Erat bästa ciklidminne?

[DaRe]

Vilket är erat bästa ciklidminne. Det eller de tillfällena ni kände att detta är riktigt kul.

För mig var det ett gammalt minne då jag såg den egyptiska munruvaren i en affär i Östersund (Traktören tror jag) som höll yngel i munnen och då jag läste om det fantastiska beteendet av att skydda sina yngel, jag som bara hade haft svärdbärare innan vilka fullkomligt struntade i sina yngel.

Mitt andra minne är nog ändå känslan av upptäckarglädje alldeles nyligen i FIs akvariesoppatråd när vi insåg att det nog var en ornatum Fredrik hade skaffat sig i sin ciklidsoppa. Häftigt och roligt!!!

Ja, vad har ni för minnen?

[Bright_Blue]

Kul tråd!!!!!

Ett av dom bästa minnena kan vara när det blev yngel på mina rödzebror när jag var 8 år, dessvärre blev dom flesta uppätna i yngelakvariet av en annan tuggande (som sedan svalde)hona vilket gjorde det till ett fiasko! Skam den som ger sig

1:a Tropheus-gruppen var riktigt kul oxå för ca 6 år sedan, ett gäng Duboisi var det som farsan hämtade i Skåne.

[Jonny]

Mitt bästa minne tror jag e för cirkus tio år sen när jag hade två 720 bredvid varandra i min lägenhet. I karen hade jag lite amerika soppa o en dag så lekte mina bägge lekpar texas, ett i vart kar. I det högra karet trängdes alla andra fiskarna upp i vänster hörn o precis tvärtom i det vänstra. O sen när dom vallade runt på svärmarna ja det var riktigt häftigt!!

[FI]

Mitt andra minne är nog ändå känslan av upptäckarglädje alldeles nyligen i FIs akvariesoppatråd när vi insåg att det nog var en ornatum Fredrik hade skaffat sig i sin ciklidsoppa. Häftigt och roligt!!!

haha kul att höra
Mina två kvarvarande ornatum går fortfarande kvar här i ett kar helt för sig själva, förr eller senare hoppas jag att det ska bli något av dem. Fantastiskt fina fiskar även som små.


Mitt starkaste ciklidminne måste vara de två påfågelcikliderna vi hade i föräldrahemmet då jag växte upp och hur jag och min bror fångade mygglarver, grodyngel och fiskade små mörtar med en hemmagjord myggnätsryssja som vi matade monstren med. Hela mitt ciklidintresse startade med dessa fiskar, 25-30 år senare sitter jag med totalt 12 påfåglar i två av karen och känslan är nästan densamma.

Mitt andra starkaste ciklidminne är hela upptäckten, nörderiet och de årliga maratonserie-trådarna om jaguarcikliden samt att få skriva en artikel om dem till Ciklidbladet. Få fiskar har påverkat mig och hela mitt tankesätt kring akvaristik som jaguarcikliden. Orubblig etta bland mina ciklidfavoriter.

[Wilhelm]

Mitt andra starkaste ciklidminne är hela upptäckten, nörderiet och de årliga maratonserie-trådarna om jaguarcikliden samt att få skriva en artikel om dem till Ciklidbladet. Få fiskar har påverkat mig och hela mitt tankesätt kring akvaristik som jaguarcikliden. Orubblig etta bland mina ciklidfavoriter.

Det välkomnar jag att du skriver en ny CB artikel om Jaguarcikliden. En av mina favoriter jämte Påfågelcikliden!

[PatrikMalmo]

Oj... det finns många ciklidminnen. Svårt att kora det bästa.

De första cikliderna jag hade var fjärilar. Minns fortfarande det pyttelilla karet (ca 30 liter) med tre fjärilar i. Fattade då inte varför en blev mobbad. Många år senare såg jag ett par fjärilar som vallade en stor yngelflock i piraya-tanken på Dks akvarium. Fjärilarna mopsade sig mot fullvuxna pirayor.

Körde ett 100-liters för längesedan, inspirerat av boken "Biotopakvariet". Torvbotten, svärdsplantor samt bland annat ett par bågfenciklider. Hannen bankade honan rätt bra innan lek (han var dubbelt så stor). Efter leken fick han stå ovanför pumpen. Attityd.

I Tyskland köpte jag de grannaste Nannochromis parilus jag sett. Två par, hannarna nästan 10 cm långa. De placerades i ett 120-liters, smockfullt med inredning. Funkade som det var tänkt, de delade karet i två revir och höll terrorbalans rätt länge. En dag rök dock hannarna ihop. De fightades i säkerligen en timme, extrema liplock, vred varandra runt på botten. Aldrig sett något liknande, förr eller senare. Tom min dåvarande flickvän satt fascinerad framför burken. Lyckades få ut förloraren (han hade inte överlevt länge efter förlusten). Blev sedan yngel av de andra.

I ett offentligt akvarium i Köln såg jag en mycket trevlig burk med en grupp finfina Neolamprologus meleagris (stappersi?). De försvarade en rätt stor snäcksamling mot två Synodontis, som konstant gjorde raider mot ynglen. Stod rätt länge framför den burken. På samma plats såg jag ett par multisar som grävt en stor krater, 30-40 cm i diameter, kanske 20-25 cm djup. Längst nere låg två nedgrävda snäckor. En fullvuxen frontosa kom lite för nära och fick ett bett i buken. Multisen vann!!

Ett annat minne med meleagris: odlade dem för längesedan, och hade ett 30-tal yngel på uppväxt i en 200-liters burk. Rätt kalt inrett, med fin sand på botten. Skulle flytta fiskarna när de var runt 2 cm. Tog ut den lilla inredning som fanns, greppade håvarna och kikade in i karet - tomt. Inte en fisk. Då lär man sig att en del fisk är duktiga på att gräva ned sig, och det går fort...

[DaRe]

Häftiga minnen! Kul läsning!

[Ola Svensson]

När jag var kanske sex år var vi inne i en affär i Stockholm (gamla stan kanske) och i trappen trappen ner i affären i källaren gick ett par Jack Dempsey (tror jag - jag kan ha fått för mig det pga. en svartvit bild i en klassisk akvariebok) med en yngelsvärm. Fiskar som inte vallar runt yngel hör alla till en lägre kategori efter detta.

[Göran Å]

Jag har 3 st minnen som lyser mycket starkare än övriga.

Har hållit på med akvarium i olika perioder under ganska många år och höll på att sluta för alltid när jag fick min jättesmäll iform av kopparförgiftning i början av 2000 talet då nästan allting dog ut, som jag för övrigt skrivit en artikel om i CB.

Men samtidigt var detta min vändning till ett bättre liv och som akvarist.

Mina minnen.

1. Att införskaffa min VF Troffegrupp Kambwimba.
som har lett in mig i troffevärlden med många nya vänner.

2. Att våga skriva en artikel till CB om mina egna upplevda händelser. Som sedan har blivit flera styckna.

3. Att köpa min kamera utrustning och börja fota akvariefiskar mm. Där min första vinst i fototävlingen April 2008 är en mycket minnesvärd händelse.


Mvh Göran

[Banderad]

Mitt första ciklidkar för 22-23 år sedan kommer jag aldrig glömma. Jag tyckte att det var gigantiskt (170 liter) och man blir lite mörkrädd när man tänker på vad som gick i den där ciklidsoppan. Påffar, Tilapior, sebraciklider (både vanliga och Elfenben), eldbukar, JD, paletter m.fl. Jag kommer ihåg att jag försökte introducera två stackars silverhajar varav den ena hoppade ur karet i all förskräckelse efter bara någon timme. Hur som helst var det detta kar samt Kalmar Akvarieförening som fick in mig i hobbyn på allvar. Jag minns även en gigantisk ilsken sebraciklidhane på Kalmar Akvarieförening som gick själv i ett kar och blängde. Den var djävulskt häftig för en liten elvaåring minns jag....

/Jocke

[Banderad]

Ett annat minne med meleagris: odlade dem för längesedan, och hade ett 30-tal yngel på uppväxt i en 200-liters burk. Rätt kalt inrett, med fin sand på botten. Skulle flytta fiskarna när de var runt 2 cm. Tog ut den lilla inredning som fanns, greppade håvarna och kikade in i karet - tomt. Inte en fisk. Då lär man sig att en del fisk är duktiga på att gräva ned sig, och det går fort...

Jo, stappersin är hysteriskt duktig på att bara försvinna ner i sanden. Den snäckis jag har haft överlägset flest gånger. Nu börjar jag bli sugen igen. Fantastisk fisk. Första gången man blev biten av en arg occellatushane är även det ett ciklidminne. Har aldrig varit maken om fisk med brist på sinne för storleksförhållande. Eller har den insett det att "argast vinner" avsett storlek

/Jocke

[specmats]

Mitt kanske starkaste minne var för ungefär 30 år sen då jag besökte en zoo-affär i Huvudsta Centrum (Solna) och föll för en liten grupp ciklider som jag tyckte var otroligt snygga och roliga, det var vf Melanochromis auratus honor och jag ville köpa en eller flera omgående men ägaren förklarade att det är en aggressiv ciklid och hans råd var att börja med en ensam hanne och senare skaffa några honor, jag blev lite lite sur för i mina ögon var hannen ful och intetsägande i jämförelse, Nuförtiden tycker ja nästan tvärt om, men iallafall så började sjukdomen med Malawi och senare Tanganyika och jag är fortfarande inte frisk

[Soffi75]

Jag var fjorton år och hade några guppy i ett 30- liters akvarium. Så en dag fick jag av min kompis storebror ett 60 liters med fyra yngel av sebracikliden. Jag matade och bytte vatten och en vacker dag lekte två av dom. Vilken syn att se dom valla runt ynglen och försvara dom med näbbar och klor mot de två andra sebrorna. Jag trodde då att ciklider var svåra fiskar som endast de erfarna kunde få att leka. Gissa omjag var stolt och lycklig över att jag lyckades med denna bedrift.

Efter detta växte mitt akvarieintresse och det dröjde inte många år innan jag odlade bl.a. scalare, sebrafisk, sorgmanteltetra och koppartetra. Fortfarande ligger sebracikliden mig varmt om hjärtat. En tåligare och härligare ciklid får man leta efter!

[Wilhelm]

Välkommen till detta formidabla forum soffi!
Trevlig berättelse!

[PatrikMalmo]

Jo, stappersin är hysteriskt duktig på att bara försvinna ner i sanden. Den snäckis jag har haft överlägset flest gånger. Nu börjar jag bli sugen igen. Fantastisk fisk. Första gången man blev biten av en arg occellatushane är även det ett ciklidminne. Har aldrig varit maken om fisk med brist på sinne för storleksförhållande. Eller har den insett det att "argast vinner" avsett storlek

/Jocke

Mm, det är också ett minne - första gången jag blev biten av en snäckis. En liten stappersi-hona, men med yngel och schysst revirtänk. Så paff jag blev!

Minns även ett par Lepidiolamprologus meeli (eller om det var den andre liknande, hequin). En Julle mopsade sig EN enda gång mot hannen. Det handlade sedan inte om att jaga bort, det var slakt. Tog inte många sekunder, jag såg hela förloppet men hann inte reagera. Bara att avliva Jullen. :/

Och Jullar, ja... bytte vatten i en hyfsat stor balja. Har alltid kört med kallvatten, så även denna gång. Bytte lite väl mycket (glömde bort det lite för länge), och jag såg ett bra gäng Julle-yngel rulla runt på botten. H-vete! I med doppvärmare, och så nervöst gå och vänta... men de rätade upp sig allihop. Inte en enda dog.

Farlig tråd det här... *s*