stolkmetoden???

Kollaps
X
 
  • Tid
  • Show
Rensa alla
nya inlägg
  • legion
    Användare
    • December 2003
    • 11

    stolkmetoden???

    någon som testat detta och vet att de parar sig mycket bättre?
    borde även få svårare fiskar att para sig ju då.

    inhandla lite HCG och testa nån gång hade jag tänkt mig
  • Zaphi
    NCS Medlem
    • July 2002
    • 5395

    #2
    Va pratar du om? Stolk? HGC?

    Saludos,
    Zaphi
    www.viktorsundberg.se | www.naturfotokurser.se

    Kommentar

    • legion
      Användare
      • December 2003
      • 11

      #3

      En ny odlingsteknik; Stolkmetoden Av: Okänd

      Översättning: Yngve Skoglund.

      Denna artikel publicerades i Ciklidbladet nr 8 1967. I förordet skriver Yngve Skoglund:

      "I detta nummer av Ciklidbladet finns en artikel om hormonbehandling av fisk. Man använder helt enkelt urin från havande kvinnor och blandar det i vattnet. Artikeln fanns en gång intagen i någon utländsk tidskrift, tyvärr vet jag inte vilken. Jag översatte den någon gång omkring 1960 och hoppas jag gjorde det rätt. Denna hormonbehandling har naturligtvis sina poänger och fodrar ju tillgång till en havande kvinna. Yngve Östh och jag provade den med framgång på en del tetror en gång i tiden och jag vet inte om det var tack vare den Östh under en kort tid fick 5 barn. Tänkbart är det. Hur som helst hade vi ständigt tillgång på hormon. Nåväl har du en hustru som är i "omständigheter", så pröva på metoden."


      Tid efter annan försöker sig akvaristerna på att odla problemfisk, det vill säga fisk som är svår att odla. Kanske någon till och med försöker sig på att korsa olika arter. Oftast blir resultatet magert och akvaristen tvingas då att använda sig av varje knep, eller skall vi säga odlingsteknik som verkar ge resultat. Att det finns knep som är användbara, det visar till exempelvis den svarta guppyn, som odlats fram på det ena eller det andra sättet. Här vill jag presentera just en sådan ny metod och jag hoppas att den skall väcka diskussion.

      Liksom hos en människa produceras hos en fisk hormoner av vilka en del har att göra med fortplantningen. De flesta av oss vet, att könshormonerna produceras i könskörtlarna. (äggstockar hos honan och testiklar hos hanen. Samlingsbeteckning för fisk = gonader) Med andra ord, könskörtlarna frambringar såväl könshormon som utvecklingsceller. En del akvarister har faktiskt experimenterat med vissa av dessa hormoner, och då särskilt methytestosteron. Resultatet därav vet vi dock inte något om.

      Vad som inte är så välkänt, är att hormonaktiviteten hos könskörtlarna är beroende av verksamheten i en annan körtel, nämligen hjärnbihanget. Denna körtel producerar hormoner kallade gonadotropiner, i vilkas frånvaro könskörtlarna slutar att utvecklas, och sålunda hindras från att producera sina egna hormoner. Det är faktiskt så att den första länken i kedjan för att väcka till liv sexuell aktivitet antingen hos unga fiskar eller för att säsongsvis återuppväcka densamma hos äldre fiskar, är hjärnbihanget. Den jämna stimulationen av denna körtel orsakar lösgörandet av hormoner som aktiverar könskörtlarna. m alla andra förhållanden är passande, börjar fortplantningen hos fiskarna så snart som rom producerats.

      Dr. A. Stolk, Amsterdam har genom sina undersökningar kommit fram till den slutsatsen, liksom många andra forskare, att den främre loben hos hjärnbihanget påverkar fortplantningen. Hos vissa fiskarter är den främre loben väl utvecklad, hos andra mindre eller mycket dåligt utvecklad. Eftersom den främre loben inverkar på produktionen av gonadotropin, ansåg Dr. Stolk att det måste finnas ett samband mellan den främre lobens sämre utveckling och svårigheten att få vissa arter att fortplanta sig i fångenskap.

      Låt oss granska "Kuhlin", som ett typiskt exempel. Hjärnbihanget hos denna fisk uppvisar en stor bakre lob, men mycket små främre och mellanlober. Detta hos en hona.

      Nu är det så att främre loben kan aktiveras med hjälp av vissa ämnen, av vilka urinen från havande- djur eller människor- är de lättaste att använda.

      Vi kan påminna oss att förr i tiden användes en akvariefisk- Rhodeus sericus- för att påvisa havandeskap. Provet var enkelt och utfördes helt enkelt så, att en del urin placerades i akvariet med en honfisk och att man efter en kort tid studerade bukomfånget. (Hos fisken bör kanske tilläggas). Om kvinnan var havande ökade bukomfånget hos fisken kraftigt på kort tid. (Hos kvinnan efter längre tid) Detta bevisade att urinen från en havande kvinna innehöll hormoner som påverkade fiskens hjärnbihang. Men som varje akvarist vet, är det många faktorer som sätter igång lekaktivitet. Ändringar i ljuset och temperaturen är bland dem. Således var provet osäkert och senare förkastades det helt.

      Om nu en liten mängd urin från en havande kvinna sätts till ett akvarium med "Kuhli"- honor, inträder tydliga förändringar i hjärnbihanget hos fiskarna inom en tidsrymd av 1-4 veckor. Främre och mellersta loben blir båda större, medan den bakre loben minskar i storlek. Under denna tid kan man iakttaga tydliga förändringar i fiskarnas uppträdande och utseende. Honorna börjar visa en förstoring av mellankroppen, då deras ovarier fylls med ägg, medans hanarna förblir slanka. Närmande mellan könen börjar och om förhållandena i övrigt är gynnsamma, kommer fisken att leka.

      Vid en undersökning av hjärnbihanget hos en steril "Kuhli"- hona, fann Dr. Stolk att en inflammation hade förstört en god del av körteln och särskilt främre loben samt mellanloben. Sambandet mellan sterilitet och abnormt hjärnbihang var mycket klar i detta fall.

      Dr. Stolk och ett antal Holländska akvarister har också experimenterat med andra arter än "Kuhli". Tekniken visade sig användbar på rosentetra,(Anopthichtys jordani) pennfisken, (Caesobarbus geertsi) och Clownbarben. (Barbus eviretti) Hos pennfisken var förändringarna hos hjärnbihanget mycket stora efter användandet av "zwangerenurin".

      Å andra sidan förde tekniken ofta fiskarna till synlig lekfärdighet utan att det resulterade i verklig romläggning. Som exempel kan nämnas att tillsättandet av urin i ett akvarium med Carnegiella strigata efter en period på 4 veckor resulterade i mycket aktiva lekförsök. Inga ägg lades emellertid. I ett fall med chokladgurami tillsattes urin, men utan resultat inom två veckor. Då tillsattes en ny mängd av ämnet och en månad senare lekte fiskarna.

      I ett hybridiseringsexperiment korsades en guppy- hona med en black molly- hane. Tre veckor efter den första behandlingen gjordes ett vattenbyte och återigen användes urin. Efter 7 veckor observerades parning och senare erhölls 14 yngel. 2 av dem var deformerade. De unga fiskarna hade efter ett år en storlek av mellan 2 och 5 centimeter. Grundfärgen var svart med begränsande fläckar av blått och grönt. Gonopodiet var ett mellanting mellan guppins och black molly:s. Hybriderna var sterila.

      I ett annat lyckat försök korsades två ciklider. En Aequidens curvicepshane korsades med en Aequidens pulcher- hona. 3 veckor efter tillsättandet av urin lekte fiskarna. Men fastän äggutvecklingen och skötseln var normala började ynglen dö efter två veckor. 12 yngel överlevde till mogen ålder. Färgen hos hybriderna var i regel svagare än hos föräldrarna och blev en kompromiss. De lodräta linjerna hos Aequidens pulcher fanns liksom de mörka punkterna och det vågräta bandet hos Aequidens curviceps.

      Två amerikaner Albert J. Klee och W. Hatfield har företagit försök med "Kuhli", neontetra och ett antal andra fiskar. Den första dossen urin de använde var på 0.5 ml urin per liter vatten. Det togs från en kvinna i åttonde månaden. I en del fall grumlades akvarievattnet, men en filtrering tog lätt bort densamma. Händelsevis tillsattes 0.5 ml/l ytterligare efter två veckor. Under första till och med fjärde veckan var resultatet märkbart. Neontetrorna antog en intensivare färg och honorna blev runda. Hos "Kuhlin" blev förändringarna ännu tydligare eftersom honorna var mycket kraftiga.

      Då amerikanerna värderade sina försök, kom de till den slutsatsen att stimulerandet av hjärnbihanget på detta sätt, inte alltid nödvändigtvis är det samma som äggproduktion. Gång på gång blev fiskarna förda till synbarligt lektillstånd, men ofta stannade det vid det. Liksom de holländska akvaristen Mr. Hoedeman, ansåg de att värdet hos "zwangerenurin" låg i att det framkallade lekaktivitet hos problemfiskar. Hos andra än dessa fiskar var det överflödigt, eftersom i allmänhet deras främre lob är välutvecklad.

      Ja detta vet vi om "zwangerenurin", men det är mycket som vi inte vet. Finns det andra material, som kan användas med samma effekt?

      Vi får hoppas att någon akvarist blir intresserade av det här och efterhand löser de frågor som uppkommer då det gäller denna odlingsteknik.

      PS. Nuvarande redaktion tar inget ansvar för den nativitetsökning som troligtvis följer efter publicerandet av denna artikel.

      Kommentar

      • Mike_Noren
        Användare
        • February 2003
        • 2695

        #4
        Tilläggas kan att anledningen till att botior, silverhajar, algätare, diverse malar etc etc etc idag är vanliga och billiga, är att man i främst tjeckien och sydostasien får dessa "omöjliga" fiskar att leka genom att ge dem hormoninjektioner i hjärnan.
        Man kan kanske se det som en vidareutveckling av Stoll-metoden.

        Kommentar

        • sundelin
          Användare
          • October 2003
          • 234

          #5
          Har ju chans att prova denna metod eftersom min flickvän är gravid, men vet inte om jag skulle våga fråga om hon kan pissa i akvariet, hon tycker redan att jag har lite konstigheter för mig...=)

          Kommentar

          • Tony
            Användare
            • April 2002
            • 4594

            #6
            Hooho, ja det hade ju vart en syn med frugan på akvariekanten =))


            Tony Englund

            Kommentar

            Arbetssätt...