Först en liten sammanfattning så ni förstår dilemmat.
Man har ju hört en del skräckhistorier om CA-arter under åren som gått, och Parachromis dovii är kanske den med allra värst rykte. Men med tanke på likartade historier om Parachromis managuensis och mina erfarenheter om att de är relativt enkla så trodde jag samma sak gällde här. Dvs, stor fisk = kryddade skräckhistorier som inte alltid är så verklighetsförankrade. Så verkar dock inte fallet vara med dovii åtminstone baserat på den lilla grupp (5st) jag skaffade för ett drygt halvår sedan. Dessa petades ner som pluttefiskar i ett 540 liters tillsammans med en grupp lika små jaggor (ca 10st, kommer inte ihåg exakt), några ancistrus och en giraffnosmal.
Relativt snabbt noterades skillnader mellan arterna, otrevliga sådana. Medan jaggor enligt mina erfarenheter ofta nöjer sig med att skrämma bort de som kommer för nära genom att gapa stort och spänna ut gälarna så drämmer tydligen dovii bara på allt vad de har på en gång eller jagar och biter till övriga fiskar håller sig gömda. Stressigare CA-kar har jag nog aldrig haft.
Större kar kanske hade hjälpt men det känns helskumt att det ska behövas även då de är typ 4-5cm.
Hur som helst, jaggorna blev snabbt extremt underlägsna och trots inredningsbyte och bytesfisk etc så var jaggorna ständigt kolsvarta av stress och gömde sig hela tiden medan speciellt en dovii levde rövare och härjade och snabbt dominerade hela karet.
Men oftast går det ju ändå bra och lite gruff hör till ett CA-kar så jag lät dem sköta sig själva. Inte att rekommendera tydligen... Dödsfallen kom lika plötsligt varje gång. Ibland hann jag se en fisk småskadad men oftast kom dödsfallen som en blixt från klarhimmel, smågruff på kvällen och på morgonen fick jag plocka upp död fisk.
Och idag är det 3 dovii kvar, 0 jaggor och ingen giraffnosmal
De har ju inte blivit överdrivet stora heller, den största är nog knappt 15cm och de övriga under 10cm, så jag kan ju bara fundera hur arten är då den vuxit till sig. :/
Vad jag kan se så har jag 3st honor, jag ser i alla fall inget mönster att tala om på varken sidorna eller fenorna, bara den svagt uppbrutna linjen längs med sidorna. Enligt diverse artiklar betyder detta hona. Trist att inte kunna få ett lekpar men kanske bra med tanke på det problematiska beteendet jag sett hitills även utan lek. På sikt så misstänker jag att bara den största är kvar, det är i den riktningen det verkar gå.
Hur som helst, hade det inte varit för att det är första gången jag har sett dovii här uppe så hade jag dumpat dem på en gång och skaffat något lite enklare, men nu är istället funderingen vad jag kan ha i samma kar (540liter) som dessa?
Jag förstår att karet är för litet även för en enda fisk vid full storlek men där är vi inte än; så i väntan på detta, hade det gått att ha ett lekpar av stora sebraciklider i samma kar som dovii-honor? Om inte, hade det fungerat med exempelvis silverdollars eller liknande större stimfiskar? Har ni något annat tips
Man har ju hört en del skräckhistorier om CA-arter under åren som gått, och Parachromis dovii är kanske den med allra värst rykte. Men med tanke på likartade historier om Parachromis managuensis och mina erfarenheter om att de är relativt enkla så trodde jag samma sak gällde här. Dvs, stor fisk = kryddade skräckhistorier som inte alltid är så verklighetsförankrade. Så verkar dock inte fallet vara med dovii åtminstone baserat på den lilla grupp (5st) jag skaffade för ett drygt halvår sedan. Dessa petades ner som pluttefiskar i ett 540 liters tillsammans med en grupp lika små jaggor (ca 10st, kommer inte ihåg exakt), några ancistrus och en giraffnosmal.
Relativt snabbt noterades skillnader mellan arterna, otrevliga sådana. Medan jaggor enligt mina erfarenheter ofta nöjer sig med att skrämma bort de som kommer för nära genom att gapa stort och spänna ut gälarna så drämmer tydligen dovii bara på allt vad de har på en gång eller jagar och biter till övriga fiskar håller sig gömda. Stressigare CA-kar har jag nog aldrig haft.
Större kar kanske hade hjälpt men det känns helskumt att det ska behövas även då de är typ 4-5cm.
Hur som helst, jaggorna blev snabbt extremt underlägsna och trots inredningsbyte och bytesfisk etc så var jaggorna ständigt kolsvarta av stress och gömde sig hela tiden medan speciellt en dovii levde rövare och härjade och snabbt dominerade hela karet.
Men oftast går det ju ändå bra och lite gruff hör till ett CA-kar så jag lät dem sköta sig själva. Inte att rekommendera tydligen... Dödsfallen kom lika plötsligt varje gång. Ibland hann jag se en fisk småskadad men oftast kom dödsfallen som en blixt från klarhimmel, smågruff på kvällen och på morgonen fick jag plocka upp död fisk.
Och idag är det 3 dovii kvar, 0 jaggor och ingen giraffnosmal
De har ju inte blivit överdrivet stora heller, den största är nog knappt 15cm och de övriga under 10cm, så jag kan ju bara fundera hur arten är då den vuxit till sig. :/
Vad jag kan se så har jag 3st honor, jag ser i alla fall inget mönster att tala om på varken sidorna eller fenorna, bara den svagt uppbrutna linjen längs med sidorna. Enligt diverse artiklar betyder detta hona. Trist att inte kunna få ett lekpar men kanske bra med tanke på det problematiska beteendet jag sett hitills även utan lek. På sikt så misstänker jag att bara den största är kvar, det är i den riktningen det verkar gå.
Hur som helst, hade det inte varit för att det är första gången jag har sett dovii här uppe så hade jag dumpat dem på en gång och skaffat något lite enklare, men nu är istället funderingen vad jag kan ha i samma kar (540liter) som dessa?
Jag förstår att karet är för litet även för en enda fisk vid full storlek men där är vi inte än; så i väntan på detta, hade det gått att ha ett lekpar av stora sebraciklider i samma kar som dovii-honor? Om inte, hade det fungerat med exempelvis silverdollars eller liknande större stimfiskar? Har ni något annat tips
Kommentar