Halloj David!
Man kanske kan säga att det var ett konststycke i sig att du tog dig igenom all text i mitt inlägg.
En sak har man ju lärt sig genom åren - och det är att hålla sig kort, speciellt på forum av den typ vi befinner oss på nu. Folk ogillar i högsta grad att spendera mer än tio sekunder på ett inlägg, så det var verkligen kul att du och några till faktiskt läste det.
Inredning är en väldigt eterisk del av akvaristiken, och det är därför mycket svårt att ge tips eller säga; ”så här och så där skall man göra”, men man kan peka på basala grunder, som när man knäcker koderna kan ge upphov till rent fantastiska resultat.
Det är här konstaspekten kommer in. Jag tror som du, David, att det vi kallar konstnärlighet, musikalitet – eller helt enkelt talang för någonting, är en egenskap som ligger i människans natur. Vi är självmedvetna varelser och kan alltså betrakta en handling vi gör utifrån oss själva, och därmed förstå att andra också kan betrakta det vi åstadkommit. Vi skapar.
För att få ett grepp på detta kan man jämföra ”det som händer när man inreder” med andra konstformer som till exempel musik och matlagning.
Det går ett TV-program just nu som jag tror heter ”Mästerkocken” eller någonting åt det hållet. Där tävlar en samling människor i matlagning. De får alla precis samma råvaror att arbeta med, under exakt likadana förutsättningar. De maträtter som presenteras av (och nu kommer ett känsligt ord) ”amatör”-kockarna, skulle säkerligen för var och en av oss smaka alldeles förträffligt. Maträtterna är alltså helt individuella och unika, varje kock gör sin variant av ett förutbestämt tema.
Det ingår i programmets natur – det är ju en tävling trots allt – att maträtterna bedöms av en mycket erfaren jury, en slags konsensus. Det intressanta är egentligen inte vad tävlingsdeltagarna åstadkommer, utan varför juryn är i stånd att faktiskt bedöma resultaten.
Det är nu den verkligt intressanta frågan dyker upp; Varför är Leif Mannerströms Bouillabaisse mycket, mycket godare än den jag gör, trots att vi (i ett tänkt exempel) använder exakt likadana råvaror?
Leifs konstnärliga ådra och talang för matlagning är utvecklad under lång tid och han har genom erfarenhet lärt sig vad varje liten beståndsdel i råvarorna gör för skillnad i smak och textur. Han kan reglerna – och kan därför bryta dessa.
Vi kan göra maträtter som är jättegoda och som duger gott åt oss (kanske dock inte för Mannerström…) och vi kanske har lagat maten efter recept och har inte någon större kännedom om detaljerna. Vår konstnärlighet är inte ”mindre” utan bara outvecklad på just detta område.
Jag är hyfsat säker på att Mannerström inte kan ta ett öppet E-Dur på en gitarr – jag kan ta ett C#maj7 minus-5 utan att ens titta på greppbrädan – dessutom sketfull!
Nu slipper vi, som tur är, tävlingsaspekten när vi inreder våra kar (om vi inte ställer upp i en Aquascape-tävling, vill säga), men många undrar – detta ser vi i otaliga trådar – ”hur bär man sig åt för att få till det si och så i karet, hur gör ni för att inreda så snyggt?”.
Ett av många möjliga svar på dessa frågor kan ju faktiskt vara att studera grundprinciperna för inredning, ”reglerna”, och sedan låta sin konstnärlighet blomma ut. Att börja med att härma Mästaren – Naturen är ett bra tips. Sedan är det svårigheten att klippa ut ett stycke natur och placera det i en låda av glas – det är där konstnärlighet, öga för perspektiv, färg och form o.s.v. spelar en stor roll. Som med allt annat; Övning ger färdighet.
Fiskarnas beteende är verkligen (i alla fall för min del) en av många viktiga nycklar till att inreda speciella miljöer i olika kar. Det här är säkerligen en av anledningarna till att så många av oss hela tiden också skaffar fler burkar att labba med.
Man kanske kan säga att det var ett konststycke i sig att du tog dig igenom all text i mitt inlägg.
En sak har man ju lärt sig genom åren - och det är att hålla sig kort, speciellt på forum av den typ vi befinner oss på nu. Folk ogillar i högsta grad att spendera mer än tio sekunder på ett inlägg, så det var verkligen kul att du och några till faktiskt läste det.
Inredning är en väldigt eterisk del av akvaristiken, och det är därför mycket svårt att ge tips eller säga; ”så här och så där skall man göra”, men man kan peka på basala grunder, som när man knäcker koderna kan ge upphov till rent fantastiska resultat.
Det är här konstaspekten kommer in. Jag tror som du, David, att det vi kallar konstnärlighet, musikalitet – eller helt enkelt talang för någonting, är en egenskap som ligger i människans natur. Vi är självmedvetna varelser och kan alltså betrakta en handling vi gör utifrån oss själva, och därmed förstå att andra också kan betrakta det vi åstadkommit. Vi skapar.
För att få ett grepp på detta kan man jämföra ”det som händer när man inreder” med andra konstformer som till exempel musik och matlagning.
Det går ett TV-program just nu som jag tror heter ”Mästerkocken” eller någonting åt det hållet. Där tävlar en samling människor i matlagning. De får alla precis samma råvaror att arbeta med, under exakt likadana förutsättningar. De maträtter som presenteras av (och nu kommer ett känsligt ord) ”amatör”-kockarna, skulle säkerligen för var och en av oss smaka alldeles förträffligt. Maträtterna är alltså helt individuella och unika, varje kock gör sin variant av ett förutbestämt tema.
Det ingår i programmets natur – det är ju en tävling trots allt – att maträtterna bedöms av en mycket erfaren jury, en slags konsensus. Det intressanta är egentligen inte vad tävlingsdeltagarna åstadkommer, utan varför juryn är i stånd att faktiskt bedöma resultaten.
Det är nu den verkligt intressanta frågan dyker upp; Varför är Leif Mannerströms Bouillabaisse mycket, mycket godare än den jag gör, trots att vi (i ett tänkt exempel) använder exakt likadana råvaror?
Leifs konstnärliga ådra och talang för matlagning är utvecklad under lång tid och han har genom erfarenhet lärt sig vad varje liten beståndsdel i råvarorna gör för skillnad i smak och textur. Han kan reglerna – och kan därför bryta dessa.
Vi kan göra maträtter som är jättegoda och som duger gott åt oss (kanske dock inte för Mannerström…) och vi kanske har lagat maten efter recept och har inte någon större kännedom om detaljerna. Vår konstnärlighet är inte ”mindre” utan bara outvecklad på just detta område.
Jag är hyfsat säker på att Mannerström inte kan ta ett öppet E-Dur på en gitarr – jag kan ta ett C#maj7 minus-5 utan att ens titta på greppbrädan – dessutom sketfull!
Nu slipper vi, som tur är, tävlingsaspekten när vi inreder våra kar (om vi inte ställer upp i en Aquascape-tävling, vill säga), men många undrar – detta ser vi i otaliga trådar – ”hur bär man sig åt för att få till det si och så i karet, hur gör ni för att inreda så snyggt?”.
Ett av många möjliga svar på dessa frågor kan ju faktiskt vara att studera grundprinciperna för inredning, ”reglerna”, och sedan låta sin konstnärlighet blomma ut. Att börja med att härma Mästaren – Naturen är ett bra tips. Sedan är det svårigheten att klippa ut ett stycke natur och placera det i en låda av glas – det är där konstnärlighet, öga för perspektiv, färg och form o.s.v. spelar en stor roll. Som med allt annat; Övning ger färdighet.
Fiskarnas beteende är verkligen (i alla fall för min del) en av många viktiga nycklar till att inreda speciella miljöer i olika kar. Det här är säkerligen en av anledningarna till att så många av oss hela tiden också skaffar fler burkar att labba med.
Forskare kallare sig oftast specialist - låter mindre pretentiöst. Jag är varken expert eller specialist på detta, men intresserad. Och jag har en guru som är bäggedera, Sune Holm, som jag hade turen att lära känna redan i slutet på 1970-talet, och som jag lärt mycket av. Och det hindrar mig inte från att både skriva och prata i ämnet. Jag och Ola Åhlander skrev en text i dialogform 2008, "Biotopakvariet", som vi lade ut på SARFs hemsida förra månaden:
Kommentar