En liten text snodd från nätet: "Summan av temporär och permanent hårdhet kallas totalhårdhet. Den definieras som summan av de alkaliska jordartsmetallernas salter med karbonat, bikarbonat, sulfat, klorid och fosfat. De alkaliska jordartsmetallerna är kalcium, magnesium, strontium och barium, de två sistnämnda förekommer dock i försumbara mängder. Totalhårdheten mäts i tyska hårdhetsgrader (odH)". Alltså: NaCl ingår inte, däremot CaCl2 och MgCl2 dvs. Hårdheten höjs inte om vi tillsätter NaCl då Na är en alkalimetall (KH = temporär hårdhet) Rätta mig gärna om jag har fel. Mina vattenkemikunskaper är relativt rostiga. Sedan finns det fler buffertsystem än karbonatsystemet t ex fosforsyra, kolsyra, organiska syror och organiska partiklar (kolloider). (Jag får noll träffar på tvålhårdhet i google men från samma text "Ett hårt vatten minskar tvåltvättmedels tvättförmåga genom att kalcium- och magnesiumjonerna fäller ut fettsyrorna i tvålen". Varför tvål löddrar mindre i saltvatten vet jag inte).
Salt
Kollaps
X
-
-
Om NaCl är en temporär hårdhet så borde salthalten minska med tiden i vattnet (förbrukas) men det gör den ju inte såsom andra karbonater gör genom att reagera med syror och bilda Co2 ex.vis.
Karbonater neutraliserar syror och strävar efter att hålla vattnet alkaliskt = karbonatsystemet.
När mängden karbonater är liten men tillgången konstant och närvaro av någon syra i vattnet bildas Co2 = kolsyrasystemet.
När det inte finns några karbonater tillgängliga utan endast organiska syror och partiklar i form av humus = humussytemet.
Själva principen när man mätte tvålhårdhet gick ut på att tillsätta tvålflingor till vattnet och skaka det så det bildades ett skum och höjden på detta motsvarade totalhårdheten, exakt hur man gör minns jag inte men det brukar stå i gamla akvarieböcker från 50-60 talet.
Mvh JanneKommentar
-
citat:Ursprungligen skickat av Janne E
Om NaCl är en temporär hårdhet så borde salthalten minska med tiden i vattnet (förbrukas) men det gör den ju inte såsom andra karbonater gör genom att reagera med syror och bilda Co2 ex.vis.
citat:
Karbonater neutraliserar syror och strävar efter att hålla vattnet alkaliskt = karbonatsystemet.
När mängden karbonater är liten men tillgången konstant och närvaro av någon syra i vattnet bildas Co2 = kolsyrasystemet.
Kolsyra <- pH 6.4 -> bikarbonat <- pH 10.1 -> karbonat. I sötvatten är pH vanligen en bra bit under 10, och karbonat därför vanligen avrundningsvis noll, så i de flesta fall består karbonatsystemet av kolsyra och bikarbonat.
Vattnets förmåga att neutralisera syra kallas alkalinitet. Alkaliniteten _kan_ räknas enbart i karbonat, men vanligen räknar man in allt som kan neutralisera syra, dvs förutom (bi)karbonater också t.ex. fosfat & borat.
citat:
När det inte finns några karbonater tillgängliga utan endast organiska syror och partiklar i form av humus = humussytemet.
Kommentar
-
Temporär hårdhet = Karbonathårdhet. NaCl ingår definitivt inte där, det är vi alla överens om. Tvälmätning har jag också sett. När jag läste limnologi så hade vi någon "rubb och stubb" analys av hårdhet. Jag kommer inte åt mina limnologikompendium förrän om en månad så jag kan inte slå upp vad det var.citat:Karbonater neutraliserar syror och strävar efter att hålla vattnet alkaliskt = karbonatsystemet.
När mängden karbonater är liten men tillgången konstant och närvaro av någon syra i vattnet bildas Co2 = kolsyrasystemet.
När det inte finns några karbonater tillgängliga utan endast organiska syror och partiklar i form av humus = humussystemet.Med vänliga hälsningar
OlaKommentar
-
citat:NaCl påverkar inte temporär hårdhet. Eller GH för den delen. Om det alls registreras på kit som mäter hårdhet är det i såna fall för att kloriden förgiftar reagens-kemikalierna.
Den ursprungliga metoden att mäta totalhårdhet är tvålmetoden och frågan är nog mer vilken metod som visar den verkliga totalhårdheten.
citat:Under cirka 5.7 buffrar karbonatsystemet svagt, så bidraget från bl.a. humussyror ökar i betydelse, ja. All bikarbonat är dock inte omvandlad till kolsyra förrän vid ett pH under cirka 4.5, så bikarbonatsystemet har viss effekt ända ned till 4.5.
Om man tillsätter bikarbonat till ett surt vatten så kommer syran att omvandlas till kolsyra och avgå som koldioxid till luften och när syran är förbrukad så ökar pH och man har fått en karbonatbuffert och omvänt när man tillsätter syra så förbrukas karbonaterna på samma sätt och syran sänker pH men det "buffrar" inte pH utan den bestäms utav balansen mellan syra och bikarbonat och vid lägre pH utav mängden syra eftersom det inte finns några bikarbonater som kan hålla emot pH sänkningen.
I stora drag så borde det fungera på det sättet.
citat:Bästa buffringen har man dock inom cirka 0.7 enheter från pH 6.4.
pH högre än 7,2 och pH lägre än 5,7 är mycket lättare att hålla stabilt.
Mvh JanneKommentar
-
citat:Ursprungligen skickat av Janne E
citat:NaCl påverkar inte temporär hårdhet. Eller GH för den delen. Om det alls registreras på kit som mäter hårdhet är det i såna fall för att kloriden förgiftar reagens-kemikalierna.
(Precis som KH är dGH också en ganska arkaisk term av tveksamt värde. TDS och Alkalinitet är det som egentligen är av intresse. IMO, i alla fall.)
citat:citat:Under cirka 5.7 buffrar karbonatsystemet svagt, så bidraget från bl.a. humussyror ökar i betydelse, ja. All bikarbonat är dock inte omvandlad till kolsyra förrän vid ett pH under cirka 4.5, så bikarbonatsystemet har viss effekt ända ned till 4.5.
Däremot påverkas de inte av natriumklorid.
citat:Om man tillsätter bikarbonat till ett surt vatten så kommer syran att omvandlas till kolsyra och avgå som koldioxid till luften och när syran är förbrukad så ökar pH och man har fått en karbonatbuffert och omvänt när man tillsätter syra så förbrukas karbonaterna på samma sätt och syran sänker pH men det "buffrar" inte pH utan den bestäms utav balansen mellan syra och bikarbonat och vid lägre pH utav mängden syra eftersom det inte finns några bikarbonater som kan hålla emot pH sänkningen.
I stora drag så borde det fungera på det sättet.
citat:citat:Bästa buffringen har man dock inom cirka 0.7 enheter från pH 6.4.
(kolsyrasystemet och karbonatsystemet är f.ö. samma sak)
citat:
pH högre än 7,2 och pH lägre än 5,7 är mycket lättare att hålla stabilt.
Humussyrorna har sina pKa vid pH 3-4, så de kickar inte in förrän pH ramlat ner under 5, så deras bidrag vid 5.7 är också mycket litet.
Tvärtemot vad nog de flesta tror är karbonat också relativt dåligt på att hålla pH mellan 7.2 och cirka 9.6 stabilt, av precis samma anledning - pKa1 för kolsyra ligger vid 6.4, och pKa2 vid 10.1, och buffertar buffrar bäst inom cirka 0.7 enheter från pKa. Dvs intervallet 7.2 - 9.5 är dåligt buffrat, och pH kan lätt fås att fluktuera inom detta intervall. Inom det intervallet har man en situation där det kan finnas gott om bikarbonat, men eftersom pKa1 och pKa2 ligger så långt bort omvandlas inte några större mängder av bikarbonaten, och pH förändringar motverkas ganska svagt. Vill man hålla ett pH inom det intervallet stabilt får man antingen se till att ha väldigt mycket bikarbonat, eller använda en buffer som buffrar bra i intervallet, exv borat.
Karbonat buffrar däremot bra i det intervallet i saltvatten, eftersom pKa i saltvatten är justerade cirka en enhet nedåt.
Kommentar
-
Hur funkar kalksten i det här fallet? De flesta som kör med bikarbonat filtrerar även över kalk eller har det i inredningen.citat:Karbonat buffrar däremot bra i det intervallet i saltvatten, eftersom pKa i saltvatten är justerade cirka en enhet nedåt.Med vänliga hälsningar
OlaKommentar
-
citat:Ursprungligen skickat av Ola Svensson
Hur funkar kalksten i det här fallet? De flesta som kör med bikarbonat filtrerar även över kalk eller har det i inredningen.
* Exakt hur snabbt kalksten reagerar beror dock på saker som om stenen är magnesiumhaltig, om det finns mycket magnesium (eller strontium) i vattnet, vilken kristallform det är, hur stor ytan är, hur långt från pH 8.3 man befinner sig... Generellt är dock kalkstensbuffring långsamverkande, vilket iofs kan vara en fördel.
citat:citat:Karbonat buffrar däremot bra i det intervallet i saltvatten, eftersom pKa i saltvatten är justerade cirka en enhet nedåt.
Jo, det är riktigt att saltvatten normalt är övermättat på kalcium, och att det är gott om (bi)karbonat också, förutom att pKa2 ligger mer 'lämpligt' till; saltvatten är normalt sett mycket välbuffrat.
Kommentar
-
citat:Teoretiskt kan man med kalksten ta sig upp till 8.3, men reaktionen går långsammare ju närmare 8.3 man kommer, och i praktiken är det svårt att få ett pH högre än 7.5 - 7.7 med bara kalksten.Med vänliga hälsningar
OlaKommentar
-
citat Uppsala var kranvattnet övermättat på kalk (det är det säkerligen fortfarande) och kalk föll ut på växter, rötter, filter mm. I mina akvarier med kalkhaltig inredning låg pH på 8.3 trots att det var 7.5 i kranen. Senare har folk påstått att det är omöjligt att få upp pH över 7.5 med kalk så jag har undrat varför mitt pH blev så högt. Har det med övermättnaden att göra?
Eftersom man kommer in "från fel håll" jämfört med normalfallet, med överskott istället för underskott på kalcium och karbonat, borde pH i slutänden, efter lite vinglande (förmodligen stiger pH först över 8.3, och dalar sen tillbaks ned?), bli 8.3.
Men det är alltså bara en gissning, baserat på vad som händer i grottor och områden där kalkrika källor går i dagen (och i kalciumreaktorer). Slå mig inte om jag har fel!
Kommentar
-
citat:skulle tippa att Uppsala tar sitt vatten ur en grundvattentäkt i ett kalkrikt område?Med vänliga hälsningar
OlaKommentar
-
Så här skrev jag...
citatet kan jag hålla med om för de reagenser vi använder för att mäta dGH är en förenklad metod som inte tar hänsyn till andra salter än kalcium och magnesium.
Den ursprungliga metoden att mäta totalhårdhet är tvålmetoden och frågan är nog mer vilken metod som visar den verkliga totalhårdheten.
citatPrecis som KH är dGH också en ganska arkaisk term av tveksamt värde. TDS och Alkalinitet är det som egentligen är av intresse. IMO, i alla fall.)
citat:Tja, det är möjligt, men inte pga karbonatbuffring: pH under 5.7 har ingen nämnvärd karbonatbuffring - dvs inget skydd mot pH fall, eftersom det inte finns några betydande mängder bas kvar, och inget skydd mot ökning eftersom pKa1, där kolsyra snabbast omvandlas till bikarbonat, ligger så långt bort.
Humussyrorna har sina pKa vid pH 3-4, så de kickar inte in förrän pH ramlat ner under 5, så deras bidrag vid 5.7 är också mycket litet.
Jag använder ett vatten med en konduktivitet runt 80 µS som jag får genom att blanda kranvatten med osmosvatten.
Först så provade jag att använda fosforsyra för att sänka pH till den nivå jag önskade men pH steg alltid efter någon dag och man fick hälla i mer syra vilket bara skapade pH svängningar.
Nästa försök var att skapa en buffert genom att blanda fosforsyra och natriumhydroxid med rent RO-vatten tills jag fick pH 6,0 vilket jag sedan provade med samma resultat att pH steg men kanske något långsammare den här gången.
Tredje och sista försöket så fyllde jag upp anläggningen med rent kranvatten som hade följande ursprungsvärden KH 3.0 dGH 5.0 pH 8.2 och en konduktivitet på 300 µS och tillsatte 5 ml 3,5% saltsyra per 10 L vatten och luftade vattnet kraftigt under några dagar tills syran och (bi)karbonaterna hade omvandlats till kolsyra och avgått från vattnet.
pH var nu 6,2 och KH 0 men konduktiviteten hade ökat till 380 µS på grund av salter från saltsyran.
I centralfiltret har jag 2 L torvgranulat förutom själva filtermaterialet som består av en massa småbitar filtermatta och pH har nu legat stabilt på 5,7-5,9 i mer än 4 månader och jag har mätt varje dag med en kalibrerad elektronisk pH/µS mätare. För att få ner konduktiviteten har jag bytt vatten med RO-vatten som hållit en konduktivitet runt 80 µS varje vecka och den enda förklaringen jag har är att humussyrorna i torven buffrar pH´t vid denna nivå.
Nu är jag ingen kemist precis så det kan kanske finnas någon annan förklaring men jag har inte lyckats lika bra med någon annan metod.
En fundering, om man har ett hårt vatten eller kalk i inredningen och vill höja pH så borde det fungera med att tillsätta syra och lufta kraftigt samtidigt så borde det bildas mer bikarbonat och karbonat samtidigt som kolsyran avgår till luften varvid pH borde öka, eller är jag helt ute och cyklar?
Mvh Janne
Kommentar
-
citat:Ursprungligen skickat av Janne ETDS=totala mängden lösta salter i vattnet där även NoCl ingår så frågan kvarstår om NaCl höjer hårdheten eller inte, vilket det borde göra.
citat:
konduktivitet runt 80 µS varje vecka och den enda förklaringen jag har är att humussyrorna i torven buffrar pH´t vid denna nivå.
citat:En fundering, om man har ett hårt vatten eller kalk i inredningen och vill höja pH så borde det fungera med att tillsätta syra och lufta kraftigt samtidigt så borde det bildas mer bikarbonat och karbonat samtidigt som kolsyran avgår till luften varvid pH borde öka, eller är jag helt ute och cyklar?
Kalkstenen reagerar så mycket långsammare än bikarbonaten att den bara kommer in i matchen om pH ramlar lågt, och ligger kvar lågt en längre tid.
Vad exakt är det du vill uppnå?
Kommentar
-
[quote]citat: I centralfiltret har jag 2 L torvgranulat förutom själva filtermaterialet som består av en massa småbitar filtermatta och pH har nu legat stabilt på 5,7-5,9 i mer än 4 månader och jag har mätt varje dag med en kalibrerad elektronisk pH/µS mätare. För att få ner konduktiviteten har jag bytt vatten med RO-vatten som hållit en konduktivitet runt 80 µS varje vecka och den enda förklaringen jag har är att humussyrorna i torven buffrar pH´t vid denna nivå. Jag skulle gissa på att du har en massa humussyror + kolloider (partiklar) som buffrar. Du är hur som helst inte ensam om erfarenheten med att få ett stabilt lågt pH med din behandling av vattnet.
Kanske en tramskommentar men ingår inte strontium- och bariumjonerna i hårdheten?Med vänliga hälsningar
OlaKommentar
-
citat:Kanske en tramskommentar men ingår inte strontium- och bariumjonerna i hårdheten?
Jag tror inte man bör gräva ned sig för mycket i dGH - det förefaller vara ett mått som tagits fram för att uppskatta hur mycket pannsten ett givet vatten genererar i ångpannor, och i sammanhanget bekymrade man sig nog föga om små kontaminanter som strontium. Som jag sagt, jag ser egentligen ingen anledning för en akvarist att alls bry sig om GH, utan det intressanta är TDS och alkalinitet (och när man mäter "KH" mäter man egentligen alkaliniteten).
Jag hittade den här texten på nätet, som bra & kortfattat tar upp dGH; den har också indirekt svaret på den fråga som ställts i den här tråden (om natrium-joner bidrar till hårdheten):
Kommentar
Kommentar