i munnen. Hon lovade att tuffa till sig och inte ge med sig så lätt för killarnas pushiga fasoner. När jag väl hade matat ett tag och bara fyllt på med mer och mer mat tills alla fiskar var tokigt mätta, så rensade hon mycket riktigt främre högra hörnet på karet från fisk och släppte ut sina yngel. Jag trodde hon hade kanske 5 yngel kvar, men hoppades att det skulle vara uppåt 10. Vid ett hastigt överslag räknade jag till kanske 50 yngel! Bra jobbat, tjejen!
Inom några minuter hade i alla fall de båda stora delfinhannarna fattat vad som hände och började simma bort mot ynglen. De fick sådana våldsamma fysiska attacker mot sig att de aldrig kom närmare ynglen än en halvmeter! De gjorde nog 3-4 försök innan de gav upp. Jag är lite impad av honan som nu tagit halva karet som säkerhetszon för sina yngel. Det finns en del stenar och skrymslen där hon är, så jag hoppas ynglen fattar att de ska fly in där om det krisar.
I rena glädjeyran tog jag lite bilder och filmsnuttar. De är inte bra, men det kanske är roligt att se på ändå, så jag lade upp en film och en bild på nätet:
http://www.microheaven.com/Akvarium/...cara041207.avi (8 MB)
http://www.microheaven.com/Akvarium/1225/x4125.jpg (52 KB)
Kanske går alla yngel åt redan imorgon, men kvällen har varit värd en massa i alla fall - det är häftigt att se dussintals yngel svärma runt på botten och den lilla mamman som plötsligt inte är att leka med!
Nu har min Cyrtocara moorii äntligen blivit klar med ruvandet, och jag är spänd på att se om de nytillkomna stenrösena kan ge ynglen någon chans att överleva. Igår släppte honan ut 5-6 yngel en liten stund, och jag flyttade raskt ett stenröse till den plats där hon tydligen ville vara. Idag släppte hon ut några yngel där igen, och jag såg hur barnens far raskt var framme och roffade åt sig några. Hon blev av naturliga skäl ganska skeptisk till att släppa ut ynglen fler gånger, utan simmade mest fram och tillbaka under en timme eller två. Hon gjorde några försök att sätta upp yngelreservat på tre olika ställen i karet, men så fort hon började jaga bort alla fiskar av hanterbar storlek så kom de två stora moorii-hannarna och blev närgångna, och eftersom de är säkert dubbla hennes längd och otroligt mycket biffigare, så gav hon upp när de kom. Hon släppte inte ut några yngel, så ingen större skada var skedd.
Så var det som om vi plötsligt gjorde ett avtal, hon och jag. Jag lovade att mata de andra fiskarna i andra änden av karet och verkligen ge dem så mycket att de inte skulle orka äta upp ett yngel ens om de fick det i munnen. Hon lovade att tuffa till sig och inte ge med sig så lätt för killarnas pushiga fasoner. När jag väl hade matat ett tag och bara fyllt på med mer och mer mat tills alla fiskar var tokigt mätta, så rensade hon mycket riktigt främre högra hörnet på karet från fisk och släppte ut sina yngel. Jag trodde hon hade kanske 5 yngel kvar, men hoppades att det skulle vara uppåt 10. Vid ett hastigt överslag räknade jag till kanske 50 yngel! Bra jobbat, tjejen!
Inom några minuter hade i alla fall de båda stora delfinhannarna fattat vad som hände och började simma bort mot ynglen. De fick sådana våldsamma fysiska attacker mot sig att de aldrig kom närmare ynglen än en halvmeter! De gjorde nog 3-4 försök innan de gav upp. Jag är lite impad av honan som nu tagit halva karet som säkerhetszon för sina yngel. Det finns en del stenar och skrymslen där hon är, så jag hoppas ynglen fattar att de ska fly in där om det krisar.
I rena glädjeyran tog jag lite bilder och filmsnuttar. De är inte bra, men det kanske är roligt att se på ändå, så jag lade upp en film och en bild på nätet:
http://www.microheaven.com/Akvarium/...cara041207.avi (8 MB)
http://www.microheaven.com/Akvarium/1225/x4125.jpg (52 KB)
Kanske går alla yngel åt redan imorgon, men kvällen har varit värd en massa i alla fall - det är häftigt att se dussintals yngel svärma runt på botten och den lilla mamman som plötsligt inte är att leka med!
Kommentar