Röstresultat: Tömma ruvande honor

[Ola Svensson]

citat:Vad är det som säger att ynglen av tömda honor skulle vara dåliga föräldrar då de själva kommer i lek och får yngel?

1. Dåliga föräldrar dyker upp efter ett antal genarationer? Varför? Om det är genetiskt så kan ju dessa honor inte föra generna vidare utan tvångsspottning. Att låta honorna gå tiden ut gör att man selekterar på fungerande fortplantningsbeteende.
2. Det finns faktiskt minst en studie som visar att fiskyngel lär sig yngelvårdsbeteende. Spiggar som blivit hämtade av sin far och tillbakspottade bland syskonen utförde det beteendet oftare än de som inte blivit hämtade som små.

[Rickard]

Ooops

[StefanL]

Odilou skrev:

citat:Jag säger: so be it! Om man själv konstaterar att "det finns föga utrymme" för fiskarna att bete sig som de gör i naturen har man enligt min mening misslyckats totalt med sitt akvarium.

Att jag skulle misslyckats totalt med mitt akvarium bara för att jag anser att det är svårt för fiskarna i karet att behålla de yngel de får är rent befängt. Det jag menar var givetvis skillnaden mellan deras naturliga biotop kontra akvariemiljön. Med akvarium så ger du fiskarna ett ganska begränsat utrymme och med tanke på Malawiciklider så trivs de när det är lite väl"befiskat".

Jag har aldrig sagt att man enbart skall tömma honor utan att jag förordar först och främst att låta naturen ha sin gång ett par ruvningar och sedan kan man tömma honor när man önskar behålla en större mängd yngel. Jag tömmer mina honor emellanåt på yngel, men finner det totalt onödigt att tömma dom konstant då det blir ett överflöd av yngel som man inte blir av med eller kan behålla.

Till Ola Svensson:

Det var en bra förklaring du gav och jag tror på det du skrev, men det gör väl inget att man ifrågasätter ibland och vill ha fakta och förklaring till vissa åsikter...eller?

Omröstningen påvisar att nästan var tionde konstant tömmer sina honor på yngel...ganska stor siffra om det nu skulle vara "helt obefogat" att göra så.
Hur illa man än må tycka om olika saker så är vi alla olika och bedriver vår hobby på olika sätt. Jag själv svarade "Ja, under speciella förhållanden".

[odilou]

Min åsikt är att man, så länge det inte handlar om ren odling, bör skapa en akvariemiljö som är så lik den fiskarna naturligt lever i som möjligt. Ett riktigt biotopakvarium ska man inte behöva röra förutom då man matar, byter vatten eller skrapar frontrutan. Jag står fast vid min åsikt att om honan i akvariet inte kan "utföra yngelvård som de kan göra i det vilda" så har det begåtts ett fel. Blir det inte dessutom ganska tråkigt när fiskarna inte kan praktisera sitt naturliga beteende? Personligen tycker jag tjusningen med akvariehobbyn är just att kunna studera fiskarnas beteenden - ju mer invecklat och specialiserat desto roligare!
Som biotopentusiasterna i VCG brukar säga: hellre 1 grå men intressant fisk, än 10 färggranna utan personlighet.

Med vurm för naturlig yngelvård,
Rasmus

[Ola Svensson]

citat:Omröstningen påvisar att nästan var tionde konstant tömmer sina honor på yngel...ganska stor siffra om det nu skulle vara "helt obefogat" att göra så

Jag råkade rösta på det alternativet av misstag. Jag kan tänka mig att fler gjort det eftersom det var där pricken fanns och det är lätt hänt att man bara trycker på "rösta" utan att tänka (går det inte köra utan förval?).

[nils42]

Jag tycker det utkristalliseras åtminstone två olika typer av akvarister.
1. Dessa ser hobbyn som en investering och önskar sig ett maximalt antal yngel. På vilket sätt det sker har kanske mindre betydelse.
2. Dessa personer ser på hobbyn som en i sig intressant verksamhet och fäster sig kanske mer vid fiskars beteende och utseende än i deras antal.
Själv tycker jag nog att, om det vore meningen att ciklidhonor skulle tömmas, då vore de nog födda med en tändsticka i munnen.

[Björn]

Hej!
Jag röstade också på "Ja, under speciella förhållande". Ska sanningen fram så har jag tömt ett litet antal honor genom åren, men jag förespråkar inte denna metod. Senaste tömningen gjorde jag för ett par år sedan när jag hade plats till ungarna i ett redan befintligt yngelkar, men honan hade inte kunnat gå däri.
Men nu för tiden anser jag att om man inte har plats till honan (med yngel) så kan man lika väl låta det vara. Dessa speciella förhållanden som tagits upp är olika för olika människor. jag tycker personligen att det är OK när honans hälsa är i fara. Sen kan jag även förstå om man tömmer en hona som man verkligen vill ha yngel av. tex om det är en mycket ovanlig fisk etc. Det kan jag förstå, men inte förespråka.

Att flytta honan till ett eget spottkar är däremot en helt annan sak, men somliga verkar inte tycka det är OK heller...

Mvh
Björn

[Kjell Fohrman]

"Vad är det som säger att ynglen av tömda honor skulle vara dåliga föräldrar då de själva kommer i lek och får yngel?"

De är nog ingen som helst tvekan om att artificiell odling bidrar till att försämra yngelvården för framtida generationer av fisk. Frågan är väl snarare hur snabbt denna försämring till det sämre går. Många fiskar som kommer från Asien har ju svårt att klara av att själv dra upp sin egen avkomma, en del påstår att det beror på inavel men det är knappast sant utan snarare är orsaken till detta generationer med artificiell kläckning på skalarer, diskus etc.

Det kanske kan vara vettigt att plocka in den artikel i Ciklidbladet som jag hänvisade till ovan i ett nytt nummer av CB.
Jag citerar författarens slutord i artikeln - "Så kom inte till mig och säg att yngelvården bara är en bluff och inte har något syfte. Naturen är knappast så dum!".
Ciklidhälsningar
Kjell

[Tony]

Jag tycker det märks ganska omedelbart på malawiciklider om ynglena tömts eller spottats av honan på "naturlig" väg. De fiskar jag köpt som jag vet blev tömda har urusel yngelvård och gör knappt ett försök att ta in sina yngel vid fara medan de fiskar jag har som kommit från privatodlare som inte sysslar med tömning har perfekt yngelvård. Tex har jag en lekgrupp c. moorii som har nästan onödigt bra yngelvård och tar in samtliga yngel i ett par veckor efter spottningen.

Det säger väl sig självt att yngel som tömts inte präglas av moderns beteende och har således ganska dåliga förutsättningar att själv komma på idén att ta in yngel vid fara. Om det sedan tar en eller flera generationer och om beteendet sakta avtar har jag ju inga bevis på.

Är jag ute och cyklar? =)

[Rickard]

Svar nils 42Jag tycker det utkristalliseras åtminstone två olika typer av akvarister.
1. Dessa ser hobbyn som en investering och önskar sig ett maximalt antal yngel. På vilket sätt det sker har kanske mindre betydelse.
2. Dessa personer ser på hobbyn som en i sig intressant verksamhet och fäster sig kanske mer vid fiskars beteende och utseende än i deras antal.

Jag tror nog att det finns lite fler typer av männisor/odlare än så.

Jag föredrar helt klart att man skall låta honan vårda sina yngel men man får tyvärr av platsbrist tömma dom ibland, och som sagt jag tror att de flesta försöker låta honerna tugga tiden ut. Jag tycker att du är lite kategorisk som drar alla över en kam. M.a.o. det finns en gråzon av folk som vet vad man bör göra men inte slaviskt följer det.

[StefanL]

Jag föredrar givetvis att yngelvården sköts på naturlig väg, dvs genom att honan eller hanen tar hand om ynglen och drar upp dessa till ungdjur i akvariet. Inget snack om det. Men vi har skapat en miljö med akvarium som kanske inte alltid ger utrymme för fiskar att utöva sin naturliga omvård.

Hur många har inte ett Malawikar som kanske skulle kunna vara utan t ex ett tiotal fiskar? Det är svårt att bedriva sin hobby utan att inte dras med i känslan av att alltid vilja ha mer...fler arter...fler akvarium...
Detta ligger lite i vår natur som människor (skapad), men absolut inte allas...

Jag har varit ganska oklok i mina inköp av akvariefisk då jag tycker det finns så oerhört många vackra fiskar i denna underbara värld. Jag är väldigt intresserad av de olika arternas (ciklider) egenskaper.

Jag har tyvärr begränsat utrymme och begränsad plånbok vilket gör att min önskan ofta får vara...just en önskan...

En annan sak som vi också kan diskutera här och som är lika viktig som tömningens vara eller inte vara av honor...vad innebär räkmix-matningen och den andra matningen för fiskarnas naturliga beteende?
Jag har iakttagit mina fiskar och väldigt få "skrapar" alger på stenar som de enligt arten egenskaper skall göra. De simmar i oändlighet hungrande och väntar på att räkmixen skall ploppa ned ovanifrån.

Likväl som man kritiserar tömning, kanske man skall ta sig en tanke på hur ofta det är nyttigt för fiskarna att få maten "serverad på fat"...

Kul att se så många engagera sig i detta och att det förekommer en nyttig diskussion.

[Kjell Fohrman]

För de som försörjer sig på att odla fisk så kan jag ha en viss förståelse för att man skakar honor, eller t.ex. kläcker substratruvarnas rom artificiellt eftersom det ju handlar om att dra in pengar till sin försörjning.
Men att ha en hobby som går ut på att odla fram yngel med försämrade fortplantningsegenskaper det förstår jag definitivt inte riktigt. Vill dock inte påstå att jag aldrig har skakat honor, men på den tiden jag odlade fisk så nog såg jag till att jag hade spottakvarium till honorna. Idag har jag inte dom utrymmena men då tar jag heller inte tillvara på avkomman utan honorna får gå kvar och spotta i akvariet (som innhåller rikligt med gömställen).
Akvaristiska hälsningar
Kjell

[Stelin]

Jag har Tropheusar och tömmer alltid honor som går med yngel.

Problem med utfodring och yngel som blir uppätna samt bortfiltrerade gör att det känns bättre att tömma. Även att flytta över tuggande honor till ett yngelkar tycker jag inte heller fungerar speciellt bra, de gånger jag provat så har honan nästan blivit ihjälslagen när hon skulle tillbaka till lek-akvariet.

Jag tömmer definitvt inte för att tjäna pengar på mina yngel utan enbart för att jag inte tycker det finns något bra alternativ.

Med Malawi ciklider fungerar det däremot bra med att flytta över tuggande honor till ett yngelkar, därför röstade jag på alternativet "ja vid speciella förhållanden".

[nils42]

Kanske är jag för blåögd och enfaldig; men jag kan inte tycka detta att tömma honor vara försvarbart.
Det är en klen tröst att detta behövs för den egna försörjningen, för då kan ju, i stort sett vilka händelser som helst, i historien förklaras, försvaras och förringas.
Vi håller akvariefiskar för att vi tycker om dem. Detta sätt med att skaka honor, tycker jag vara ett märkligt sätt att visa sin tillgivenhet på.
Rätta mig gärna om jag har fel och ge mig också argumet varför jag i så fall inte begriper bättre.
Hur tror ni vi själva skulle se ut efter 4-6 generationer utan att ha haft någon vuxen som förebild?

[Ola Svensson]

Min personliga åsikt är att man aldrig ska odla på fisk som inte kan ta hand om avkomman. Jag anser att man därför inte ska tvångsspotta fisk eller odla artificiellt om de inte lyckats på "den naturliga vägen" först. Då har man åtminstone vettiga avelsmål. Jag tror att bristen på avelsmål (naturligt utseende och beteende) är ett större problem än inavel när det gäller deffekta utseenden och beteenden.