mat till Apistogramma?

[Fredrik H.]

Jag sitter just nu och läser igenom alla tillgängliga artiklar på nätet om Apistogramma. De flesta artiklarna liknar varandra med avbrott för en och annan oliktänkare som tycker att "det går lika bra med kranvatten osv...."

Det finns dock en sak som de alla har gemensamt och det är att man MÅSTE mata Apistogramma med nykläckt artemia. Om man inte gör det så kan man möjligen använda någon sorts fryst mat. Jag matar mina med Aquatic Nature granulat och det ser ut att gå alldeles utmärkt. Nu vill jag veta varför det skulle vara så fruktansvärt fel att mata Apistogramma med flingor eller granulat?

mvh,

[Björn]

Hej Fredrik!

Vilken mat som är rätt och fel råder det delade meningar om. Som Tropheusägare känner du säkerligen till detta. =)

Jag kan tänka mej att när man började odla apistogramma så var de mer känsliga än vad de är idag. Fiskar som odlats länge i fångenskap har ju en tendens att bli tåligare allt efter som. Dessutom tror jag att även torrfoder utveckalts under åren och håller säkerligen högre kvalité nu än för 20-30år sedan.

Som sagt, vad som är rätt och fel när det gäller mat finns det nog lika många svar på som det finns ciklidioter. Ska man ge diskus oxhjärta? Kan man mata Troffar med pellets? Är daggmask ett bra foder för sydamerikaner? Ska alla malawiciklider ha samma räkmix?
Det finns inga absoluta sanningar i den hobby vi älskar, och tur är väl det!
Funkar det bra med den maten dom får, så måste man ju tydligen inte mata med nykläckt artemia. Jag har själv fått lek på apistogramma som bara fått flingfoder, så jag kan förstå din skepsis.

Mvh
Björn

[Fredrik H.]

Men det som skiljer dessa rön från de om Tropheus är att det aldrig förklaras. Det står bara "Apistogramma äter inte torrfoder", eller "absolutley no flake foods" osv... Aldrig någon förklaring till vad som är så farligt med flingorna. Det enda stället man kan se att det går med torrfoder är på Zoopets artbeskrivningar.

Det är väl troligen någon gammal grej som lever kvar då.

mvh,

[Pelle]

Hej Fredrik

Precis som Björn skriver så finns det ingen "absolut" sanning i fråga om sådana här saker.
Först och främst så måste du ha i åtanke att det är lite vanskligt att dra alla apistogramma arter över en kam. Det finns ett hundratal beskrivna arter och säkert lika många som står i kö för att beskrivas vetenskapligt.
De lever också över ett ofanligt stort område i Sydamerika med säkert ganska olika förutsättningar när det gäller födotillgången.

Många svartvattensarter framlever sina liv bland nedfallna förmultnande löv i små skuggiga regnskogsbäckar utan växtlighet.(A.Gibbiceps, A.Bitaeniata, A. Meinkeni m.fl) Medan andra arter påtar runt i mattan av flytväxter i soldränkta laguner (A.Borelli, A.Trifasciata, A.Commbrae, A.Pucallpaensis m.fl.)

Vissa föredrar att leva i tättbefolkade kolonier över enbart sandbottnar, som till ex: A. Diplotaenia.

Av egen erfarenhet har jag märkt att åtminstone en art gillar ett vegetabiliskt tillskott. A. Steindachneri älskar att få lite gröna ärtor emellanåt.

Levande artemia behöver bara ges till yngel de första veckorna. Det kan även ges till matvägrande fiskar.
Jag vet faktiskt inte av något bra alternativ till artemia när det gäller yngelfoder. Mikromask går bra den första veckan, men sedan är det artemia som gäller.

Min personliga erfarenhet är att torrfoder bara ska ges som ett nödfoder eller ett tillskott till det frysta och levande fodret.
Att enbart utfodra med torrfoder har aldrig fungerat med mina apistos.
Naturligtvis lever de på detta. Men har man lite högre krav än att bara hålla fiskarna vid liv så bör man satsa på bättre foder.
Frysta svarta och vita mygglarver. Fryst mysis, artemia, daphnier, bosmider, cyclops m.m. är perfekt. Kan man dessutom fånga levande lite emellanåt så är det perfekt.

Så det är mitt råd till dig om du vill ha långlivade, vackra och lyckliga apistos.

Tänk dig själv, om du skulle äta enbart cornflakes några år i rad. Hur skulle man må och se ut då? :-P

Mvh/ Per

[Fredrik H.]

Tack för svaret Pelle. Man kan med andra ord inte påstå att det skulle vara något skadligt med att mata med torrfoder så länge det äts, men att det är lämpligt att varva lite.

mvh,

[bjornl]

Ett tillägg till ovan. Det går också bra med fryst räka, som serveras genom att skrapa av smulor, med en fil eller liknande, och sedan skölja av i akvarievattnet. Eventuellt kan räksmulorna istället sköljas i en vattenkopp för att tinas imellan.

Det är också billigt. Jag köpte 8st räkor i lösvikt för 8,50, vilket lär räcka minst ett halvår. :-)

[fredrikr]

Oseriöst att jämföra med Cornflakes, men smileyn betydde kanske att det var tänkt som ett skämt. Ett bra flingfoder är sammansatt för att innehålla ALLT som en fisk behöver för att må bra, även om den bara äter det fodret. Cornflakes är sammansatt för att smaka gott och ge lite snabb energi på morgonen - det behöver inte vara heltäckande.

Jämförelsen ger ju också associationen att det inte kan vara så aptitretande med flingfoder, men betänk att människor och fiskar inte nödvändigtvis tycker samma saker är aptitretande. Jag tycker en ordentlig bit oxfilé med persiljesmör och klyftpotatis ser väldigt gott ut, och skulle inte protestera högljutt om jag fick det varje dag under en längre tid, men senast jag kastade ner det i Malawikaret verkade fiskarna måttligt entusiastiska...

Självklart kan det finnas arter som inte mår bra av flingfoder, eller i alla fall mår bättre av annat foder, men det är en annan fråga.

Mvh,

/Fredrik

[Pelle]

Hej Fredikr

Diskussionen gäller Apisto arternas mathållning, inget annat. Så jag vill ändå vidhålla att jämförelsen mellan cornflakes och flingfoder stämmer ganska bra. (även om jag skämtade lite) En apisto mår lika dåligt av att endast äta flingfoder som om en människa endast skulle äta cornflakes. Precis som apistogrammorna skulle vi nog sakta tyna bort.

Många fiskarter klarar sig bra på enbart flingfoder. Men Apistos gör det definitivt inte!

Mvh/ Per

[Johan1]

Jag har kanske inte någon större erfarenhet då det kommer till alla typer av Apistogramma och deras odling. Det jag har lärt mig själv är dock att foder spelar en mycket stor roll för odlingen (mera än vatten).

Det finns säkert dom som inte delar mina åsikter men sedan är inte allt svart och vitt. Kardinaltetror blir ganska lätta och leka om man väljer att föd upp dom levande svarta mygglarver, levande artemia som man låter gå i en blandning av omega 3 och vitaminer, eller bananflugor. Sedan hämtar man 20 liter vatten i en mosse.

Lika så vildfångad diskus, Man matar på dom under ett tag med ett bra hemmagjort foder för att sedan växla till levande maskar eller svarta mygglarver etc.

Ett annat problem brukar väl vara med torrfoder att efter ett tag så har c-vitamin gått ur fodret och det kan leda till:

Viktig för bildandet av bindvävnad och har också en skyddsfunktion. Vid brist kan patogener lättare angripa fisken, deformationer av ryggrad och gällock uppstå osv.

Liksom om man matar enbart med hemmagjort innehållande mycket fisk så kan man få problem med tiamin brister.

Det är mycket skit snack om brister hit och dit. Hur märker man då skillnaden?

Tja efter att ha ändrat på mitt foder program för diskus yngel fick jag mindre antal döda och en bra mycket snabbare tillväxt. Det hela gick ut på att mata med mera sorter och mycket tillägg av c-vitamin.

Genom att använda normala mängder (ej så fisken blir röda bomber) av astaxantin i fodret får man bättre kullar.

Problem i magen kopplat till ensidigt matande av levande mygglarver och oxhjärta. Löstes med iblandandet av grönt och lunelax.

Utan vara någon vetenskaps man så har de tips jag fått om maten gett mer för odling av akvariefisk än vad köpet av osmosmaskinen gjorde för 5 år sedan.