Tropheus tråd fortsättning

[Robbe]

Startar om denna tråd eftersom det börjar bli lite mycket på den andra Troffe tråden http://www.ciklid.se/forum/topic.asp...57&whichpage=1

Mina erfarenheter sträker sig inte 12år med Troffar men jag tycker att honorna kan vara minst sagt lika tuffa mot varandra som hanarna är.Vi har en liten grupp Moliro,1 hane tre honor,och där har dom två mest dominerande honorna delat karet i två delar och den tredje honan får endast vara mitt i mellan deras revir och då endast uppe vid ytan.Den tillåts endast röra på sig,till andra områden,vid matning annars så får hon det ganska så hett om öronen.Hanen är också ganska så hård och då speciellt mot hona tre.Nu har vi också en massa yngel som börjar bli könsmogna annars så tror jag inte att det hade funkat att bara ha dom här fyra vuxna.Jag tror att vi köpt dom fyra från en grupp som drabbats av soten och där bara dom här fyra återsdod.Vi hade då redan ynglen i karet så dom har aldrig gått ensamma.Vad har ni andra för erfarenheter av att honorna sinnsimellan slåss och kan vara mycket dominanta?

[Stelin]

Funderingar kring små grupper tropheus:
Jag tycker att det verkar som ju mindre antal fiskar man har desto mer bråk blir det. Små grupper kan kanske fungera, för min del så har det aldrig fungerat speciellt bra(nu pratar jag riktigt små grupper som 1/4 eller så, och som går ensamma). [u]Någon nämde ordet förvaring tidigare och det är väl just detta det blir om man har för litet antal fiskar.</u> Fiskarna får inga möjligheter att röra sig utan är tvungna att stå på samma ställe hela tiden pga aggressiviteten från de/den mest dominanta fisken. Startar man med en för liten grupp så är det nog lätt hänt att bli avskräckt från att fortsätta med tropheus pga detta. Riskerna för sjukdom pga av stress är nog också ganska stora. I större grupper kan också en utsatt fisk gömma sig bland de övriga i gruppen.

Förresten vid ett tillfälle så har jag fått det till att fungera bra med bara ett par tropheus. Det var en "alpha" hona och en "alpha" hane som jag hade hade kvar från en tidigare grupp. Detta paret gick ensamt i ett 720 liters och det var nog det mest harmoniska tropheus-par jag någonsin skådat.

Spooky, jag undrar lite över varför du dissekerade den döda fisken, räcker det inte med att kontrollera könsöppningen?

[Stelin]

Funderingar kring små grupper tropheus:
Jag tycker att det verkar som ju mindre antal fiskar man har desto mer bråk blir det. Små grupper kan kanske fungera, för min del så har det aldrig fungerat speciellt bra(nu pratar jag riktigt små grupper som 1/4 eller så, och som går ensamma). [u]Någon nämde ordet förvaring tidigare och det är väl just detta det blir om man har för litet antal fiskar.</u> Fiskarna får inga möjligheter att röra sig utan är tvungna att stå på samma ställe hela tiden pga aggressiviteten från de/den mest dominanta fisken. Startar man med en för liten grupp så är det nog lätt hänt att bli avskräckt från att fortsätta med tropheus pga detta. Riskerna för sjukdom pga av stress är nog också ganska stora. I större grupper kan också en utsatt fisk gömma sig bland de övriga i gruppen.

Förresten vid ett tillfälle så har jag fått det till att fungera bra med bara ett par tropheus. Det var en "alpha" hona och en "alpha" hane som jag hade hade kvar från en tidigare grupp. Detta paret gick ensamt i ett 720 liters och det var nog det mest harmoniska tropheus-par jag någonsin skådat.

Spooky, jag undrar lite över varför du dissekerade den döda fisken, räcker det inte med att kontrollera könsöppningen?

[StefanL]

Fiskar.nu: Det där har inte mycket med Tropheus att göra...

Du kan själv starta ett ämne som heter "Mal tråd" genom att klicka in dig på respektive fiskgrupps område. Du bör nog starta tråden i "Växter och övriga fiskar". Det är upp till NCS styrelse och ciklid.se´s ansvariga att avgöra vad som skall finnas som ämnen här på sajten. När det inte finns specifikt uttalade direktiv (utomciklidiska ämnen) om vad som skall finnas här så är det ju fritt fram tills någon ansvarig tar tag i det...

Malar har man ju dock väldigt ofta i ciklidakvarier.

*Det här hade inte mycket med Tropheus att göra heller...ursäkta mig alla troffevänner*

[StefanL]

Fiskar.nu: Det där har inte mycket med Tropheus att göra...

Du kan själv starta ett ämne som heter "Mal tråd" genom att klicka in dig på respektive fiskgrupps område. Du bör nog starta tråden i "Växter och övriga fiskar". Det är upp till NCS styrelse och ciklid.se´s ansvariga att avgöra vad som skall finnas som ämnen här på sajten. När det inte finns specifikt uttalade direktiv (utomciklidiska ämnen) om vad som skall finnas här så är det ju fritt fram tills någon ansvarig tar tag i det...

Malar har man ju dock väldigt ofta i ciklidakvarier.

*Det här hade inte mycket med Tropheus att göra heller...ursäkta mig alla troffevänner*

[Robbe]

Ingen som har några erfarenheter av tuffa honor sinsimmelan?????

[Robbe]

Ingen som har några erfarenheter av tuffa honor sinsimmelan?????

[Robbe]

Den förra Tropheustråden var en av dom mest besökta vad har hänt?Har all Tropheusälskare jullov härifrån eller?Typiskt nu när jag har datorn helt för mig själv på dagarna.....

[Robbe]

Den förra Tropheustråden var en av dom mest besökta vad har hänt?Har all Tropheusälskare jullov härifrån eller?Typiskt nu när jag har datorn helt för mig själv på dagarna.....

[Robin]

Håller med, det verkar som att vi ciklidister tagit jullov.

[Robin]

Håller med, det verkar som att vi ciklidister tagit jullov.

[Fredrik H.]

Jodå honorna är bra tuffa hos mig med. Jag har faktiskt alldeles nyligen sett min första lip-locks mellan hanar. Annars brukar det vara honorna som stå för den varan. Honornas strider verkar vara helt annorlunda hanarnas och mycket mer svåravgjorda. Mellan honorna verkar en träta kunna vara i ett halvår vilken mellan hanarna skulle göras upp på ett par timmar. Det verkar även som at hanarna lättare accepterar att motparten har gett upp. Efter att rangordningen bestämts så får den underläsne vara ifred förutsatt att han inte visar några färger eller spänner sig. Honor däremot kan forstsätta att gnabbas i det oändliga och en del gånger slutar det med döden. Jag tänker inte dra några billiga paraleller till människor ävenom det lätt låter sig göras.

Jag har dock ett nytt scenario bland mina "dubbar" för närvarande. Det finns för ovanlighetens skull svå jämnstora värstingar till hanar som strider på liv och död......Men så är ju som bekant just "dubben" den värsta och grymmaste av alla Troffar. Något att vänta med tills man är riktigt garvad enligt mig. (obs ironi, det finns givetvis inga skillnader mellan Troffar, bara mellan individer men hos mig är dubbarna helt klart värst).

mvh,

[Fredrik H.]

Jodå honorna är bra tuffa hos mig med. Jag har faktiskt alldeles nyligen sett min första lip-locks mellan hanar. Annars brukar det vara honorna som stå för den varan. Honornas strider verkar vara helt annorlunda hanarnas och mycket mer svåravgjorda. Mellan honorna verkar en träta kunna vara i ett halvår vilken mellan hanarna skulle göras upp på ett par timmar. Det verkar även som at hanarna lättare accepterar att motparten har gett upp. Efter att rangordningen bestämts så får den underläsne vara ifred förutsatt att han inte visar några färger eller spänner sig. Honor däremot kan forstsätta att gnabbas i det oändliga och en del gånger slutar det med döden. Jag tänker inte dra några billiga paraleller till människor ävenom det lätt låter sig göras.

Jag har dock ett nytt scenario bland mina "dubbar" för närvarande. Det finns för ovanlighetens skull svå jämnstora värstingar till hanar som strider på liv och död......Men så är ju som bekant just "dubben" den värsta och grymmaste av alla Troffar. Något att vänta med tills man är riktigt garvad enligt mig. (obs ironi, det finns givetvis inga skillnader mellan Troffar, bara mellan individer men hos mig är dubbarna helt klart värst).

mvh,

[So]

citat:Men så är ju som bekant just "dubben" den värsta och grymmaste av alla Troffar. Något att vänta med tills man är riktigt garvad enligt mig. (obs ironi, det finns givetvis inga skillnader mellan Troffar, bara mellan individer men hos mig är dubbarna helt klart värst).

Jag har aldrig haft någon större grupp med ”dubbar” men trots din ironi hör man just det där ganska ofta ändå, att ”dubbar” är riktiga fighters. Mest då om en gammal hane som löpt amok och slagit ihjäl alla artfränder i karet. Samtidigt verkar ju andra tycka att just ”dubbar” är den snällaste Tropheusen som finns. Dom tre ”dubbar” som jag hade för länge sedan gick tillsammans med tre ”orange” i ett 165 liters akvarium fullt av sten och matades med SERAs vegetabiliska flingfoder (SERA var nämligen en mer seriös fodertillverkare än Tetra enligt min kompis). Trots dessa förhållande vaknade jag en morgon och såg att mina ”dubbar” höll på att leka. Jubel och glädjeskutt och som den sanna akvarieentusiast jag var (är), stannade jag hemma för att studera leken och skolkade således från ett par lektioner i skolan. Läraren förstod inte alls min förklaring till varför jag var sen... Hmm...kanske inte ens borde berätta det här, men det var så länge sedan som 1982, så både skolket och sättet jag hade Tropheus på kanske är preskriberat och förlåtet nu?

Om jag, utifrån vilka Tropheus jag har haft, skulle rangordna aggressiviteten hos dom olika arterna så får det nog bli så här:
1. ”Black” varianterna är värst! Där har jag haft 2 varianter och bara odlade i grupper om 20. Ja, förutom dom tre ”orange” jag redan nämnt och några ”timglas” jag hade en kortare tid. Men slogs gjorde dom.
2. ”Ikola” Här verkar åsikterna också gå isär ganska mycket, men min VF grupp på 20 var riktiga fighters!
3. ”Red” varianter. Här har jag haft ”Moliro” både odlat och VF, ”Kachese” och dom ”Kiku” jag har nu. Hyfsat snälla Tropheusar.
4. Moorii. Har bara haft ”Bärnsten”, odlat och VF, men upplevde dom som snällare än arterna här ovan.
5. ”Mpimbwe”. 30 VF som med stor värdighet samsades inbördes med ytterst få slagsmål. Här måste något varit ”fel” då alla bara skrattar och skakar på huvudet när jag berättar detta. För även om dom aldrig haft dessa själva har dom uppfattningen att just denna variant är riktiga bråkstakar.
6. Brichardi. Den grupp VF som jag har nu samt en liten grupp om 12 odlade ”Kabimba”. Jag upplever brichardi varianter som lugnare och mer harmoniska än t.ex. dom stirriga ”black” varianterna (inget ont om ”black” men jag föredrar just nu lugnare akvarium :-)

Övriga arter har jag ingen erfarenhet av.

Det här är ju bara mina iakttagelser och naturligtvis allt för litet material för att dra några konkreta slutsatser om Tropheus arters aggressivitet i akvarium så det vore intressant att veta vad ni andra har för åsikter och erfarenheter på just detta område? Vilken är den aggressivaste respektive snällaste Tropheus arten?

[So]

citat:Men så är ju som bekant just "dubben" den värsta och grymmaste av alla Troffar. Något att vänta med tills man är riktigt garvad enligt mig. (obs ironi, det finns givetvis inga skillnader mellan Troffar, bara mellan individer men hos mig är dubbarna helt klart värst).

Jag har aldrig haft någon större grupp med ”dubbar” men trots din ironi hör man just det där ganska ofta ändå, att ”dubbar” är riktiga fighters. Mest då om en gammal hane som löpt amok och slagit ihjäl alla artfränder i karet. Samtidigt verkar ju andra tycka att just ”dubbar” är den snällaste Tropheusen som finns. Dom tre ”dubbar” som jag hade för länge sedan gick tillsammans med tre ”orange” i ett 165 liters akvarium fullt av sten och matades med SERAs vegetabiliska flingfoder (SERA var nämligen en mer seriös fodertillverkare än Tetra enligt min kompis). Trots dessa förhållande vaknade jag en morgon och såg att mina ”dubbar” höll på att leka. Jubel och glädjeskutt och som den sanna akvarieentusiast jag var (är), stannade jag hemma för att studera leken och skolkade således från ett par lektioner i skolan. Läraren förstod inte alls min förklaring till varför jag var sen... Hmm...kanske inte ens borde berätta det här, men det var så länge sedan som 1982, så både skolket och sättet jag hade Tropheus på kanske är preskriberat och förlåtet nu?

Om jag, utifrån vilka Tropheus jag har haft, skulle rangordna aggressiviteten hos dom olika arterna så får det nog bli så här:
1. ”Black” varianterna är värst! Där har jag haft 2 varianter och bara odlade i grupper om 20. Ja, förutom dom tre ”orange” jag redan nämnt och några ”timglas” jag hade en kortare tid. Men slogs gjorde dom.
2. ”Ikola” Här verkar åsikterna också gå isär ganska mycket, men min VF grupp på 20 var riktiga fighters!
3. ”Red” varianter. Här har jag haft ”Moliro” både odlat och VF, ”Kachese” och dom ”Kiku” jag har nu. Hyfsat snälla Tropheusar.
4. Moorii. Har bara haft ”Bärnsten”, odlat och VF, men upplevde dom som snällare än arterna här ovan.
5. ”Mpimbwe”. 30 VF som med stor värdighet samsades inbördes med ytterst få slagsmål. Här måste något varit ”fel” då alla bara skrattar och skakar på huvudet när jag berättar detta. För även om dom aldrig haft dessa själva har dom uppfattningen att just denna variant är riktiga bråkstakar.
6. Brichardi. Den grupp VF som jag har nu samt en liten grupp om 12 odlade ”Kabimba”. Jag upplever brichardi varianter som lugnare och mer harmoniska än t.ex. dom stirriga ”black” varianterna (inget ont om ”black” men jag föredrar just nu lugnare akvarium :-)

Övriga arter har jag ingen erfarenhet av.

Det här är ju bara mina iakttagelser och naturligtvis allt för litet material för att dra några konkreta slutsatser om Tropheus arters aggressivitet i akvarium så det vore intressant att veta vad ni andra har för åsikter och erfarenheter på just detta område? Vilken är den aggressivaste respektive snällaste Tropheus arten?