Så här mitt i sommaren när ännu en Ps. flavushona jagats ihjäl i malawikaret uppstår en fundering kring de återkommande dödsfallen. Vi har ett kar - bottenytan är 125 cm x 60 cm - där det finns två stora utfärgade flavushannar tillsammans med ca 12-15 andra flavus samt sex Ps saulosi. För en tid sedan tog vi ur den tredje stora hannen för att skapa mer utrymme för de andra ickedominanta fiskarna. Terrorbalansen mellan hannarna har fungerat bra och alla är helt utfärgade med vackert gul färg mot de kolsvarta ränderna. Problemet är att hannarna jagar ihjäl alla honor när de gått och tuggat en tid. Häromdagen försvann alltså den tredje honan på liknande sätt som två före henne. Efter att ha lekt lämnas honan ifred i ca 10-15 dagar för att sedan helt plötsligt bli ihjälslagen på en mycket kort stund. Senaste honan kollade jag när akvariet tändes och när jag sedan tre timmar senare skulle servera de små charmtrollen lunch så låg hon helt söndertuggad och så gott som död på botten. När det har gått att få tag på honor och flytta dem till ett annat akvarium så har allt funkat bra, även tillbakasättningen i det stora karet.
Frågan är nu om ni andra mbunasägare där ute i norden har lagt märke till ett liknande beteende hos era fiskar. Vad kan det tänkas bero på att just den tuggande honan blir förmål för hannarnas aggressivitet och inte alla andra potensiella hackkycklingar i karet? Har ni funderingar kring detta får ni gärna dela med er av dem.
Mikael Mayer
Frågan är nu om ni andra mbunasägare där ute i norden har lagt märke till ett liknande beteende hos era fiskar. Vad kan det tänkas bero på att just den tuggande honan blir förmål för hannarnas aggressivitet och inte alla andra potensiella hackkycklingar i karet? Har ni funderingar kring detta får ni gärna dela med er av dem.
Mikael Mayer