Dovii o Trimac

[anli]

Måste fråga dig Aleksander, håller du nå fisk just nu?

Ja du har rätt, det är ett gäng rätt besatta snubbar här forumet!
Tänk att lite stökiga fiskar kan förtrolla vuxna män/kvinnor på detta viset

ps sorry det verkar bli off-topic hela tiden, men det är ju fredagkväll eller hur ds

[Daniel Odell]

jag gillar centralare, tyvärr försvann fascinationen över agressivitet ganska fort då det mest ger effekten att jag inte har plats för mina favorit-arter.

jag önskar de alla kunde vara lite "lagom" som mina ex G. Balzanii, de skadade aldrig varann men det var fight och spel för varann _hela_ tiden.

mitt förra inlägg var heller inte något direkt riktat mot någon i denna tråd. jag tycker bara att när tråden övergår i nån slags munhuggning om vems art som e tuffast då har det spårat ut. det ger hela CA-scenen ett dåligt ansikte utåt så att säga, det finns annat att föra fram och fokusera på som troligen bättre stimulerar intresse för "våra" arter.

gud så moget ja skriver, kan inte nån hälla i mig ett par öl så ja blir som folk?

[posse]

Tyvärr inte för stunden men det suger o drar så förhoppningsvis blir det en ny burk till hösten o en resa ner till tyskland. Jag har ju släkt o allt där så jag måste nog göra en resa ändå så varför inte kombinera nytta med nöje. Jag e sugen på haitensis o tetrachantus o så saknar jag mina citrinellum. Jag får väl se hundarna tar ju upp mycket tid med. Vad tycker du om akvariehobbys nya skepnad?

[Motaguensis]

Er jo bedre at vi deler hverandres erfaringer i stedet for å prøve å finne ut hva som er den tøffeste arten i Central Amerika, for det klarer vi aldri likevel. Men kan nå si at min erfaring er at Nandopsis festae er den mest aggresive arten jeg har hatt (kommer jo fra Ecuador og Peru, men regner den likevel som en central-amerikaner), og jeg har hatt både citrinellum, trimaculatum, labiatum og en god del andre arter, og noe tøffere i forskjell til størrelse har jeg aldri sett. Og nå har jeg hatt 9 eksemplarer, selv om jeg bare har hatt 5 en god stund Men dette er jo som sagt min erfaring, og det kan jo hende at andre har andre erfaringer I begynnelsen virket det som denne diskusjonen ble litt; min fisk er mere aggresiv, men no har den begynt å utvikle seg positivt igjen syns jeg

[Motaguensis]

posse: Hvilke arter har du hatt, og hvilke arter har du for øyblikket?

[posse]

Aggresiviteten är fortfarande en del av tjusningen.
Jag hade två citrinellum hanar i en burk som var 3,3m lång. Jag trodde att det skulle funka men tji fick jag. Man upphörs aldrig förvånas över dem....

[posse]

Amphilophus Alfari "high land" , citrinellum, labiatum, trimaculatum. Archocentrus saijca, septemfasciatus, nigrofasciatum, spilurum, Chuco godmanni, Copora nicaraguensis, Herichtys pearsei, carpintis, cyanoguttatus, herotilipia multispinosa, Neetroplus nematopus, Parachromis dovii, festae, loiselli, motaguense, friedrichstalli, managuense, urophthalmus, Vieja, maculicauda, hartwegi, fenestratum, synspilum, bifasciatum.

Har säkert glömt en del, För stunden har jag inget alls men det kommer.

[FI]

Jag är nog mer inne på Daniels linje, att aggressiviteten bara är jobbig och gör att det är svårt att hålla de arter man tycker om. Anledningen att jag sålde mina jaggor var för att de inte fungerade ihop med bifasciatumcikliderna, och anledningen att jag sålde bifasciatumcikliderna var för att de inte fungerade ensamma i karet och inte heller med den då nyköpta zonatumcikliden, och anledningen att jag sålde zonatumcikliden var för att den var för aggressiv för redtailmalen. Nu sitter jag med Oreochromis mossambicus, honan ruvar på yngel och borde spotta ut dem på en vecka eller så och det är inte ens en gnutta aggressivitet i karet. Och det är såååååå skönt. =)

Men jag kommer sannolikt att testa med jaggor, påfåglar eller citrinellum igen då de är mina absoluta favoriter inom ciklidhobbyn, det jobbiga är bara att jag _vet_ att problemen med aggressiviteten kommer att klumpa ihop sig precis som vanligt så fort de börjar leka.
Aggressivitet suger.

Någon gång kanske man måste ta sig i kragen och börja inse att Zoopet har rätt att det krävs rejäla burkar för att man ska kunna hålla de här arterna. Men då måste man samtidigt inse att man aldrig kan hålla dem längre och det går ju inte...

Mvh Fredrik Isaksson

[posse]

Jag hade en red-tail förut, riktigt kul firre faktiskt tyvärr sålde jag den vidare när den var ca 45cm. Jävlar vad han höll på o dona på nätterna. Jag kommer ihåg att han tröck i sig 12 räckor med skal som mest han var helt makalös!

[FI]

posse:
Extremt Offtopic... Men du har så rätt, redtailarna blir riktigt knepiga då de blir större, jag har hört historier om att de inte bara försöker äta upp och därmed skadar enormt stora fiskar men att de också drar i sig stora stenar och inredningsdetaljer. Hungriga små rackare det här. ;D

Men min är rätt liten, här är en bild.

http://erland.homeip.net/dirgallery/do/guest/viewimage?gallery=9&image=Akvarier:akvarium375_20.jpg

Än så länge så är det ett rent nöje att äga den, den är handtam och jätteball. =) Men det är svårt att låta känslorna dra iväg på allvar då jag bara kommer att ha den kvar i ett par månader till, sedan skickas den vidare till en med inomhusdamm där den förhoppningsvis får lägga på ytterligare några decimetrar. Det vore skoj att själv kunna ta hand om malen, den dagen jag skaffar hus så ska jag ha en fet inomhusdamm och en fullvuxen redtail, det är mitt slutgiltiga mål som akvarist. ;D

För att återgå till centralarna så är givetvis ett delmål att kunna husera åtminstone två lekpar av stora centralare i samma kar/damm, t.ex. jaguarciklid och citrinellum eller kanske t.o.m. dovii och trimac.

Mvh Fredrik

[Moga_]

Jeg hadde en red tail for ett års tid siden som var rundt 60cm. Jeg hadde aldri problmer med at den spiste verken fisk eller steiner i akvariet. Det gikk mye små fisk sammen med den som f.eks uropthalmus på 10-13cm. Virket som om den var ivrigere på å spise fisk som ung. Da slukte den fisk som var lik seg selv i størrelse...
F1: Har hatt stor suksess med å holde managuensis og citrinellus sammen. Det fungerte kjempebra til meg!

[mrgreed]

Pratar ni American Red Tail eller pratar ni Asian Red Tail?
Det skiljer mycket mellan dessa 2 i beteendet.

Själv har jag en Hemibagrus Wyckii en rovmal snarlik Asian redtail ,en mal jag kommer bli tvugnen att göra mig av med p.g.a agressivitet och rovgirighet mot mina Festae.
Lite synd då den blivit tam mot mig men den är för rovgirig och aggressiv mot dem andra fiskarna.

Mvh
Danne

[anli]

Nej nu får ni försöka hålla er till ämnet i tråden, det har urartat till värsia hi-jackingen!

[mrgreed]

>Anli
Sant!

Till ämnet.
Trimacen som jag hade under en kort period visade mycket attityd och var en allmänt elak fisk.Detsamma gäller Parachromis Dovii bara det att det blir mer skada p.g.a dess tandstruktur..dessutom verkar det som om Trimacen är mer ute efter att mobbas och jaga medans Doviin är ute efter att likvidera det som kommer ner i akvariumet den biter för att göra så mycket skada som möjligt vilket jag aldrig har sett hos någon annan fiskart.
Båda ciklidarterna visar en underbar attityd och passar bäst i ett artakvarium...

Mvh
Danne

[jinnarparen]

Lite egna erfarenheter och funderingar.
Jag kan bara tala för dovii då jag inte har haft trimac (för det var väl det som gällde från början, dovii-trimac, inte en massa malsnack). Men jag har, och har haft citrinellum och labiatum. Antar att trimacen inte skiljer så väldigt mycket från dessa.
I alla fall vad det gäller doviin så skall man skilja på om de håller revir eller inte. Utanför sitt revir är de faktiskt rätt så harmlösa och verkar inte bry sig så mycket om de andra fiskarna. Vid matning så håller de sig gärna i bakgrunden och samlas inte i den flock som försöker hoppa ur mathålet varenda gång jag närmar mig karet.
Det kan ju vara så att det ligger lite taktik bakom det hela, det är ju rätt bra för en rovfisk om man inte märks. Att simma och jaga undan alla andra innebär ju bara mindre mat.
I reviret är det en helt annan sak, de håller stenhårt på sina revirgränser och försöker utvidga reviret så mycket som möjligt. Det är nog den ciklidart, som jag har haft, som tar de största reviren. Honan ser dessutom till att hanen ständigt är ute och patrullerar deras domäner.
Hos mig håller dessutom honorna revir mer eller mindre alltid. Hanarna är inte så noga med detta. Bara vid lek så håller de sig till en honas revir, och hjälper då till med att utvidga detta.
Det kan vara en förklaring till att posse:s doviihane var rätt harmlös.

Mina Citrinellum och Labiatum är rätt bråkiga av sig. Det är ständiga hugg efter alla de andra invånarna i karet. De är också först till maten och sist därifrån. Har också funderat på varför det kan vara så. Dessa fiskar är mer av en allätartyp som tar vad de kommer åt. Det kan då vara så att de hela tiden har en önskan om att hålla ett litet område fritt omkring sig för att på så sätt få ha maten ifred. Ett litet portabelt födosöksrevir med andra ord.
Vid lek så är de också väldigt kapabla på att försvara ett revir men jag har märkt att de inte tar riktigt lika stora revir som dovii.
De skadar inte fiskarna på samma sätt som dovii, som lämnar stora rivsår och lösa fjäll. De är väl mer som en form av boxare, på något sätt så snärtar de till med munnen på andra fiskar, man ser inte så mycket men det hörs tydligt. Men det verkar i alla fall kännas rätt rejält.

Avslutningsvis; det här med aggressivitet löser man bäst med stora kar och lite fisk. Det måste vara så pass mycket utrymme så att en jagad fisk måste kunna komma ur den dominantes revir. Finns inte den möjligheten så slutar det förr eller senare med döden för den svagare.
Många av de stora centralamerikanarna (+30 cm) håller man bäst i kar som är åtminstone över 3 m långa, såvida man inte satsar på att hålla ett ensamt par i karet (och detta skall komma från en som jag, som har 8 arter i ett 1350 l kar och 4 arter i ett 540 l, enda ursäkten är att de fortfarande på tillväxt och att jag bara skall ha ett fåtal arter kvar(2-3 st, men vilka???), doviin går i ett 600 l kar och det går otroligt bra, det är så lugnt så att det är på gränsen till tråkigt, idealet är en massa 2-3 m kar med en art i varje).