EU-val i maj, kolla var din kandidat står

[RaketLasse]

He he. I slutändan på den argumenteringen finns alltid det att det är mänskan som förbrukar el (förstör naturen etc.) och är därmed onödig.

Jag tog några till steg bakåt för att se den stora bilden.
Om Väldigt Många År kommer antagligen solen expandera & sluka vår planet.
I det perspektivet blir nästan allt människan gör onödigt.

Deppigt.

Liv på andra planeter vore en ofattbart stor sensation, men unika livsformer försvinner här på jorden om vi t.ex. vill bygga en damm.

Att vara mänsklig kanske inte bara handlar om att använda upp jordens resurser så totalt och onödigt som möjligt?
Kanske vi borde se över vår skyldighet att skona livet vi delar vår planet med.
Tråkigt, kanske provocerande. :-)

[Erik Åhlander]

För att återgå till den ursprungliga frågan: Vad man kan göra...

Av Mikael W har jag förstått att en gemensam front för alla sällskapsdjursorganisationer åtminstone hägrar som en idé i Finland. Om vi skall nå något liknande i Sverige - eller varför inte hela Norden - behövs en ny kontaktyta. Finns några idéer om hur man uppnår en sådan organisation? Finns några fragment? Det här är sådant som jag inte är särskilt bra på (organistation...) så alla förslag mottas med tacksamhet. Jag inser att en hel del ansvar för detta vilar på SARF och därmed mig.

[Mikael W]

För att återgå till den ursprungliga frågan: Vad man kan göra...

Av Mikael W har jag förstått att en gemensam front för alla sällskapsdjursorganisationer åtminstone hägrar som en idé i Finland. Om vi skall nå något liknande i Sverige - eller varför inte hela Norden - behövs en ny kontaktyta. Finns några idéer om hur man uppnår en sådan organisation? Finns några fragment? Det här är sådant som jag inte är särskilt bra på (organistation...) så alla förslag mottas med tacksamhet. Jag inser att en hel del ansvar för detta vilar på SARF och därmed mig.

Ett gemensamt riksförbund för alla (?) keldjursorganisationer i Finland har bildats för exakt en månad sedan, och de var synligt med på mässan i veckoslutet. De har redan kontaktat de EU-kandidater som skrivit på förbudslistan. Mer om dem här (det hjälper att förstå lite finska, dock): http://www.eksoottiset.fi/

Men, det är inte nödvändigt att bygga organisation på organisation. Det kan också vara effektivt att så många olika föreningar som möjligt, med direktkontaktyta till dem som håller djur, för fram information, dels till allmänheten, dels till politiker (framför allt riksdagsmän och MEPpar) och tjänstemän som är involverade i lagberedningen. Just nu är detta alternativ dessutom snabbare.

[Kjell Fohrman]

På den tiden jag satt i NCS styrelse så försökte jag att åtminstone få igång ett samarbete med de akvarieorganisationer som finns i Sverige och vi hade ett möte i Örebro, men det hela föll platt till marken eftersom inget intresse fanns (förutom då från NCS).
För några få år sedan så gjordes också ett försök att skapa "Sällskapet Akvaristerna" men av detta blev det inte heller något.

Jag tror att en övergripande organisatioon är nödvändig (och då för alla "exotiska" sällskapsdjur) för att rädda hobbyn. Annars är risken stor att vi splittras upp eftersom akvaristerna inte bryr sig om det blir stopp för terrariedjur och vice versa, sötvattensakvarister bryr sig inte om ifall det blir stopp på saltvatten och tvärt om etc. Då blir det så få som protesterar varje gång att myndigheterna kan genomföra det mesta.

[RaketLasse]

Bra idé med en gemensam organisation ändå. Även om det finns en övergripande organisation för husdjurshobbyn så kan ju de mindre föreningarna också säga sitt i olika ämnen.
Om vi inte säger ifrån när andras hobby förbjuds så finns ju inte dom hobbyisterna kvar att rösta & säga ifrån när vår hobby hotas...

Kanske nåt sånt argument kan funka.

[Wilhelm]

Kjell, du har väl insyn i vad ZOORF gör?

[Kjell Fohrman]

Kjell, du har väl insyn i vad ZOORF gör?

Visst har jag det - men förstår inte riktigt vad det har med detta att göra.
Zoorf är en organisation för företag inom branschen och de driver självklart dessa frågor utifrån sin horisont. Visst har vi ofast samma mål men vi skall inte räkna med att Zoorf skall starta en ideell organsiation för hobbyfolket utan det får vi själva göra. Däremot när det väl finns en ideell sällskapsdjursorganisation skapad av ideella organisationer så kan vi säkert samarbeta på många punkter.

Man skulle också kunna samarbeta med Manimalis som är suveräna på att leta fram fakta dom visar på nyttan av sällskapsdjur. De återfinns idag bl.a. på facebook

[Erik Österlund]

Kul att se att Kjell är tillbaka på forumet

[bossep]

På den tiden jag satt i NCS styrelse så försökte jag att åtminstone få igång ett samarbete med de akvarieorganisationer som finns i Sverige och vi hade ett möte i Örebro, men det hela föll platt till marken eftersom inget intresse fanns (förutom då från NCS).
För några få år sedan så gjordes också ett försök att skapa "Sällskapet Akvaristerna" men av detta blev det inte heller något.

Jag tror att en övergripande organisatioon är nödvändig (och då för alla "exotiska" sällskapsdjur) för att rädda hobbyn. Annars är risken stor att vi splittras upp eftersom akvaristerna inte bryr sig om det blir stopp för terrariedjur och vice versa, sötvattensakvarister bryr sig inte om ifall det blir stopp på saltvatten och tvärt om etc. Då blir det så få som protesterar varje gång att myndigheterna kan genomföra det mesta.

För att återgå till den ursprungliga frågan: Vad man kan göra...

Av Mikael W har jag förstått att en gemensam front för alla sällskapsdjursorganisationer åtminstone hägrar som en idé i Finland. Om vi skall nå något liknande i Sverige - eller varför inte hela Norden - behövs en ny kontaktyta. Finns några idéer om hur man uppnår en sådan organisation? Finns några fragment? Det här är sådant som jag inte är särskilt bra på (organistation...) så alla förslag mottas med tacksamhet. Jag inser att en hel del ansvar för detta vilar på SARF och därmed mig.

Bara en dum fråga eller påstående.
Skulle inte diverse "specialföreningar" såsom NCS, Diskussällskapet, Kanske även zoopet och andra lite bredare sammanslutningar kunna bli del av SARF? Vi har ju i stort sätt samma intressen och vi skapar på så sätt en paraplyorganisation. Sedan kanske man kan skapa något liknande för andra riktningar såsom reptiler och däggdjur om det inte redan finns.
Det är faktiskt ganska långt emellan guppy och ökenråttor eller gecoödlor. Så det behövs nog fragmenteras lite i kunskapsbasen med samordnas på toppen om ni förstår vad jag menar.

[Kjell Fohrman]

Bara en dum fråga eller påstående.
Skulle inte diverse "specialföreningar" såsom NCS, Diskussällskapet, Kanske även zoopet och andra lite bredare sammanslutningar kunna bli del av SARF? Vi har ju i stort sätt samma intressen och vi skapar på så sätt en paraplyorganisation. Sedan kanske man kan skapa något liknande för andra riktningar såsom reptiler och däggdjur om det inte redan finns.
Det är faktiskt ganska långt emellan guppy och ökenråttor eller gecoödlor. Så det behövs nog fragmenteras lite i kunskapsbasen med samordnas på toppen om ni förstår vad jag menar.

Tror inte direkt att SARF är kapabel till att bli en paraplyorgansiation. Sedan är ju de olika akvarieorganisationerna väldigt olika i sin uppbyggnad - det finns ju också ytterligare några förutom de som du nämner (dock Zoopet är ingen organsiation utan vi uppmanar döremot folk att gå med i olika akvarieorganisationer).
Jag anser dock att SARF borde ta initiativet till att bjuda in olika akvarieorganisationer i Sverige till ett samarbete (med en representant för varje organsiation). Sedan får man utveckla detta samarbete vidare med andra sällskapsdjursorgansiationer och sedan ytterligare ut i Norden. Men det bör börja att byggas från basen - dvs att inleda ett "samarbete" mellan olika akvarieorganisationer i Sverige.

[bossep]

Ett argument som ofta förbigås i diskussionen men var en av anledningarna att jag efter många år vart medlem i NCS och för all del i Poecilia Scandinavia.
Många av de fiskarter vi håller i akvarium är på kort eller lång sikt utrotningshotade i sina naturliga biotoper pga. mänsklig påverkan såsom miljöförstöring och klimatförändring.

Om vi kan hålla dessa arter på ett ansvarsfullt sätt och undvika inavel, korsningar, etc. Kan vi faktiskt hålla en bra genbank och på sikt, när mänskligheten kommit på att även en fisk kan vara värd att rädda återinföra dessa arter till sina ursprungsbiotoper.

Här har vi hobbyakvarister såväl som branschorganisationer ett gemensamt intresse och ansvar. Jag har ju enligt några ett förvridet sätt att se på exempelvis Svenskodlat vs Vildfångat. Men det vore självklart klokt om man kunde odla lokala fiskar i ursprungslandet och exportera exempelvis F1 till Europa. Sedan finns det ju en massa argumentation mot fiskodlingar och miljöproblem runt dessa. Men det är ofta saker man kan åtgärda.

Risken är också stor att akvariefisk åker med i samma grupp som matfisk. Det är de senare som är den stora miljöboven men ”fisk som fisk” så att säga.

Ansvaret ligger på alla i hela kedjan och vi måste därför göra gemensam sak.

[bossep]

Tror inte direkt att SARF är kapabel till att bli en paraplyorgansiation. Sedan är ju de olika akvarieorganisationerna väldigt olika i sin uppbyggnad - det finns ju också ytterligare några förutom de som du nämner (dock Zoopet är ingen organsiation utan vi uppmanar döremot folk att gå med i olika akvarieorganisationer).
Jag anser dock att SARF borde ta initiativet till att bjuda in olika akvarieorganisationer i Sverige till ett samarbete (med en representant för varje organsiation). Sedan får man utveckla detta samarbete vidare med andra sällskapsdjursorgansiationer och sedan ytterligare ut i Norden. Men det bör börja att byggas från basen - dvs att inleda ett "samarbete" mellan olika akvarieorganisationer i Sverige.

Det var ungefär så jag tänkte men du beskrev det bättre. Huruvidare SARF klarar av det kan ju då bli upp till den bredare gruppen. Det är ju inte meningen att SARF,s styrelse skall dra hela lasset utan mer vara en samordnare.

[Kjell Fohrman]

Ett argument som ofta förbigås i diskussionen men var en av anledningarna att jag efter många år vart medlem i NCS och för all del i Poecilia Scandinavia.
Många av de fiskarter vi håller i akvarium är på kort eller lång sikt utrotningshotade i sina naturliga biotoper pga. mänsklig påverkan såsom miljöförstöring och klimatförändring.

Om vi kan hålla dessa arter på ett ansvarsfullt sätt och undvika inavel, korsningar, etc. Kan vi faktiskt hålla en bra genbank och på sikt, när mänskligheten kommit på att även en fisk kan vara värd att rädda återinföra dessa arter till sina ursprungsbiotoper.

Här har vi hobbyakvarister såväl som branschorganisationer ett gemensamt intresse och ansvar. Jag har ju enligt några ett förvridet sätt att se på exempelvis Svenskodlat vs Vildfångat. Men det vore självklart klokt om man kunde odla lokala fiskar i ursprungslandet och exportera exempelvis F1 till Europa. Sedan finns det ju en massa argumentation mot fiskodlingar och miljöproblem runt dessa. Men det är ofta saker man kan åtgärda.

Risken är också stor att akvariefisk åker med i samma grupp som matfisk. Det är de senare som är den stora miljöboven men ”fisk som fisk” så att säga.

Ansvaret ligger på alla i hela kedjan och vi måste därför göra gemensam sak.

Det är inget fel i den tankegången (jag har t.o.m. själv fört fram den ibland) men problemet är väl allt som oftast bara att fisken har dött ut i naturen för att deras miljö har förstörts och då funkar det inte med återutplantering.
Viktigare är ju i så fall att jobba för att deras ursprungsmiljöer inte skall förstöras och ett sätt att göra detta är ju att lobba för mer vildfångat (vilket ökar naturens värde och minskar risken för bioptopförstörelse) och då framförallt för att få stopp på kommande förslag om förbud på vildfångat.
Men visst dessa saker står ju inte i motsättning till varandra även om man kanske skall nöja sig med att jobba för att arten bevaras och i vissa fall odla arten på lämpligt ställe för utplantering. Detta görs ju t.ex. i viss mån för malawiciklider i Malawi och för levandefödare i Mexiko.

[bossep]

Det är inget fel i den tankegången (jag har t.o.m. själv fört fram den ibland) men problemet är väl allt som oftast bara att fisken har dött ut i naturen för att deras miljö har förstörts och då funkar det inte med återutplantering.
Viktigare är ju i så fall att jobba för att deras ursprungsmiljöer inte skall förstöras och ett sätt att göra detta är ju att lobba för mer vildfångat (vilket ökar naturens värde och minskar risken för bioptopförstörelse) och då framförallt för att få stopp på kommande förslag om förbud på vildfångat.
Men visst dessa saker står ju inte i motsättning till varandra även om man kanske skall nöja sig med att jobba för att arten bevaras och i vissa fall odla arten på lämpligt ställe för utplantering. Detta görs ju t.ex. i viss mån för malawiciklider i Malawi och för levandefödare i Mexiko.

Exakt, vi är ungefär på samma sida i boken.
Jag ser det kanske ur ett lite annorlunda perspektiv. Men byggandet av dammar, etc. Förstör ju biotoper på i många fall förödande sätt då hela flodflöden leds om. Men som jag ser det (lite vinklat) så är exempelvis avloppsvatten och kalhyggen ett minst lika stort problem globalt.
För att inte tala om människans utsättning av icke nativa arter, både avsiktliga och oavsiktliga. Man får då se avloppsvatten och kalhyggen som det som är enklast att fixa till om de inte kommit till en punkt där det inte går att göra något åt det.

Vildfångat: Jag vet inte om det finns någon ”akvariefisk” som dött ut på grund av utfiskning. Men jag vet att en del andra typer av djur har försvunnit på grund av fångst i det vilda, exempelvis grodor och paddor.
I vissa fall har det hänt via så kallade sekundära effekter såsom spridning av virus via människor. Vi har ju ett bra exempel på exempelvis den svenska flodkräftan och den så kallade kräftpesten.
Men jag har också sett hårresande exempel på hur djur misshandlats på grund av smuggling av djur som varit förbjudna att exportera. Bland annat var jag med vid ett beslag av nära tusen ”grodor” som ett gäng turister försökte smuggla ut ur ett land som hade en generell lag som förbjöd utförsel av dessa djur. Få av djuren var rödlistade, samtliga var dock döda redan innan de stolta fångstmännen försökte lämna landet, då de var packade i väl tillslutna smala plaströr.

Generella förbud som målas med bred pensel är helt enkelt av ondo medan mer specifika förbud kan vara bra.

[Erik Åhlander]

Bara en dum fråga eller påstående.
Skulle inte diverse "specialföreningar" såsom NCS, Diskussällskapet, Kanske även zoopet och andra lite bredare sammanslutningar kunna bli del av SARF?

SARF har haft frågan uppe, men det krävs en del stadgeändringar för att det skall vara praktiskt genomförbart - och sånt tar lite tid...