Troffe tråd

[MiDo]

Stefan L: Det är en förutsättning att det finns växter och någon form av stenpartier i karet för att det skall funka, MEN då går det bra. Jag tror att det ultimata är att ha en art i karet, att det är stort, gärna + 1000 l och att det går ca: 1-2 hanar och inte mer än 20 honor. Nu är detta inte möjligt för de flesta av oss och då får man göra det bästa av situationen, dvs ha mindre kar med mer fisk och mindre stenpartier.
Att Tropheus är en av de mest spännande släktena inom Cichlidae visar ändå diskussioner som denna.
MiDo

[Fredrik H.]

Mido, du säger att om man bara har en art i karet så är det ingen som rör ynglen? Detta har du då givetvis kollet upp från alla håll och kanter, testat med VF, odlat och olika könsfördelningar, gruppstorlekar, inredningar, akvariestorlekar osv...?

Missförstå mig inte, jag anser absolut inte att man måste ha någon vetenskapligt framställd information för att ge råd på ett forum men det var just denna sortens generaliseringar som jag ville belysa i mitt tidigare inlägg.

Jag kan meddela att jag fått en hel del yngel uppätna under just dessa förhållanden så denna tes kan jag, utan vidare vetenskapligt belägg än ren iaktagelseförmåga, förkasta på direkten. Kan det bero på att jag inte har 2 hanar och 20 honor i 1000 liter möjligen...?

mvh,

[Stelin]

Fredrik:
När du provade med att låta honan spotta i lek akvariet, provade du då med "stenrös principen" eller hur hade du karet uppbyggt?

[Fredrik H.]

Jag provade med snäckor typ de som man brukar ha till snäckskalslekare. Jag har testat med att både bygga på höjden och lägga ut mattor och fått varierande resultat. Jag påstår dock inte alls att jag upplever det som om ynglen är särskilt jagade men jag har fått dem uppätna. I vissa fall har jag även fått behålla samtliga och jag tror nog att det kan vara det vanligare.

Jag har också alldeles nyligen introducerat 8 st. ungdjur på ca 3 cm. till min grupp VF Kala Island vilket resulterade i ett våldsamt vredesutbrott hos min dominante hane. Han slog ihjäl 5 av de små och tog en fullvuxen hona med sig i farten. De fem ungdjuren levde alla då jag avlägsnade dem från burken men samtliga var helt utan fenor och dog senare. Tre stycken ungdjur har accepterats in i gruppen. Jag är just i färd med att tillsätta några till eftersom jag har ganska så gott om yngel av dem för tillfället har jag råd att experimentera.

mvh,

[Stelin]

Ok, själv så funderar jag nu på att prova med att ta bort dom tre stenar jag nu har i mitt 720 kar och istället göra 2-3 st stora högar med småsten istället. Och låt oss säga att det fungerar, honorna kommer att simma fram till stenhögarna och släppa sina yngel. Nästa "problem" blir ju att se till så att ynglena får tillräckligt med mat. Några ideer på hur man kan lösa detta, för inte kan det väl räcka med smulorna som blir över från räkmixen.

Angående att släppa i yngel/ungdjur så har jag provat detta men i lite större skala. Dom vuxna djuren var dock inte Vildfångade utan F1 Moliro storlek 6-9 cm. Jag släppte i c.a 25-30 st yngel(som kom från F1 molirona) i storleken c:a 2-3 cm, mest pga platsbrist i yngelkar. Jag var lite orolig för att dom minsta skulle bli uppätna, men istället gick det helt utan problem, och inga dödsoffer. Det hela fungerade ungefär som Tricella beskrev mycket bra tidigare i den här tråden.

[Mike_Noren]

citat:Jag har sett massor av "dubbar" som är långt grymmare än sp. black eller brichardi.

Jag vet att jag sagt detta förut, men jag har inte bearbetat det här traumat färdigt, så...

Den första och sista troffe jag nånsin provade var T. duboisi. De var trevliga och mycket vackra medan de var juveniler, men när de blev könsmogna blev de de vansinnigaste sötvattensfiskar jag nånsin hållit. Lekande Chromidotilapia, zebraciklider, jack dempsey, Oreochromis mossambicus, opalciklider, rödciklider, venustus... de var bara blaha-blaha jämfört med mina T. duboisi.

Omedelbart när de fått vuxen färgteckning började de slåss som hundar. Det slog om över en natt. Kriget slutade först efter en vecka, och då var det bara en kvar i livet. När han var ensam kvar blev våldsdåren plötsligt pacifist, och försökte inte ens försvara sig när de mycket mindre prinsessorna anföll - och till slut dödade honom.

Jag har aldrig känt minsta lust att hålla troffar igen.

Den enda fisk jag ägt som varit vansinnigare än mina duboisi var min sammetsclown-hona, Premnas biaculeatus, som inte kunde bli tokigare ens om den fått både rabies, LSD och parkeringsböter.

Den riktiga ironin i sammanhanget är att i "Stora akvarieboken", som var vad jag hade på den tiden, beskrivs T. duboisi som "en dvärgciklid som knappast blir mer än 5cm lång, och är så fredlig att den kan hållas i grupp". Jomän.

[imported_n/a]

Jag har själv haft troffar,duboisi o kejsare,o klarat mig utan förluster,ofta att läser man om "slakter" för eller senare(kanske gjorde mig av med mina förtidigt?),då kan man fråga sig:är det värt det? både för plånboken o fiskens skull.man kanske rent av behöver ett kar på 1000+ i längden? för att inte utsätta fisken för detta "plågeri" utan möjlighet att fly undan som i naturen,alltså om man enbart tänker på fiskens väl o ve,eller?

[Stelin]

Mina första Tropheusar var ett gäng, kommer inte riktigt ihåg hur många, Vildfångade Tr. Red Cheek(har jag för mig). Jag hade tidigare enbart haft Malawiciklider och bedömde mig själv som mycket kunnig akvarist. Så tropheusar kunde väl inte vara någon konst att hålla...
Men jag fick en smärre chock när dom kom ner i mitt 375 liters kar, maken till aggressivitet hade jag inte sett tidigare. Ständiga slagsmål och fiskar som fick stå uppträngda i hörner, en efter en började dom dö. Vid tidpunkten så tyckte jag dom var de tråkigaste fiskar jag hade haft så till slut gav jag helt och hållet upp och började med Malawi igen.
Vad som fick mig att försöka igen kommer jag inte ihåg men idag tycker jag det är helt annorlunda mycket beroende på all info som finns att inhämta om hur man bäst håller sina fiskar, något som det inte fanns så mycket av "förr".
I IPC stora akvariebok står bla. så här om TD:
En dvärgciklid som bara blir 6,5 cm. Ungarna är svarta med vita fläckar och hos den vuxna fisken är hanen svart med ett gult tvärband, honan svart med vita fläckar. Slut citat.

Mike: Hoppas traumat minskar med tiden

[StefanL]

Jag har också haft den känslan av att Troffar var enormt aggressiva och det var mina. Jag råkade ut för slakt men skaffade ändå ett nytt gäng yngre "sp. black pemba". De växte ihop under en stund, men tyvärr så tröttnade jag lite grann på att bara ha en fiskart i karet så jag sålde hela gruppen och inskaffade Malawi.

Nu har jag återigen fått tillbaka känslan av att vilja ha Troffar...de är oerhört intressanta samt något bland de snyggaste fiskar man kan ha. Fiskens form är härlig men temperamentet kunde vara lite mer lagom för då vore det en underbar fisk att ha. Nu känns det lite mer som en fisk med stor riskfaktor. Trots detta så skall jag skaffa mig ett gäng snart...man har en liten "hatkärlek" till denna ciklid.*s*

[StefanL]

En annan sak...många "nya" arter av Troffar har dykt upp inom en ganska kort tidsperiod. Är alla verkligen "naturella" eller är det någon "Discus-genetiker" som varit framme igen?

Jag gillar absolut inte detta laborerande med fisk för att skapa nya häftiga färger eller former. Någon som vet hur det ligger till med detta?

T ex så ser jag ibland "Kiriza" och "Ikola" som väldigt lika i teckning...eller "Bulu Point" med någon snarlik...det är pyttefaktorer i teckning som tydligen gör att de får andra namn.
Nu sägs det enbart bero på vart de finns i sjön...men varför är då t ex vithaj...vithaj världen runt? Eller är jag ute å dansar nu?

[Stelin]

Hutti:
Jag har funderat i ungefär samma banor(för fiskens skull): Dom mest dominerande hanarna kontrollerar ungefär halva karet var. Resterande hanar och honor får stå i mitten och gudbevare om dom skulle komme utanför sin lilla kvadratdecimeter i akvariet.
Ett sådant här liv kan inte vara speciellt roligt. Jag har det, pga att jag gjort mig av med en hel del (de flesta)av mina Moliros precis så här, på tok för lite fisk i mitt 720 kar och beteendet på mina fiskar är ungefär som jag skriver om ovan.

[u]"Min egen teori"</u>(ej vetenskapligt understödd) är att för att undvika detta så ska man ha mycket fisk i sitt kar, helst så mycket fisk man bedömer att akvariet kan klara av och så lite sten som möjligt. Därför kommer jag fylla på med nya fiskar under senare delen av sommaren för att det hela ska fungera bättre igen.

[Fredrik H.]

Tja, lite dans får man nog kalla det. Vithajen är ju en väldigt rörlig fisk som största delen av sitt liv uppehåller sig på öppet vatten. Tropheus är en fisk som håller sig till en enda klippa under hela sin livslängd och är så hårt knuten till algmattan på denna att enbart en 2-3 meter bred sanbank är för dem ett helt oöverstigligt hinder. Det är denna otroliga besatthet med att ständigt beta alger som gör att Tropheusen aldrig rör sig från sitt område och således har utvecklats i så många färgvarianter.

Jag har aldrig hört talas om att man odlar fram nya sorter av Tropheus på det sättet man tex. odlar Aulonocara men det vore väldigt konstigt om ingen försökt. Jag vet däremot flera som urvalsodlar stenhårt och alltså tar bort alla ungdjur som inte är perfekta i färgerna innan de börjar leka.

Det här med korsningar har jag haft några längre diskussioner med folk kring och det kommer aldrig fram några riktigt trovärdiga svar. Den smått tvivelaktiga men vanligaste anledningen som jag har hört diskuteras är att "Tropheusfolket" (som ju gärna vill känna sig lite speciella) är så pass seriösa akvarister att detta med korsningar inte skulle intressera dem. Man skulle då kunna undra varför Tropheus intresserade skulle vara seriösare än Aulonocara intresserade, på det skulle man kunna svara att det kostar tio gånger mer att köpa Tropheus vilket då genast leder till frågan varför seriösa akvarister skulle vara rikare än mindre seriösa osv.

Det vore intressant att höra ifall någon sett odlade korsningar av Tropheus i större utsräckning.

mvh,

[MiDo]

Fredrik:
Ja, det beror i så fall på att du har för litet kar och för mycket fisk. Det vore intressant att höra vilken storlek på kar och antal fiskar och könsfördelningen på dom.

Stefan L:
Ynglen växer bra på räkmix men det måste finnas alger att tillgå också.
Det är ett väl beprövat att ha mycket fisk för att få ner aggresiviteten. Det ger färre lekar och man måste tömma honorna men det funkar.
MiDo

[Stelin]

Mido:
"Min egen teori" är givetvis hämtad från andras erfarenheter och är såklart inte något jag själv kommit på. Både det här med lite sten och mycket fisk är info jag fått från andra och efter själv provat tycker jag det fungerar bra. "Min egen teori" skulle kanske istället hetat "något jag tror på"

[Fredrik H.]

Mido:

Jo det var visserligen ganska mycket fisk i förhållande till kar. 14 honor och 8 hanar i 410 liter.

Menar du att det skulle gå bättre med tex. 7 honor och en hane i 250 liter än 25 honor och 10 hanar i 540 liter? Eller kanske en hane och två honor i 100 liter?

mvh,
Fredrik H.