5 hårdaste/agressivaste fiskarna man hållt.

[cremedaz]

De tuffaste fiskarna jag har haft är nog ett sebrapar,de dödade och lemlästade varenda fisk i karet,för att inte tala om växterna som blev uppgräva och kantnaggade hela tiden.
Jag beslutade att göra mig av med dom,men ingen ville ha dom så de skulle bli levande foder till mina fullvuxna rödörade vattensköldpaddor (som tidigare har käkat upp stora guldfiskar)
men på något sätt så klarade dom av vistelsen i sköldpadds terrariet utan problem....
Jag lyckade dock till slut skänka dom till en intresserad akvarist.
Sebracikliden är trots allt min första ciklid art och något av en favorit.

Mvh Erik

[jarinen]

1.Tomocichla Asfraci
2.Herichtys Carpinte
3.Cryptoheros Nigrofasciatus
4.Hypsophrys Nicaraguense
5.Vieja Maculicauda

Mvh Jari

[Rivulatus]

1.VF Cintrinellum med yngel, min polare fick jaws att se ut som en barnrulle när jag i mina yngre dar övertygade honom att dom bits inte..... om jag säger så att det var blood i akvariet och på golvet men då är cintrinellum både berömda för sitt humör och sittt otroliga bett

2.En galen dovii hanne som fick träffa ett par pearsei som var dubbelt så stora som han.... munhögg nästan med båda direkt han kom ner i akvariet

3.Måste bli trimaculatum och festae, har alldrig haft lek på dom men det jag han se räckte för att övertyga mig

4.Zonny min jätte zonatumhanne som var kring 45cm när jag fick han backade inte för mycket (och det behövde han inte) anföll glaset direkt man visade sig i rummet men det lustiga var att hans pannpuckel tog i glaset innan munnen så han såg mest ut som ett jättelik airbag som hotade mig , sorligt nog fick han hjärtsnörpen efter 4-5 veckor utan att jag hunnit ta kort på han

5."grisen" en Svinbotia tror jag dom heter, på akvarium atlantis som spenderade hela dagen nonstop med att jaga andra innevånare, tur att han inte hade några tänder


Det här med att jämnföra det med machofiskar osv. är väll delvis sant annars så hade man väll haft malawi [)] eller guppy eller nått. Men att förneka en sån här tråd är ju att skrymma med fiskarnas naturliga beteende och att jämnföra det med kamphundar är väll ändå lite magstarkt!? Jag vet att ciklider är elaka och kan om man har otur bita en eller nån annan fisk men det är ju som lite av det hela "paketet" när man ger sig in på den grenen inom akvariehobbyn

[FI]

citat:Ursprungligen skickat av Rivulatus

Det här med att jämnföra det med machofiskar osv. är väll delvis sant annars så hade man väll haft malawi [)] eller guppy eller nått. Men att förneka en sån här tråd är ju att skrymma med fiskarnas naturliga beteende och att jämnföra det med kamphundar är väll ändå lite magstarkt!? Jag vet att ciklider är elaka och kan om man har otur bita en eller nån annan fisk men det är ju som lite av det hela "paketet" när man ger sig in på den grenen inom akvariehobbyn

Det var främst den typ av fiskhållning som yngre akvarister på amerikanska forum bedriver som jag var lite kritisk till, deras hyllning av aggression och deras märkliga fiskhållning skapar bara felaktiga rykten om artena eftersom de sällan ger fiskarna förutsättningen att kunna bete sig naturligt, ryktena kan sedan göra att en art(t.ex. jaguarciklid) får det svårt att hävda sig i hobbyn eftersom den får ett sånt oförkänt dåligt rykte som inte går hem hos "normala" akvarister.

Det roliga med ciklidhobbyn är enligt mig att lyckas få fram det där perfekta ciklidkaret där aggressionen bara består av markerande av revir och där trasiga fenor och slagsmål inte existerar, då är karet fulländat... Därför så tycker jag att det är tråkigt att en del verkar vilja få fram aggression och få det till något positivt.
Har man en "petfish" så blir givetvis aggression en krydda eftersom fisken inte har möjlighet att visa upp så många andra beteenden, men i ett ciklidcommunity så förstår jag inte hur man kan få aggressionen till något positivt, fiskarna ser ju bara dassiga ut så jag förstår inte var nöjet ligger... Och inte är det särskilt naturligt heller då fiskarna knappast lever lika nära inpå varandra i naturen som i akvarium. Själv skulle jag vilja påstå att fiskarnas naturliga beteenden nästan helt och hållet försvinner om det är mycket aggression eller mycket fisk i akvariet.

Mvh Fredrik Isaksson

[Rivulatus]

Mycket bra argument FI förstår bättre vad du menar, man ska inte överdrivet framhäva att fiskarna är bara aggresiva det finns ju otroligt mycket mer som också även jag tycker är mer intressant, t.ex yngelvård och parbeteenden samt jakt, kanske ska dra upp en tråd om bästa yngelvårdarna också kanske!?

Ajja vidare i disskutionen!

[anli]

Själv hoppas jag att min trimaculum blir som tjuren Ferdinand, det vore enklast så ju! Och han ser ju snäll ut än så länge.
Tokagressiva fiskar kan ju bli lite väl jobbiga om de hålls fel.
Jag blir därimot därimot attraherad av strora ciklider med ett naturligt kraftfullt sätt, som äger karet.

[FI]

anli: Jepp, där håller jag med till fullo, det är något speciellt med en stor fisk som bara vägrar att låta sig skrämmas, då spelar det ingen roll hur ful fisken är, beteendet i sig gör fisken vacker på något konstigt sätt.

Mvh Fredrik Isaksson

[jinnarparen]

Rivulatus; Skall vi ta upp tråden med bästa yngelvårdarna så är nr 1 utan tvekan P Dovii och tätt därefter Sebraciklid.
Doviin är ju större och därmed mer kapabel till att försvara sin små mot större fiskar, och de är mycket brutala mot andra när det gäller yngelförsvar. Men det som imponerar på mig är hur de gång på gång lyckas lura mig att de INTE har några yngel. Senast igår så upptäckte jag frisimmande yngel i karet, jag som förra veckan trodde att det inte blev något alls. Att de efter att äggen kläckts lyckas gömma ynglen förvånar mig inte längre, men nu såg jag faktiskt frisimmande yngel i början av förra veckan, när jag tittade efter noga i Fredags så hittade jag inte ett enda, och igår så upptäckte jag dem igen.