Att hålla L. Ocellatus

[Zaphi]

Jag skulle gärna vilja ta del av lite erfarenheter från några som framgångsrikt hållt och odlar L. Ocellatus. Det verkar gå en hel del rykten på hur man skall göra, hur stora kar man skall ha etc.

Berätta gärna vad du upplevt...

[klassisk ära]

Sedan två veckor håller jag ett vildfångat par i ett akvarium på hundra liter med relativt stor bottenyta. Det har gått förhållandevis bra: Honan har stått sönderbiten i ett hörn medans hanen larvat runt som en säl i sanden (gömt snäckor, grävt fram snäckor osv). Honan lever fortfarande och för en kvart sedan när jag kom hem så verkade hon hålla en egen snäcka. Det som gäller i för små akvarium är att få hanen att acceptera honan/honorna (=eventuellt gräva fram en igengrävd snäcka). Antingen gör man som jag gjorde i det här fallet - chansar - eller så testar man att släppa ner en eller fler honor efter att ha matat upp dem och låtit hanen gå in sig i det avsedda akvariet och tar bort dem om det inte fungerar. Att hålla flera hanar i små akvarium har för mig varit lönlöst. Däremot så hade de fullsmockade 50-liters akvarium i Simontorp med kanske tio individer i varje. Och visst gick det yngel i akvariet brevid. <Lamprologus> ocellatus fantastiska yngelvård fungerar dock inte något vidare när de går så tätt.

Jag har hållt <L.> ocellatus vid ett flertal tillfällen både i små och stora kar. Med ett akvarium på hundra liter, en hane och två honor kan man få ut väldigt mycket av den här cikliden samtidigt som de går i en miljö näst intill identisk deras egen, dock med ett viktigt undantag: Honorna får alldeles för lite utrymme mellan sig och har på samma gång ingen stans att ta vägen när hanen inte vill ha dem i sitt territorie. <L.> ocellatus är enligt mig, precis som till exempel Tropheus, en mycket utrymmeskrävande fisk i förhållande till dess storlek. Jag har nämnt det förut och det tål att nämnas igen: Konings skriver i "Tanganyika Cichlids in their Natural Habitat" att ocellatus honor vill ha mellan 80 och 90 centimeter i mellan sig. Detta avstånd(ca 90 cm) hade två honor som gick i ett akvarium på två meter hemma hos mig. Vilket i alla fall får mig att rekommendera att akvarium på minst en meter. Då kan honorna komma undan både från varandra och hanen och akvaristens chans att lyckas med sina ciklider är 99%.

Alltså, akvariets mått:

* Du kan odla <L.> ocellatus på 50 liter, med många fiskar i karet som tar ut varandras aggressioner men med ett tråkigt och meningslöst beteende.

* Det blir mycket roligare med 100 liter och mindre individer i karet(1+1); De beter sig mer naturtroget men det kan vara svårt att få gruppen att fungera

* I ett akvarium som är minst en meter långt får man ut mest av sina fiskar; de beter sig naturligt och de är mycket lätta att hålla. En hane och ett mindre harem ger många roliga stunder framför burken.

<L.> ocellatus finner man på sandbottnar med, i realtion till exempelvis <L.> multifasciatus, lite snäckor. En snäcka per individ räcker om de placeras rätt.

Mikael

[Fredrik H.]

Grymmt bra info då jag just står i begrepp att införskaffa Ocellatus, jag återkommer troligen med frågor.

När man läser detta inlägg så har man lite svårt att förstå att du kan vara så jobbigt sur på att alla inte är lika vassa som du på "Tang" Mikael. Jag vet att jag behöver din hjälp men just nu är jag för skraj för att be om den.

mvh,

[Zaphi]

Sikken genomgång! Mycket tacksam!

[So]

Ett litet tillägg till Mikaels utförliga information om ”L” ocellatus.
En gång köpte jag ett par bara för att impa på en brud och för att få henne lite mer positivt inställd till att jag har akvarium på varje ledig kvadratmeter som kan uppbringas. Det paret lekte och fick yngel i ett 110L och gick tillsammans med några andra Tanganyika favoriter, men dom betedde sig också på ett mycket märkligt sätt som skilde sig från alla andra ocellatus jag haft tidigare. Hanen tog en snäcka i besittning som sig bör och honan likaså, men det var vid leken som detta par uppvisade ett märkligt beteende. Honan simmade till hanens snäcka och där lekte dom. När leken var avslutad simmade honan tillbaka till sin egen snäcka och besökte hanens snäcka med ägg och senare yngel, högst sporadiskt. Det var alltså hanen ensam som fick ta ansvar för parets avkomma! Detta märkliga beteende upprepades under alla lekar i mitt akvarium och fortsatte sedan hos den person som köpte paret av mig för att upprepas ännu en gång hos dom som efter honom senare tog hand om detta par.

Hur det gick med ”bruden”? Jo då, vi är lyckligt gifta sedan två år tillbaka. ”L” ocellatus är verkligen en favorit!

Mvh
Kennet

B&W 802: Fortfarande sanslöst bra!

[Zaphi]

Får man fråga varför du kommenterar ett par 85000kr högtalare i ditt inlägg om L. Ocellatus ?

[So]

citat:Får man fråga varför du kommenterar ett par 85000kr högtalare i ditt inlägg om L. Ocellatus ?

För att fler bör veta vad som utgör livets goda! :-)


Power Age!

[klassisk ära]

Goda nyheter till tråden och dess läsare och framför allt till mig: Paret har lekt och en handfull ägg skymtas en bit innanför snäckan. De är befruktade och har en lite mer vitaktig färg än obefrukatde ägg (är det för att de ska smälta bra in med det vita snäckskalet?) av <L.> ocealltus. Sådana ägg (obefruktade) fick jag en gång tydligt se på botten av en yngelkasse där en ensam hona gick. Varför honan släppt dem där och inte i snäckan och utan någon som helst fysisk kontakt med hanen förstår jag inte alls, även om jag vet att många honor kan leka med sig själva eller med andra honor på olika sätt.

"det var vid leken som detta par uppvisade ett märkligt beteende. Honan simmade till hanens snäcka och där lekte dom. "

Det känns som om jag jag hört/läst om det här förut någonstans. Vanligt förkommande är ju att honan simmar in i hanens revir och då gräver hanen fram en snäcka åt honan som de kan leka i. Men om hanen bara har sin egen snäcka att tillgå och inte räknar honans snäcka till sitt revir kan jag mycket väl tänka mig att de lika gärna kan leka i hanens snäcka. Hur många snäckor fanns det i akvariet? I akvariesammanhang blir dock hanar ofta beskrivna som dåliga föräldrar som gärna äter upp sin avkomma, vilket jag egentligen aldrig upplevt. Men i ett litet akvarium kan jag mycket väl tänka mig att det lätt blir så.

"När man läser detta inlägg så har man lite svårt att förstå att du kan vara så jobbigt sur på att alla inte är lika vassa som du på "Tang" Mikael."

Nej, det är nog bara att jag skriver lite skevt och är på dåligt humör när jag skriver vissa saker. Jag är inte sur på någon.

"Jag vet att jag behöver din hjälp men just nu är jag för skraj för att be om den."

Var inte det! Jag tycker om ciklider, jag tycker att disktuera ciklider och ibland tycker jag till och med om andra människor som, liksom mig, tycker om ciklider.

En rolig <L.> ocellatus relaterad grej är ju att i tråden "bästa/roligaste fisken ni har/haft" så nämndes <L.> ocellatus fyra gånger(!). Arten blev alltså en solklar vinnare?! MEN vi får inte glömma av <L.> stappersi, <L.> speciosus och <L.> wauthioni, alla mycket snarlika allas vår <L.> ocellatus. <L.> ornatipinns nämns ibland i dessa sammanhang, men nej, det skulle inte jag vilja göra.

Mikael

[cichlids4fun]

Hej!

bra beskrivet mikael, en tillägg som jag kan göra av egen erfarenhet är att det går utmärkt att odla parvis i 50 liters förutsatt att honan och hanen accepterar varandra, men att ha flera individer av samma kön är som mikael säger lönlöst, men yngelvård går utmärkt att studera i detta lilla kavarie oxå, de försvarar ynglerna våldsamt mot varje grej oavsett storlek som sticks ner i karet( vattenslang) min hand verkar oxå vara en hett objekt att bita i (det känns ordentligt) i karet brevid går ett annat occelatus par som oxå sporrar till yngelvård.

För att få ett bra par brukar jag alltid köpa en grupp som får para ut sig i ett större kar för att sedan flyttas till ett 50 liters.