Gott Nytt År! 
Ja då var 2011 förbi och innan jag blickar framåt på 2012 så tänkte jag utvärdera fjolårets experiment, Ciklidsoppan som jag skrev om i tråden nedan.
Det hela började som ett experiment, som grundade sig i att jag inte visste vad jag ville ha för fisk. Det började med en soppa av ungfiskar av olika ciklidarter i ett 240 liters, max en per art, och slutade i en soppa av aningen större ciklider i ett 540 liters. Bortsett från ett par snedsteg så höll det sig till en fisk per art hela året.
Kvar i soppan är de starkaste individerna, i stora drag samma individer som var starka redan från början.
Kvar i soppan
Guldsömsciklid x 3
Nicaraguense x 1
Motaguense x 1
Argentea x 3
Sebraciklid x 1
Jaguarciklid x 1
Texasciklid x 1
Det positiva
Den största fördelen med att ha hållt fiskarna på detta underliga sätt, är att än idag 1 år senare så är det nästan inga allvarliga strider alls. Jag skulle t.o.m. säga att, om man går efter detta experiment, så är det enklare att hålla SA/CA som en enda soppa än att ha få av dem eller ha en eller två mindre grupper av ungfiskar från samma art för att få fram par.
Som akvarie så blir det dessutom väldigt aktivt, man ser inget av det där vanliga med CA/SA att två sura fiskar står vid varsin sida av karet och bara blänger på varandra och i övrigt är karet "dött". Det är faktiskt inte helt olikt ett malawikar, i den mening att det är mycket färg, mycket liv och rörelse, och mycket smågnabb men inga fasta revirgränser.
Det negativa
Nackdelen, och den är ganska stor, är att man inte får se någon lek. Det har jag verkligen saknat. Så fort man blir lite mer intresserad av en art så fantiserar man på hur det skulle vara att dedikera ett helt kar till arten för att få lek.
En annan nackdel (kan iofs diskuteras...) är att samtliga fiskar har vuxit långsamt. Varför vet jag inte säkert. Men fiskarna går ganska tätt, trots att de är små så kanske de behöver känna att de har en halvmeter eller så tillgodo innan de stöter på andra fiskar för att växa ordentligt. Knaske beror det även på allt smågnabb och de ämnen som utsöndras. Rena spekulationer givetvis. Hur som helst så har tillväxttakten helt klart påverkats.
Summering
I slutändan känns det ändå som att det var värt det. Det har varit sjukt intressant på många sätt att se hur så här revirstyrda ciklider fungerar tillsammans. Men som sagt. Leken saknar jag.
Som slutkläm kan jag väl säga att vet man inte vad man vill ha för fiskar, har man ett kar att avvara, en snäll akvariehandlare som tar in eventuella utmobbade fiskar, ja då kan det vara värt att testa. Är man bara vaksam så är det inte mycket som kan gå riktigt snett.
Mina favoriter efter detta år
Guldsömsciklid - Otroligt snygg även som liten och kaxigare än alla andra fiskar i karet. Hur kaxig, eller snarare jobbig, den är om man skulle försöka ha en hel grupp för att få fram ett lekpar vill jag nog inte ens veta. Detta var en av arterna som jag fuskade med och hade fler individer av, 3 totalt, och speciellt en av dem (bilden längre ner) har imponerat stort på mig. En 25-centimeters pjäs av denna art måste vara en imponerande syn.
Motaguense - En riktig färgklick som lyser som en lampa i karet och syns var den än är. Orädd, lagomt aggressiv, spänner sig ofta men slår nästan aldrig till. Nu är det iofs en hona jag har, kanske är hanarna värre, men detta är tveklöst en art jag skulle kunna satsa på.
Ciklidsoppa 2012?
Vad som händer härnäst med ciklidsoppan vet jag inte. Jag kommer ändra om en del i alla fall. Det troliga är nog att det sakta går äver mer och mer till ett artkar. Alternativt startar jag om med nya ungfiskar med mer fokus på en art. Vilken av arterna jag satsar på vet jag inte men just nu känns det som att det blir någon av favoriterna ovan - motaguense eller guldsöm.
Ja då var 2011 förbi och innan jag blickar framåt på 2012 så tänkte jag utvärdera fjolårets experiment, Ciklidsoppan som jag skrev om i tråden nedan.
Det hela började som ett experiment, som grundade sig i att jag inte visste vad jag ville ha för fisk. Det började med en soppa av ungfiskar av olika ciklidarter i ett 240 liters, max en per art, och slutade i en soppa av aningen större ciklider i ett 540 liters. Bortsett från ett par snedsteg så höll det sig till en fisk per art hela året.
Kvar i soppan är de starkaste individerna, i stora drag samma individer som var starka redan från början.
Kvar i soppan
Guldsömsciklid x 3
Nicaraguense x 1
Motaguense x 1
Argentea x 3
Sebraciklid x 1
Jaguarciklid x 1
Texasciklid x 1
Det positiva
Den största fördelen med att ha hållt fiskarna på detta underliga sätt, är att än idag 1 år senare så är det nästan inga allvarliga strider alls. Jag skulle t.o.m. säga att, om man går efter detta experiment, så är det enklare att hålla SA/CA som en enda soppa än att ha få av dem eller ha en eller två mindre grupper av ungfiskar från samma art för att få fram par.
Som akvarie så blir det dessutom väldigt aktivt, man ser inget av det där vanliga med CA/SA att två sura fiskar står vid varsin sida av karet och bara blänger på varandra och i övrigt är karet "dött". Det är faktiskt inte helt olikt ett malawikar, i den mening att det är mycket färg, mycket liv och rörelse, och mycket smågnabb men inga fasta revirgränser.
Det negativa
Nackdelen, och den är ganska stor, är att man inte får se någon lek. Det har jag verkligen saknat. Så fort man blir lite mer intresserad av en art så fantiserar man på hur det skulle vara att dedikera ett helt kar till arten för att få lek.
En annan nackdel (kan iofs diskuteras...) är att samtliga fiskar har vuxit långsamt. Varför vet jag inte säkert. Men fiskarna går ganska tätt, trots att de är små så kanske de behöver känna att de har en halvmeter eller så tillgodo innan de stöter på andra fiskar för att växa ordentligt. Knaske beror det även på allt smågnabb och de ämnen som utsöndras. Rena spekulationer givetvis. Hur som helst så har tillväxttakten helt klart påverkats.
Summering
I slutändan känns det ändå som att det var värt det. Det har varit sjukt intressant på många sätt att se hur så här revirstyrda ciklider fungerar tillsammans. Men som sagt. Leken saknar jag.
Som slutkläm kan jag väl säga att vet man inte vad man vill ha för fiskar, har man ett kar att avvara, en snäll akvariehandlare som tar in eventuella utmobbade fiskar, ja då kan det vara värt att testa. Är man bara vaksam så är det inte mycket som kan gå riktigt snett.
Mina favoriter efter detta år
Guldsömsciklid - Otroligt snygg även som liten och kaxigare än alla andra fiskar i karet. Hur kaxig, eller snarare jobbig, den är om man skulle försöka ha en hel grupp för att få fram ett lekpar vill jag nog inte ens veta. Detta var en av arterna som jag fuskade med och hade fler individer av, 3 totalt, och speciellt en av dem (bilden längre ner) har imponerat stort på mig. En 25-centimeters pjäs av denna art måste vara en imponerande syn.
Motaguense - En riktig färgklick som lyser som en lampa i karet och syns var den än är. Orädd, lagomt aggressiv, spänner sig ofta men slår nästan aldrig till. Nu är det iofs en hona jag har, kanske är hanarna värre, men detta är tveklöst en art jag skulle kunna satsa på.
Ciklidsoppa 2012?
Vad som händer härnäst med ciklidsoppan vet jag inte. Jag kommer ändra om en del i alla fall. Det troliga är nog att det sakta går äver mer och mer till ett artkar. Alternativt startar jag om med nya ungfiskar med mer fokus på en art. Vilken av arterna jag satsar på vet jag inte men just nu känns det som att det blir någon av favoriterna ovan - motaguense eller guldsöm.
Kommentar