Nat. Geo. Sverige nr 11

[Ola Svensson]

Hmmm, hittade detta http://www.sheddaquarium.org/australianlungfish.html granddad har levt i akvarium i 80 år vilket påstås vara världsrekord. Hur länge har lungfisken bott på NRM? Putte gick i ett akvarium från 1863 till 1948 (beräknades vara 3 år när den fångades dvs. 88 år)

[Erik Åhlander]

(Jo jag vet att detta är ett vidrigt brott mot regeln om att hålla sig till trådens ämne...)

Den här texten skrev jag en gång om Lungfisken, NRM 49312 i Riksmuseets samlingar:

Lungqvist
ca 1947 – 29 jan 2003

Detta är en annorlunda dödsruna över någon som haft betydelse för akvariehobbyn. Spånga Akvarieförenings maskot, lungfisken Lungqvist, avled den 29 jan i år. Efter någon tids svår sjukdom fick han (hon?) aktiv human dödshjälp. I skrivande stund ligger Lungqvist och fixeras i formalin inför den sista vilan i Naturhistoriska riksmuseets forskningssamlingar. Den blev 81 cm lång och vägde drygt 2 kg.

Lungqvist ansågs härröra från en av Gambia-expeditionerna. Bengt Sandgren skrev om Lungqvist i Akvariet nummer 1, 1989. Zootis, det som en gång hette Zootomiska Institutet vid Stockholms Högskola, senare Zoologiska Institutionen vid Stockholms Universitet, utrustade två expeditioner till Gambia. Vid den första, maj-dec 1931, åkte Gustaf Svensson och Birger Rudebeck till Gambia för att i första hand samla in embryon av lungfisk och fengädda. De samlade framför allt på ön MacCarthy Island. Vid den andra, maj – nov 1950, åkte Alf G Johnels, Ragnar Olsson och Björn Afzelius ned för att göra samma sak, men nu med hjälp av mer modern teknik. P g a värmen blev många preparat vid den första expeditionen inte bra, så vid andra försöket släpade man med kylskåp och dessutom elfiskeutrustning. 1950 hade man basstationen vid Bansang som ligger uppströms MacCarthy Island. Ragnar Olsson var 1950 redaktör för tidskriften Akvariet, men var p g a resan tjänstledig. En reserapport finns dock i nummer 11, 1950. Alf, Ragnar och Björn blev alla tre professorer och är idag emeriti, d v s pensionärer. Men en professor slutar aldrig att jobba. Han eller hon får bara ett något mindre tjänsterum.

Nå, kom Lungkvist från någon av Gambia-expeditionerna? Jag tvivlade, så jag försökte ta reda på dess ursprung. Sverre Sjölander som jobbade på Zootis på 60-talet var den som skänkte lungfisken 1967 eller 1968 till Bengt Sandgren och Spånga Akvarieförening. Den hade då vuxit ur sitt akvarium på 100-150 liter och kunde inte längre ligga rak. Sverre besökte Zootis första gången 1957. Då minns han minst en levande lungfisk (I själva verket fanns det minst en lungfisk till, men det återkommer vi till.) Den, liksom några fengäddor som fanns där, kunde visserligen ha inköpts i någon zoobutik i mitten av 1950-talet, men enligt Helmut Pinter var dessa djur mycket ovanliga i handeln på 1950-talet i Sverige. Möjligen kunde man köpa dem från Tyskland. Hade Gambia-expeditionen 1950 med sig några levande fiskar hem då? Jodå, Alf Johnels och Björn Afzelius åkte båt hem och hade med sig ett akvarium ombord. Vilka fiskar som klarade transporten till Sverige kommer ingen av dem ihåg idag, men Ragnar Olsson som stannade kvar i Gambia ca en månad till skrev i fältdagboken 18 okt 1950: ”Elfiske i Tobo för att skaffa J. och A. levande fisk för hemtransport gav två små Protopterus samt ett större antal (ung 4-5 ggr så många ♂♂ som ♀♀) av den färggranna cyprinodontid som jag gissningsvis kallat Aphyosemion.” Ragnar minns idag att när han sedan flög hem en månad senare hade han levande lungfiskar, fengäddor och Aphyosemion med sig. Exakta uppgifter om antal etc finns dessutom i hans artikel ”En fisktransport från Afrika” i mars-numret av Akvariet 1951. Där framgår det att ”62 fengäddor Polypterus senegalus senegalus och två halvannan decimeter långa lungfiskar Protopterus annectens” samt dessutom en lädersköldpadda, tre sötvattenskrabbor, fyra klätterfiskar, Ctenopoma kingsleyae, två mormyrider, Marcusenius lhuysii, samt en mal, troligen en Clarias, klarade transporten. En av lungfiskarna finns på bild.

När det gäller vad som hände med fiskarna när de kommit hem går uppgifterna något isär. Ragnar skriver 1951 att fiskarna placerades i ett väntande 200 liters akvarium – troligen hemma hos honom. Både Ragnar och Alf anser idag att fiskarna ganska omgående placerades i akvarierna på Zootis som då låg på Drottninggatan. Helmut Pinter minns dock att han skötte om bl a lungfiskar och fengäddor vintern 1950-51 som tillfälligt förvarades på Firma Akvarium på Ehrensvärdsgatan där Helmut då var anställd. Paul Jacobsson som då ägde Firma Akvarium hade dessutom tagit bilderna på lungfisken i Ragnars artikel.

Det troligaste är alltså att Lungkvist följde med hem från Gambiaexpeditionen 1950. Om det är en av de två som Ragnar Olsson hemförde borde den vara kläckt 1947. Jag har tittat på de yngel som samlades in 1931 och 1950 och som nu finns i Riksmuseets samlingar. Det går lätt att dela upp dem i åldersklasser. Femton centimeter borde betyda fjärde levnadsåret. Om lungfiskarna som Alf och Björn förde med sig hem vet vi varken om de överlevde eller hur stora de var – bara att de var små – alltså kläkta 1948-50. Jag har även jämfört Lungkvist med det avbildade exemplaret 1951 – fläckmönstret på kroppen verkar vara individuellt – men jag kan inte se om det är samma fisk.

Går det att utesluta att Lungkvist kom från den första Gambiaexpeditionen då? Jo! Visserligen framgår det av bl a ”Zootomiska Institutets Historia 1880-1960” av Torsten Pehrson att även Svensson & Rudebeck hade med sig levande lungfiskar. Men de tog med kokonger med större lungfiskar i sommardvala – jo, dom gör faktiskt så, lungfiskarna! Göran Malmberg, som började på Zootis 1947 minns att det fanns en ställning med fyra större akvarier: tre med vardera en stor lungfisk, och det fjärde med en Amphiuma, en sorts nordamerikansk salamander. Dessutom fanns ett akvarium med fengäddor. Lungfiskarna var en påtaglig del i verksamheten på Zootis, och det första student-spex som hölls på Zootis, 1948, hette ”Lungfiskens Zootdöd eller herr Läckergoms gisselflamma”. Den sista av Svenssons lungfiskar avlivades dock 1958. Vid Sverre Sjölanders första besök 1957 på Zootis (som då nyss flyttat till Rådmansgatan) borde ha sett även denna minst 30 år gamla lungfisk. Från början av 1960-talet minns dock Sverre den fisk som sedan kom att heta Lungkvist. Då var den 40-50 cm vilket stämmer ganska bra om den blev till 1947 eller 1948. Allt tyder på att Lungkvist kom från Bansang i Gambia och att den blev 54 eller 55 år.

Stort tack till Alf Johnels, Ragnar Olsson, Björn Afzelius, Sverre Sjölander, Helmut Pinter, Göran Malmberg, Lars Österdahl och Cathrin Dunger för information samt Stickan Andersson och Bengt Wallstenius för själva lungfisken. Expeditionsbilden fanns bland glasplåtar som Ragnar Olsson skänkt till Riksmuseet.

Erik Åhlander

[Mike_Noren]

Vet du hur uppgiften ser ut?

Den ser ut så här. I sammanhanget kan nämnas den här killen påstod sig ha sex påstått 140 till 217 åriga koi-karpar i sin damm. Den äldsta karp jag sett i en recent vetenskaplig publikation var 34 år, Wikipedia tycks ha hittat en som blev 47 år.

Jag hittar en massa reporter på nätet om 40-50-60-70 åriga karpar i Storbrittannien, men de verkar alla baserade på att fiskare "känner igen" individuella karpar plus ett antagande att karpar inte fortplantar sig.

Det är den högsta säkra åldern va'?

På ål? Ja, såvitt jag vet.

"och en av de nyzeeländska ålarterna kan bevisligen bli en bra bit över 100 år gamla"

Inget jag hört nåt om.

Annars är min gissning att världens mest långlivade fisk finns nån stans i djuphavet. Låg födotillgång, låga temperaturer, och en extremt stabil miljö gynnar långlivade arter.

[cf.akvarielagret]

(Jo jag vet att detta är ett vidrigt brott mot regeln om att hålla sig till trådens ämne...)

Den här texten skrev jag en gång om Lungfisken, NRM 49312 i Riksmuseets samlingar:

Lungqvist
ca 1947 – 29 jan 2003

Detta är en annorlunda dödsruna över någon som haft betydelse för akvariehobbyn. Spånga Akvarieförenings maskot, lungfisken Lungqvist, avled den 29 jan i år. Efter någon tids svår sjukdom fick han (hon?) aktiv human dödshjälp. I skrivande stund ligger Lungqvist och fixeras i formalin inför den sista vilan i Naturhistoriska riksmuseets forskningssamlingar. Den blev 81 cm lång och vägde drygt 2 kg.

Lungqvist ansågs härröra från en av Gambia-expeditionerna. Bengt Sandgren skrev om Lungqvist i Akvariet nummer 1, 1989. Zootis, det som en gång hette Zootomiska Institutet vid Stockholms Högskola, senare Zoologiska Institutionen vid Stockholms Universitet, utrustade två expeditioner till Gambia. Vid den första, maj-dec 1931, åkte Gustaf Svensson och Birger Rudebeck till Gambia för att i första hand samla in embryon av lungfisk och fengädda. De samlade framför allt på ön MacCarthy Island. Vid den andra, maj – nov 1950, åkte Alf G Johnels, Ragnar Olsson och Björn Afzelius ned för att göra samma sak, men nu med hjälp av mer modern teknik. P g a värmen blev många preparat vid den första expeditionen inte bra, så vid andra försöket släpade man med kylskåp och dessutom elfiskeutrustning. 1950 hade man basstationen vid Bansang som ligger uppströms MacCarthy Island. Ragnar Olsson var 1950 redaktör för tidskriften Akvariet, men var p g a resan tjänstledig. En reserapport finns dock i nummer 11, 1950. Alf, Ragnar och Björn blev alla tre professorer och är idag emeriti, d v s pensionärer. Men en professor slutar aldrig att jobba. Han eller hon får bara ett något mindre tjänsterum.

Nå, kom Lungkvist från någon av Gambia-expeditionerna? Jag tvivlade, så jag försökte ta reda på dess ursprung. Sverre Sjölander som jobbade på Zootis på 60-talet var den som skänkte lungfisken 1967 eller 1968 till Bengt Sandgren och Spånga Akvarieförening. Den hade då vuxit ur sitt akvarium på 100-150 liter och kunde inte längre ligga rak. Sverre besökte Zootis första gången 1957. Då minns han minst en levande lungfisk (I själva verket fanns det minst en lungfisk till, men det återkommer vi till.) Den, liksom några fengäddor som fanns där, kunde visserligen ha inköpts i någon zoobutik i mitten av 1950-talet, men enligt Helmut Pinter var dessa djur mycket ovanliga i handeln på 1950-talet i Sverige. Möjligen kunde man köpa dem från Tyskland. Hade Gambia-expeditionen 1950 med sig några levande fiskar hem då? Jodå, Alf Johnels och Björn Afzelius åkte båt hem och hade med sig ett akvarium ombord. Vilka fiskar som klarade transporten till Sverige kommer ingen av dem ihåg idag, men Ragnar Olsson som stannade kvar i Gambia ca en månad till skrev i fältdagboken 18 okt 1950: ”Elfiske i Tobo för att skaffa J. och A. levande fisk för hemtransport gav två små Protopterus samt ett större antal (ung 4-5 ggr så många ♂♂ som ♀♀) av den färggranna cyprinodontid som jag gissningsvis kallat Aphyosemion.” Ragnar minns idag att när han sedan flög hem en månad senare hade han levande lungfiskar, fengäddor och Aphyosemion med sig. Exakta uppgifter om antal etc finns dessutom i hans artikel ”En fisktransport från Afrika” i mars-numret av Akvariet 1951. Där framgår det att ”62 fengäddor Polypterus senegalus senegalus och två halvannan decimeter långa lungfiskar Protopterus annectens” samt dessutom en lädersköldpadda, tre sötvattenskrabbor, fyra klätterfiskar, Ctenopoma kingsleyae, två mormyrider, Marcusenius lhuysii, samt en mal, troligen en Clarias, klarade transporten. En av lungfiskarna finns på bild.

När det gäller vad som hände med fiskarna när de kommit hem går uppgifterna något isär. Ragnar skriver 1951 att fiskarna placerades i ett väntande 200 liters akvarium – troligen hemma hos honom. Både Ragnar och Alf anser idag att fiskarna ganska omgående placerades i akvarierna på Zootis som då låg på Drottninggatan. Helmut Pinter minns dock att han skötte om bl a lungfiskar och fengäddor vintern 1950-51 som tillfälligt förvarades på Firma Akvarium på Ehrensvärdsgatan där Helmut då var anställd. Paul Jacobsson som då ägde Firma Akvarium hade dessutom tagit bilderna på lungfisken i Ragnars artikel.

Det troligaste är alltså att Lungkvist följde med hem från Gambiaexpeditionen 1950. Om det är en av de två som Ragnar Olsson hemförde borde den vara kläckt 1947. Jag har tittat på de yngel som samlades in 1931 och 1950 och som nu finns i Riksmuseets samlingar. Det går lätt att dela upp dem i åldersklasser. Femton centimeter borde betyda fjärde levnadsåret. Om lungfiskarna som Alf och Björn förde med sig hem vet vi varken om de överlevde eller hur stora de var – bara att de var små – alltså kläkta 1948-50. Jag har även jämfört Lungkvist med det avbildade exemplaret 1951 – fläckmönstret på kroppen verkar vara individuellt – men jag kan inte se om det är samma fisk.

Går det att utesluta att Lungkvist kom från den första Gambiaexpeditionen då? Jo! Visserligen framgår det av bl a ”Zootomiska Institutets Historia 1880-1960” av Torsten Pehrson att även Svensson & Rudebeck hade med sig levande lungfiskar. Men de tog med kokonger med större lungfiskar i sommardvala – jo, dom gör faktiskt så, lungfiskarna! Göran Malmberg, som började på Zootis 1947 minns att det fanns en ställning med fyra större akvarier: tre med vardera en stor lungfisk, och det fjärde med en Amphiuma, en sorts nordamerikansk salamander. Dessutom fanns ett akvarium med fengäddor. Lungfiskarna var en påtaglig del i verksamheten på Zootis, och det första student-spex som hölls på Zootis, 1948, hette ”Lungfiskens Zootdöd eller herr Läckergoms gisselflamma”. Den sista av Svenssons lungfiskar avlivades dock 1958. Vid Sverre Sjölanders första besök 1957 på Zootis (som då nyss flyttat till Rådmansgatan) borde ha sett även denna minst 30 år gamla lungfisk. Från början av 1960-talet minns dock Sverre den fisk som sedan kom att heta Lungkvist. Då var den 40-50 cm vilket stämmer ganska bra om den blev till 1947 eller 1948. Allt tyder på att Lungkvist kom från Bansang i Gambia och att den blev 54 eller 55 år.

Stort tack till Alf Johnels, Ragnar Olsson, Björn Afzelius, Sverre Sjölander, Helmut Pinter, Göran Malmberg, Lars Österdahl och Cathrin Dunger för information samt Stickan Andersson och Bengt Wallstenius för själva lungfisken. Expeditionsbilden fanns bland glasplåtar som Ragnar Olsson skänkt till Riksmuseet.

Erik Åhlander

Jag träffade Stickan Andersson samma dag
Nu har Lungkvist dött .....det blev tyst
fan han har varit i klubben skitlänge

[Ola Svensson]

Annars är min gissning att världens mest långlivade fisk finns nån stans i djuphavet. Låg födotillgång, låga temperaturer, och en extremt stabil miljö gynnar långlivade arter.

I England skrevs det att den här firren blev könsmogen vid 50 och lätt kunde bli 150 år och att det därmed var vansinne att fiska på den http://www.fishbase.se/Summary/speci...s&lang=English så jag var tvungen att surfa lite och hittade detta http://www.springerlink.com/content/q4878h1m8jh84282/

De har mätt bly 210 och radium 226 i otoliterna. Den blir könsmogen vid ca 32 års ålder då den är cirka 32 cm lång (standardlängd = utan stjärtfena) och blir väldigt gammal. Fiskar som är 38-40 cm är 77 till 149 år gamla. Fishbase ger en maxlängd på 75 cm... (totallängd dvs. med stjärtfena)

Detta utdrag från Wikipedia är lite deprimerande http://en.wikipedia.org/wiki/Hoplostethus_atlanticus
The maximum published age of 149 years was determined via radiometric dating of trace isotopes found in an orange roughy's otolith ("ear bone").[5] Similarly, counting by the growth rings of orange roughy otoliths has given a maximum age of 125 to 156 years.[citation needed] The validity of these results is questioned by commercial fishers as some state the former method is controversial and the latter method is known to underestimate age in older specimens.[citation needed] The issue has yet to be resolved definitively but carries important implications relating to the orange roughy's conservation status.

[Mike_Noren]

I England skrevs det att den här firren blev könsmogen vid 50 och lätt kunde bli 150 år och att det därmed var vansinne att fiska på den

Japp. Grejen är att det finns/fanns en enomt stor population av den, och det går liksom inte längre att låta hundratusentals ton resurs bara vara ifred.

Vill du bli deprimerad så läs det här:

http://www.environment.gov.au/cgi-bin/sprat/public/publicspecies.pl?taxon_id=68455

Ändå är det här ett välskött fiske, med kvoter och övervakning, mycket bättre än de flesta.

[Gäst]

Annars är min gissning att världens mest långlivade fisk finns nån stans i djuphavet. Låg födotillgång, låga temperaturer, och en extremt stabil miljö gynnar långlivade arter.

Det är nog en mycket bra och kvalificerad gissning... Mer specifikt skulle jag gissa att håkärring ligger väldigt bra till... Begrundar man att de bevisligen kan nå över 600 cm i längd (Kan troligen bli större) samt att en tillväxthastighet på endast drygt 0,5 cm per år för en medelstor individ har registrerats blir kontentan svindlande... Dessutom bör man ta i beaktande att riktigt stora exemplar säkerligen växer ännu långsammare... Jag minns att jag sett ett naturprogram för några år sedan där forskare talade om teoretiska åldrar på 500 - 1000 år (!)... Det må vara rejält ogrundat och sensationalistiskt men 200 år som ofta nämns känns å andra sidan som en underdrift.

Mvh/Andreas