Åh, vad jag väntar tills jag får se detta kar live
Neolamprologus gracilis i 540-liter.
Kollaps
X
-
-
Otroligt vackert! Vänder genast mitt huvud åt sidan och kollar "fisksoppan" i vardagsrummet och funderar på hur jag kan göra min variant av din ide'.. Just det här med att Tanganyikakar blir lite kala har stört mig i mina funderingar..men att få i rötter gör ju att det blir betydligt mer liv.. Lysande!
Om det är så att du har funderingar på att göra något liknande i ditt kar, så kan vi liksom kolla på vad du har för detaljer att inreda med - så tipsar jag dig gärna om hur man skulle kunna göra!
Kommentar
-
Kommentar
-
Kommentar
-
Kommentar
-
Så jag får återkomma ifrågan, men det är ju nästan så att planeringen är den roligaste biten...Kommentar
-
Jag skulle tro om jag känner mig rätt att det blir stenletning i Fjärås framåt vårkanten och inget bygge förrän nästa höst..Rötter har jag hyfsat men ut o leta sten nu? Brrr..
Så jag får återkomma ifrågan, men det är ju nästan så att planeringen är den roligaste biten...Kommentar
-
Det går sedan några månader sex vuxna N. gracilis i karet. Jag har valt att göra detta till ett strikt artkar då jag gärna vill se det intressanta kolonibeteendet utan andra störmoment.
I mindre kar är det lite svårare för en koloni att, så att säga, blomma ut - speciellt om det finns annan fisk i karet som hindrar en lite friare utbredning.
540 liter är ju inte speciellt stort, men tillåter ändå att det bildas ganska intressanta par- och kolonikonstellationer.
I naturen kan ju en ensam hona eller hane söka sig till en redan etablerad koloni och få någon sorts "fripass" där. Denne blir vad man skulle kunna kalla "medhjälpare" - och man kan spekulera i vad som får vissa individer att uppträda på det viset? Det kan ju handla om att det finns gott om mat och skydd i just detta revir och att medhjälparen kanske bidar sin tid och senare drar sig därifrån för att bilda par själv, någon annanstans, eller i närheten.
Jag har svårt att avgöra hur könsfördelningen ser ut bland mina sex stycken, men har en liten aning om att det kan vara tre hanar och tre honor. Jag antar att de som har en lite större "puckel" på huvudet och uppträder mer aggressivt är hanar - men det kan vara precis tvärtom, eller blandat också.
Hur som helst, ett par bildades ganska snabbt, med en ytterligare, som jag tror, hane - mycket underlägsen - i reviret.
På andra sidan i karet (högersidan) finns ytterligare en hane och möjligen två honor.
Nu kommer det lite underliga; de två honorna visar upp underdåniga beteenden - eller tendenser till "medhjälparbeteende". De blir alltså inte bortkörda utan får lov att vara i närheten av den dominante "hanen" på högersidan. Dessutom går den som jag uppfattar vara en hona i paret på vänsterkanten, över till hanen på högersidan - och kör något slags "dubbelspel" där.
I början var det fler intensiva revirstrider, men detta har under de senaste månaderna lagt sig och i nuläget råder nästan total harmoni. Det är inte längre något jagande, men alla har koll på varandra. Mer om detta beteende senare.
Nu en liten film på den första yngelkullen som kom för cirka tre månader sedan.
Senast redigerad av Mats Bryzell; 07 January 2014, 13:19.Kommentar
-
Intresant tråd,snyggt kar o trevlig film som andas lugn. Hade ett liknande art kar för några år sen med 6st "princessor" fast i mindre tappning (160L) det som blev lite lustigt var att när den 4e kullen yngel kom, så fick hanen spader (förmodligen helt naturligt då karet var så pass litet)o gav sej på 1a kullens yngel (som var ganska stora då) o dödade flera i sina försök att skydda dom minsta, så höll det på tills sista kullen blev ca veckan,då lugnade han ner sej o dom stora fick vara med o skydda dom små. Så det gick åt ca hälften av varje stor kull. Men dom blev ju fler o fler ändå. MilleDieselråttanKommentar
-
Intresant tråd,snyggt kar o trevlig film som andas lugn. Hade ett liknande art kar för några år sen med 6st "princessor" fast i mindre tappning (160L) det som blev lite lustigt var att när den 4e kullen yngel kom, så fick hanen spader (förmodligen helt naturligt då karet var så pass litet)o gav sej på 1a kullens yngel (som var ganska stora då) o dödade flera i sina försök att skydda dom minsta, så höll det på tills sista kullen blev ca veckan,då lugnade han ner sej o dom stora fick vara med o skydda dom små. Så det gick åt ca hälften av varje stor kull. Men dom blev ju fler o fler ändå. Mille
Ja, det är oerhört intressant med de olika beteende dessa ciklider visar upp. Det vore kul att få höra om fler erfarenheter från dig och andra.
Jag återkommer senare med filmer där jag försökt fånga några speciella sätt de uppträder på.
Här kommer några filmer på yngelkullarna 1-4. LED-spotlight.
Senast redigerad av Mats Bryzell; 07 January 2014, 19:16.Kommentar
-
-
-
Mycket intressant!
Vet du om det är samma föräldrar till alla kullar eller olika och hur dom andra vuxna fiskar reagerar på andras yngel?
Och hur är dom vuxna mot varandra, är det någon rangordning eller?
Riktigt kul tråd och ännu roligare är uppdateringarna som kommer på löpande band:-)CAKommentar
-
Mycket intressant!
Vet du om det är samma föräldrar till alla kullar eller olika och hur dom andra vuxna fiskar reagerar på andras yngel?
Och hur är dom vuxna mot varandra, är det någon rangordning eller?
Riktigt kul tråd och ännu roligare är uppdateringarna som kommer på löpande band:-)
För några år sedan hade jag ett 960-literskar som jag på grund av flytten till vår kåk var tvungen att avveckla.
I det karet gick en hona och hane av N. gracilis, inköpta av Kent på Nol. Detta par genererade många kullar, och det blev även så att större yngel från dessa två bildade par och lekte.
Gracilisparet (och all avkomma) fick fortsätta i ett annat kar hos en bekant till mig. Där dog sedermera föräldraparet efter en tid, men yngelkullarna växte upp till vuxen storlek och bildade löst sammansatta småkolonier. I det karet var det dock en ganska rejäl fisksoppa så kolonibeteendet fick inte riktigt blomma ut.
Nu i höstas stötte jag på denne bekant som berättade att det fanns vuxna N.gracilis kvar från mitt ursprungspar - och det var då jag beslöt mig för att ta hem en liten grupp.
Så, de jag har i 540-karet är syskon (eller vad man skall kalla det..?).
Det finns alltså ett etablerat på (på vänsterkanten av karet). Detta par är föräldrar till (i skrivande stund) de 4 kullar som hittills har kommit fram. I detta revirområde finns även, vad jag tror är en hane, men han har en underordnad roll.
På högersidan finns (vad jag tror) en dominant hane och han har två "medhjälpare", som jag tror kan vara honor - men är ytterst osäker på könsfördelningen. Jag baserar mina misstankar om könen på kroppsbyggnad och visst aggressivt beteende.
"Medhjälparbeteendet" är ganska typiskt underordnat, men fredligt. Hanen accepterar de två andra, jagar inte bort dom, men bjuder heller inte in dom på något mer intimt vis.
Detta beror på - och nu kommer det underliga; Hanen på högersidan (han med medhjälparna) har nämligen en ytterst intim kontakt med den som jag tror är honan i paret på vänstersidan. Dessa två är ideligen inne i grottsystemet, och när de är där går medhjälparna genast fram och håller någon sorts vakt, men flyttar på sig när "paret" kommer fram - de blir inte bortjagade av någon av parterna.
Rena Dallas, Dynastin och Falcon Crest detta...
De två hanarna på vardera vänster- och högerkanten håller sina respektive revir hårt, men i nuläget slåss de inte utan cirkulerar endast i sina revir. Den som jag tror är honan, växlar konstant mellan dessa båda hanar och uppvisar ett familjärt, intimt beteende med båda två - utan några som helst stridigheter.
Nu uppstår frågan; Leker en hona med fler hanar? Eller är situationen omvänd och det kanske äre två dominanta honor på vänster- och högersidan och en hane som växlar mellan dessa?
Alla yngel accepteras av hela truppen på sex vuxna i akvariet - de går obehindrat överallt, blir inte jagade eller uppätna.
Lite senare skall jag sätta i en film på något jag kallar "swooning"-beteende, eller svärmande på svenska. Hela gruppen tar revirpauser och samlas, som ett stim nästan, och rör sig med svepande rörelser helt nära varandra i grupp. Detta sker med några veckors mellanrum, och jag kan inte se några länkade faktorer, som exempelvis vattenbyte eller något annat, det uppstår helt spontant. Det vore ju kul att höra om någon annan har sett detta beteende i sina "prinsesskolonier".
Senast redigerad av Mats Bryzell; 08 January 2014, 13:18.Kommentar
-
Kommentar