If this is your first visit, be sure to
check out the FAQ by clicking the
link above. You may have to register
before you can post: click the register link above to proceed. To start viewing messages,
select the forum that you want to visit from the selection below.
Som sagt jänkare är ju bra på sånt här men man kan inte komma ifrån att dem fäller en del sköna kommentarer jag citerar från en liknande lista från predatoryfishnet.
"Just remember on thing, Oscar fish are not good fighters. Most of the aggresive fish can take out oscars 3 times its size. The only fighting an Oscar really does is "Opening his mouth and seeing if the other fish can fit in" if not, they are done"
Jag tycker själv att såna där kommentarer är rätt tragiska, det skapar bara en "tupp-fight"-stämmning där den aggressivaste fisken helt plötsligt är den mest eftertraktade och den icke-aggressiva fisken bara är mesig... Det blir liksom lite "macho" att ha en ruggigt aggressiv fisk som spöar skiten ur alla andra fiskar...
Jag gillar inte riktigt den typen av fiskhållning då jag tror att den är rätt destruktiv både för hobbyn och givetvis för alla stackars fiskar som stoppas ner till vilden bara för att akvaristen ska få bekräftat att fisken fortfarande är galen...
Det är lite "kamphundsvarning" över det hela. Inget jag är intresserad av. Själv tycker jag påfågelciklider vinner flera gånger om jämfört med tokaggressiva fiskar då det gäller interaktionen mellan fisk och ägare, istället för att ha en "kamphund" i karet så har man en snäll "tamhund" som kan göra trick och som kommer fram för att bli klappad istället för att försöka hugga fingrarna av en.
" istället för att ha en "kamphund" i karet så har man en snäll "tamhund" som kan göra trick och som kommer fram för att bli klappad istället för att försöka hugga fingrarna av en. "
Jo, det kan ju vara lite riskabelt med en <Lamprologus> brevis-hane som försöker hoppa ur akvariet och hugga en i ansiktet varje gång man lyfter på täckglasen.
Bet mig ordentligt en gång och har nafsat flera gånger. En bekant med fiskrädsla (ja, det finns såna) var livrädd för honom trots 10 mm´s glas där emellan.
Ja, det är ju ingen vidare bra tendens, den där machomentaliteten, att ju fler fiskar en fisk har haft ihjäl, desto häftigare är den. "Kamphundar" är ju inget att stå efter, vare sig fyrbenta, tvåbenta, eller så´na med fenor.
Det här med att fiskar är individualister stämmer. Scalaren är en lugn, och fredlig ciklid, eller hur? Tja, det var ingen som hade berättat det för honan jag hade för ett par år se´n, som fullkomligt terroriserade ett eldbukspar.
Jag hade även jaguarer, Jack Dempsey, och påfåglar ihop vid ett tillfälle, och jaguarerna var hur snälla som helst, t.o.m när de hade yngel, och det i ett akvarium som nog får betraktas som för litet. Det enda missödet som hände var att jaguarhonan blev full av svamp när ynglen var nå´n månad gamla, troligtvis beroende på att hanen gav sig av med ynglen till påfåglarnas revir, och körde bort dem därifrån, till jaguarernas gamla revir. Men honan verkade inte följa efter, så min misstanke är att påfåglarna gav henne rejält med stryk. Men hon överlevde.
Se´n har jag haft halvvuxna salvini med chokladciklider (ingen bra kombination, jag vet), och chokladhanen försvarade sig tappert, men fick väldigt fransiga fenor.
Hmm, jag kom just på: Neetroplus nematopus! Vilka monster! Hanen slet bort fenorna på en gibbiceps!
Mina nyckelhål är också rätt tuffa. De höll en Geophagus brasiliensis stången, tills han blev för stor för dem. Och jag misstänker att det var de som hade ihjäl min sajicahane (snyft), för han låg konstigt inklämd mellan glaset och en lavasten, och nyckelhålen var de enda som kunde ge sig på honom ostraffat. Hade även ett labiatuspar som dödade en nicaraguensehane på samma sätt.
Se´n har jag haft discus som jagat runt scalarer, men aldrig tvärtom, vad jag kan minnas.
MVH Micke
MVH Micke
"Varför har ni Carl-Uno Sjöblom i ert akvarium?" "Det är inte Carl-Uno Sjöblom, det är en brax!"
Den mest psykotiska fisk jag nånsin hållit var en Premnas biaculeatus (en sån här: http://www.malawicichlidhomepage.com/other/premnas.jpg ), en jättestor hona. Den accepterade inte att det fanns andra levande varelser i akvariet (eller utanför, för den delen). Om det rörde sig, skulle det dö, och en Premnas har förutom huggtänder som den kan ta stycken ur sina offer med, två taggar på gällocket de 'knivhugger' med.
Efter det att den dödat en handfull i sig ganska tuffa blue devils, tvåprickiga frökenfiskar, och clowner och blev ensam i akvariet, så kom den till ett stadium att vid matdags så var den så inställd på att slåss med *mig* att den glömde äta. Då tröttnade jag och lämnade tillbaks den till affären. Ibland har jag lite dåligt samvete för att nån annan stackars jävel förmodligen köpte den, och släppte ned den till sina dyra och intet ont anande fiskar.
Clownfiskar är ilskna djur, som malawis, men såhär i efterhand undrar jag ändå om inte denna fisken hade nån hjärnskada eller nåt.
Jag tror inte jag haft någon annan fisk jag skulle kalla 'psykotisk', men fiskar som var väldigt tuffa har jag haft. Värstast var nog kanske ett par VF Hemichromis fasciatus när de lekte, följt av en gammal Haplochromis venustus-hane.
Sebraciklid har jag odlat, och de är ju hårda men inte alls i samma klass.
Min röst för kungen av hård, räknat i mod & aggressivitet per vikt, måste jag ändå lägga på Neolamprologus multifasciatus.
Den fisk som gjort mest intryck på mig var en Hemichromis Elongatus hane som tillsammans med "sin" hona vaktade yngel i ett kar på den numera insomnade butiken Caroli Zoo i Malmö.
Här fanns ett antal jättestora kar som oftast innehöll intressanta arter.
Vid just detta tillfället (någon gång på 80talet) gick det ett par som vaktade sina 15-20 mm stora yngel. Karet var nog 60 eller 70 cm högt. Täckglas saknades! Nyfiken som jag var på reaktionen så tänkte jag doppa i fingret och röra lite på vattenytan. Jag hann bara föra handen in över karet innan hanen tog sats och hoppade ur karet i sin iver att skydda de små. Fisken landade på golvet och jag hade fullt schå med att få den tillbaka i karet igen.
Som tur var så var det inga andra i butiken just då. Men det var lite pinsamt.
De sebraciklider som jag har haft har också varit väldigt aggressiva.
På malawisidan har det varit stora Lombardoihanar som utmärkt sig, men även en Kejsaraulonucara hane jag hade mellan -80 och -82 utmärkte sig som väldigt tuff. Han var i princip kung i karet under den tid jag hade han, och då hade jag även mbunas och Venustus(som var 50% längre).
De olika Melanochromis arterna jag haft; johanni,"maingano", auratus och chipokae är ju inte helt lugna de heller. När de bjuder upp till en vals så är det inte många andra som vill vara med.
Jag hann bara föra handen in över karet innan hanen tog sats och hoppade ur karet i sin iver att skydda de små. Fisken landade på golvet och jag hade fullt schå med att få den tillbaka i karet igen.
Som tur var så var det inga andra i butiken just då. Men det var lite pinsamt.
Den agrresivaste fisken jag har haft var en Channa Panaw, den var ca 18cm och gick i samma kar som ett jaguar par som var ca 15 cm och en Texas som var 16cm ca, han höll dom borta från sitt hörn av akvariet och när cikliderna bråkade så fick Channan vansinnes utbrott och for som en blixt och läxade upp bråkstakarna, Cikliderna spänner upp sig och testar varandra innan det händer saker, Channan högg direkt och Cikliderna han aldrig vara med på vad som hände.
två kommer en Kulfisk, Fahaka.
Den var ca 25 cm och roade sig med att döda allt i sin omgivning, helt orädd och tog tuggor av dom andra fiskarna när den kände för det.
Trea kommer nog en Channa Micropeltes som var 40cm, den gick ensam i akvariet eftersom dom gärna äter dom flesta andra fiskar, Micropeltes är väldigt rädd av sig tills den blivit stor nog att den vet att den inte är hotad, i det läget sliter den sönder i stort sett vad som helst. den brukade anfalla rutan när man gick förbi karet.
*Jag rekomenderar ingen att köpa en Channa Micropeltes*
Ps sp."elongatus aggressive" Är den mest aggressiva fisk jag nånsin har varit med om-den variant jag menar finns knappt i handeln nuförtiden pga
dess helt otroliga stridslystnad, det finns många andra elongatus-varianter på marknanden men dessa är mycket mildare och kan inte på nått sätt jämföras med elongatus aggressive. denna art dödar allt den kommer över och då menar jag ALLT-storleken på offret spelar ingen roll (inom vissa gränser) Jag kunde inte ens ha dessa ihop med olika melanochromis-arter! och det är ganska talande för denna art.
En annan extremt aggressiv bekantskap är Plecodus Straeleni-en fjällätare från tanganyika! ser ut som en liten frontosa, men det är den enda likheten-den har dessutom stora vinkelformade tänder som inte bara bänder loss fjäll,utan även stora bitar kött från dess offer...
Kommentar