5 hårdaste/agressivaste fiskarna man hållt.

[mrgreed]

Med risk för nördvarning på ämnet tycker jag det kunde vara kul att se vad människor runt om i landet hållt för agressiva arter:-)
Här är min lista....

1. Parachromis Dovii helt utan konkurrens den värsta fisken jag hållt i ett akvarium.Omöjligt att stoppa ner nånting i akvariumet den går i.
Faktum är att min hane är rent ut sagt kriminellt jävlig mot andra fiskar inklusive malar och dylikt.

2.Amphilophus Labiatum
Japp den kommer som nummer 2 jag hade en hane som var förskräckligt aggressiv i mitt akvarium han simmade omkring och terroriserade andra akvarieinnvånare konstant.

3.Hemibagrus Wyckii
Min nyligen införskaffade mal den känns visserligen mer rovgirig än aggresiv men den gillar inte när andra saker kommer i närheten av den inklusive fingrar:-) och fiskar.

4. Melanochromis Auratus
Smidigare och agressivare fisk i sin storlek får man leta efter

5.Har ingen riktig 5:a som jag kommer på just....

Mvh
Danne

[anli]

Har själv inget att bidra med, men tråden är väldigt intressant då jag undrar vilka ciklider är möjliga för mig ha tillsammans med en Cichlasom trimaculum-hane + eventuell hona i ett 2 meter kar.
Ser med spänning fram på vad som listas i tråden...

[Robin]

1. Lab.Trewavasae

2. M.Auratus

[Fredrik H.]

Neolamprologus hecqui är den enda fisk som bitit mig upprepade gånger så att jag erhållit så tydliga märken på händer och armar att folk undrat vad som hänt mig.

Min grupp såg i slutändan riktigt sliten ut trots att de fått ordentligt med utrymme. Några var enögda andra hade halva käkar efter långa "liplocks". Detta är en stark envis snäckskalslekare med riktiga rovdjurständer. Den magrade dock avsevärt av att gå med Tropheus och såldes slutligen efter ett antal kullar med yngel. Jag ska genast införskaffa den på nytt om tillfälle ges.

mvh,

[Kjell Fohrman]

Utan tvekan är den tuffaste fisken jag har haft Lamprologus multifasciatus - en fisk på 4 cm som håller 15-20 cm fiskar stången.
Den näst tuffatste jag haft är Ctenochromis horei - han tog livet av honom inom 10 sekunder efter att jag släppt ner honom i akvariet.
Ciklidhälsningar
Kjell

[Cutekid]

citat:Ursprungligen skickat av Kjell Fohrman

Utan tvekan är den tuffaste fisken jag har haft Lamprologus multifasciatus - en fisk på 4 cm som håller 15-20 cm fiskar stången.
Den näst tuffatste jag haft är Ctenochromis horei - han tog livet av honom inom 10 sekunder efter att jag släppt ner honom i akvariet.
Ciklidhälsningar
Kjell

Får hålla med Kjelle här. Det var mkt mäktigt att se mina multisar hänga sig fast i den största troffe hanen. Efter det kommer nog prinsessan av burundi. Mkt hård fisk.

[henrikrock]

Min Lombardoihanne dödade allt han såg, så det måste bli det. Multisar har jag sett jaga bort stora Frontosor så det kan nog bli jämnt skägg där.

[Daniel Odell]

jomultisar har man hafft de är hårda ... men bara trimacs biter silverhajjar mitt itu å äter det mesta till frukost

Trepunktsciklid! all the way!

[FI]

Såna här listor finns det drivor av på de amerikanska forumen, de gillar tydligen aggression "over there"...
Nåväl, här är mina värsta bekantskaper inom akvarievärlden, se dem inte som "reklam" utan som avskräckande exempel, den här typen av aggression är aldrig kul.

1. Sebraciklid
Jag vet inte om jag bara har haft otur men jag har provat på en hel del centralamerikanska "på pappret" aggressiva arter, bl.a. citrinellumciklid, jack dempsey, salvini och jaguarciklid... men ingen kommer i närheten av sebraciklidsparet jag hade som hann begå fler olovliga mord än någon annan fisk jag har haft. Ingen fisk var för liten eller för stor för att angripas, då mina jaguarciklider var mindre så fick de känna på hur det känns att vara underlägsen och trots att sebrahonan var 3ggr så liten så fick hon tillsammans med den lite större hanen jaguarcikliderna att trycka i ena kanten av det 150cm långa karet...
Efter att de flyttades till ett separat kar så hann de även med att döda ett stim fullvuxna corydoras burgessi och lemlesta mina 4 år gamla långsträckta pansarmalar så att alla fenor var borta, som tur var så läkte fenorna ut och malarna är fortfarande vid liv.
Stora sebraciklider dröjer det nog ett bra tag innan jag skaffar igen.

2. Citrinellumciklid
Honan jag hade försökte bita sönder händer, slamsugen, algskrapan, håven och vad som helst som stoppades ner i akvariet, skulle man göra något i akvariet så var man tvungen att hålla undan henne mot en hörna med en stor håv och sedan arbeta i karet så gott det gick med den andra handen... Hon slet sig dock ibland och bet tag ordentligt i händerna eller underarmen. Inga köttsår men det kändes helt klart.
Ungfiskarna jag hade senare lyckades döda jaguarciklidernas äldsta avkomma som då var nästan dubbelt så stor som dem själva. De började göra "liplocking" och fläka ut gälarna åt varandra vid en storlek på 3-4cm...
Ett stabilt välfungerande lekpar i ett enormt akvarium är en av mina största akvariedrömmar, men nästa gång jag skaffar dem så ska karet först uppgraderas till minst ett 720-liters.

3. Clarias batrachus, vandrande mal.
En glupsk lättretad mal som snabbt intog en av grottorna och sköt iväg sig som en pil och trasade sönder fenorna på alla fiskar som kom i närheten. På mindre än en månad så hade alla fiskar utom jaguarcikliderna fullkomligt söndertrasade fenor och då fick malen åka raka vägen tillbaka till butiken. Malen i fråga var ca 10cm lång, jag törs inte ens tänka på vilka skador en fullvuxen 40-centimeters bjässe kan åstadkomma...

4. Jack Dempsey.
Precis som med sebracikliden så vet jag inte om jag bara har haft enormt otur, men efter att ha provat arten vid tre tillfällen och samtliga gånger tvingats göra mig av med fiskarna inom en månad pga aggression mot artfränder och andra fiskar så har jag gett upp. Arten är en av mina favoriter då storleken är ganska lagom och då vackert färgade exemplar slår det mesta på fingrarna utseendemässigt, men tyvärr så gör deras aggression att jag nu mera väljer andra arter istället.

5. Ancistrus.
Jag har just nu en 12cm stor ancistrushane som hugger och suger sig fast på fiskar som närmar sig hans grotta eller som försöker äta den mat som han själv har tänkt äta, ibland hänger han sig kvar i flera sekunder medan det halvt ihjälskrämda offret frenetiskt simmar runt som en vettvilling och försöker skaka av sig den argsinta följeslagaren.

Bubblare på 5:e-platsen får bli en fullvuxen "vanlig" algätare som härjade i ett sällskapskar då jag var yngre och som roade sig med att suga sig fast och slita bort huden från sidorna på de andra fiskarna så att det bildades stora runda köttsår...

Mvh Fredrik Isaksson

[Mr.Gerhard]

Den hårdaste och tuffaste ciklid jag haft är utan tvekan Motaguensis. Inte ens pumpen och doppvärmaren fick vara ifred och man fick verkligen se upp när man stack ner fingrarna i karet. När de fick yngel var de helt galna.

[anli]

En intressant sak som uppdagas när man läser sån här listor är hur stort individberoende det verkar vara förrutom en viss grundaggressivitetsnivå.
En variabel är ju naturligtvis karstorleken.

Min egen uppfattning om min ensamma Trepunktsciklid är att den är snäll, rör inte chokldamalen och knorrmalen (just nu). Äter den foderfisk han får.
Fast skulle jag stoppa ned honom i mitt amazonaskar med chokladciklider å L-malar, så skulle jag nog få en chock!!

Kan bara nämna att mitt chokladciklidpar lyckades hålla en stor tuff Geophagus Brasiliensis stången, trots att de på pappret är så ultra mesiga.

[FI]

Jo det där med att det skiljer sig mellan individer är ganska viktigt att poängtera. Mina jaguarciklider som nu närmar sig 30cm är snälla som nallebjörnar så länge de inte leker, lugnt i klass med påfågelciklider, kanske t.o.m ännu snällare. Men arten som sådan räknas av många som en av de absolut aggressivaste och ondaste arter man kan stoppa ner i ett akvarium, spontant så slår jag givetvis undan dessa historier som skräckhistorier, överdrivna sådana, men jag kan givetvis inte garantera att det inte ligger någon sanning i dem då jag endast har haft två stora fiskar av denna art plus några ungfiskar. Variationen då det gäller aggression kanske varierar mer än på andra arter hos just jaguarcikliden, vad vet jag, själv klassar jag i alla fall inte jaguarcikliden som aggressiv annat än då de leker, men en ökad aggressivitet just vid leken får man ju nästan räkna med då man håller på med ciklider.
En intressant sak är att de vildaste jaguarcikliderna jag själv har sett på film och hört berättas om har visat sig gå trångt i kar nästan helt utan inredning... Hmm...

Mvh Fredrik Isaksson

[Mattias Nilsson]

min Dovii hane är bror med MrGreeds och min är förhållandevis snäll, går just nu med några Labiatum och några Maculicada. Han är visserligen fortfarande ganska liten, möjligt han blir värre med storleken...Däremot börjar den största Labiatumen göra själ för namnet "Red Devil".
Men den aggresivaste arten jag haft är nog oxå ett Zebraciklid-par, de var riktiga terrorister....

[Mård]

Lombardoi ligger etta på min lista har alltid haft en hane som regerat i mitt kar. Har fåt blåmärken i form av han mun ett par gångar Sen har vi ju då honorna som inte är speciellt snälla de häller. Maingano ligger också på min lista har en överväxt hane som är tjurig som fan.

[Jonas E]

Hårdaste:
Min Lamprologus Ocellatus-hanne. När den och 10 malawi gick i mitt 90 liters ( malawina var ca 6-7cm stora och precis könsmogna och är nu i ett större akv. för de som annars skulle ha klagat) för ett år sedan var det en riktigt cool och hård firre. När jag skulle rengöra akvariets framsida eller göra någonting i akvariet så gömde sig alla malawisarna bakom pumpen och Ocellatusen var framme och bet mig i armen så jag fick små röda märken. Jag vet inte varför men jag bara måste skaffa denna arten igen......... =)

Aggressivaste:
jag vet inte om det räknas men har någon av er varit med om att en grupp Aulonocara jagat ihjäl en av dess honor? När jag upptäckte det så var det sådana sår på honan att det var blod i ryggfenan och stora avskalade områden på dess kropp. Jag förstår inte de som säger att Aulonocara är snälla fiskar......Detta fallet så gällde det en Röd rubin-grupp på 8 stycken som gick i ett 250-liters hörnakvarium tillsammans med Golden och Tramitichromis intermedius. De andra rörde inte honan.

Jag har inte haft så många aggressivare fiskar (förutom tropheus men det berodde på för få fiskar och räknas inte eftersom det inte var som de skall hållas , jag hade för få individer efter sjukdom). mina Venustus var heller inga dunungar men de dödade aldrig någon....