Åter på SJ's X2000-tåg på väg från Sthlm till Malmö! Förra veckan krossade man det gamla förseningsrekordet som låg på lite över två timmar. Det nya rekordet ligger på 2 timmar och 40 minuter. Jag kollade personalen extra noga innan jag steg på idag - det låg något spänt över deras ansiktsuttryck. Jag tror de kommer att satsa stenhårt för att spräcka drömgränsen på 3 timmars försening!
Annars har jag luskat lite i bakomliggande faktorer under veckan och kan meddela att själva anledningen till att SJ valt att behandla sina resenärer (kunderna) som en samling idioter är inte att vi faktiskt är idioter som åker med dem, utan att man slagit sig ihop med TV3 och håller på att spela in en ny dokusåpa med Ingvar Odsberg som programledare - På Spåret har man valt att kalla det. Originellt!
Hursomhelst, det förklarar varför man dragit in all form av information till resenärerna. Man vill att även resenärerna ska spåra ur! Redan stressade resenärer skall utsättas för all slags jävelstyg och fås ur balans. "Det blir jävligt bra TV, säger Arschleberg."
Ta t ex förra veckans påhitt: Rälsbrottet mellan Nyköping och Norrköping. Någon som överhuvudtaget sett det där jävla rälsbrottet? Självklart inte! Det var bara ett påhitt av TV3 och SJ för att få lite twist på programmet - och nog fick man spinn på resenärerna alltid!
Så här gjorde man: Tidigt torsdag förmiddag gick man ut med beskedet att 8 meter räls behövde bytas mellan Nyköping och Norrköping men att bussar stod beredda att bussa alla resenärer till Norrköping där tågen söderifrån följdaktligen också stod stilla och skulle vända söderut med oss som kom norrifrån. Ja, ni fattar säkert. Anyways, här kommer alltså fullastade X2000 med ca 800 resenärer i varje tågset från bägge hållen. Alla resenärer går på finten att det står bussar och väntar. Och en del är säkert så jävla dumma att de även tror att det finns SJ-personal på plats för att informera och lotsa de stackars (idioterna) resenärerna rätt. Ha! När de här ganska stora fårskockarna kommer ut på framsidan av stationshuset i Nyköping ser de en ännu större skock fårskallar på parkeringsplatser, gräsmattor, hållplatser, gator och trottoarer. Förvirrade, hungriga, törstiga och uppgivna. Här måste man ändå ge ett erkännade till SJ/TV3 - det måste bli bra TV det här. Men nu är det ju flest svenskar på tåget och vi gnäller ju lite till mans och det blir inte mycket upplopp eller ens slagsmål heller för den delen. Klockan är ca 17 på eftermiddagen (när annars skulle hon vara 17?) och efter en snabb koll finner man ut att en del vandrat runt här sedan 11 (på förmiddagen). Det finns inga bussar här! Bara en massa resenärer och ingen SJ-personal så långt ögat kan nå. Ingen som informerar och ingen som lotsar folk rätt. När det dyker upp en buss springer en del i galopp med väskorna slängande i riktning mot bussen och begreppet korvstoppning får en helt ny innebörd. Av en strandsatt tågvärd får jag veta att det finns fem, kanske sex bussar som kör skytteltrafik mellan de båda stationerna. En snabb beräkning ger vid handen att sex bussar tar kanske 70 pers var = 420 resenärer. Men det är uppåt 800 i ett fullsatt X2000 om jag inte är fel underrättad. Det kommer ett sådant set i timmen från Sthlm. Sträckan mellan stationerna är 65 km drygt och tar alltså ca två timmar per tur och retur-resa. Det går naturligtvis inte ihop. Och det är ju självfallet inte meningen heller! Det är ju uträknat att inte gå ihop! Allt för Oldsbergs nya TV-succé. Det är ju inte så att det här med tågkaos är något nytt för SJ - de har under evinnerliga tider knappt hållt på med annat. Från början var det på ren jävelskap, i ren protest. Förr i tiden reste ingen med SJ och det var ok eftersom det var Statens Järnvägar och man behövde inga resenärer eftersom skattebetalrna stod för notan i vilket fall som helst. Så livet var lugnt för SJ's ledning. Inga resenärer, inget slitage, en avgång om dagen - varken det behövdes eller ej - och man kunde ägna dagarna att smörja kråset i de fina salongerna i den kungliga huvudstaden. Men sedan hände något. Någon illvillig politiker fick för sig att SJ skulle bli ett företag som vilket företag som helst och framförallt ett företag som skulle transportera folk! Herregud vilken jäkla absurd idé! Men så blev det bestämt. Och sedan den dagen har SJ's ledning inte gjort annat än arbetat hårt, hårt, hårt på att bevisa att det är en jävla dålig idé att transportera människor. Så man vet är alltså väl bekant med tågkaos - man är ju för fan själva sinnebilden av kaos! Och självklart vet man vad man borde göra när kaoset inträder: Informera, styr upp och fixa logistiken! Så hade ju gjorts om man nu hade haft resenärernas bästa för ögonen. Men det blir ju inte bra TV och dessutom är fortfarande det bakomliggande syftet att bevisa att det inte är någon bra idé att göra SJ till ett persontransportföretag.
Så där står vi i Nyköping, jag och ett antal hundra, kanske tusen, andra och väntar på bussen. Plötsligt dyker det upp en taxi mitt i folkopen. Ingen vågar närma sig den först. Kanske man tror att det är en hägring? Till sist går en ensam man upp mot bilen och börjar snacka med chauffören som nu stigit ut. Ska han verkligen...? Ja, det verkar som han dealar med chauffören! Jag slänger en snabb blick åt höger och sedan åt vänster. Folkmobben står fortfarande som fastfrusna. Jag rycker tag i mina väskor och springer mot taxin. Dealen tar 5 sekunder - 1500:- för att köra mig till Norköpings station och den andre mannen till restaurang Ekoxen i Linköping. Han ska vara hedersgäst på en tillställning som SAAB arrangerar. Tydligen har han sålt en massa JAS-plan. Vi sitter redan i bilen när vi gör upp om hur vi ska splitta taxinotan - jag vinner. Han ska betala 1000 och jag 500.
Det visar sig snart att den här taxikillen, sannolikt härstammande från Mellanöstern, kommer att bli ett oönskat humoristiskt inslag i dagens händelser. För det första kan han inte köra bil. Och då ska man inte sitta och ringa runt till hela släkten för att få dem att skicka bilar till Nyköpings station medan man slalomåker över alla filer hit och dit. Han frågar ut oss grundligt om vad som hänt och får en fullständig redogörelse. Ha sitter tyst i en minut och sedan säger han, som om vi precis stigit in i bilen: "Kom ni med flyget till Skavsta?" Herregud, killen är inte bara oduglig som bilförare, han saknar även en del skruv här och där! Men nu inser jag att han följde TV3's manus helt enkelt. Han var, nu när jag tänker på det, misstänkt lik den där ståupparen ni vet, som jag inte kommer ihåg namnet på. Lite kul var det också att han ville ha 100 spänn extra för att köra mig in till stationen i Norrköping. "I helvete heller!", skrek jag så att killen som satt i passagerarsätet framför mig höll på att tappa toupén. "Jag bara skämtade", sa den förskräckte chaffisen och bad mig om ursäkt tio gånger under färden. Till sist gjorde vi high five vilket tycktes lugna honom lite. (tänkte han annars sätta av mig vid motorvägsavfarten - var det det som stod i manus?)
Nåväl, framme i Norrköping fanns det ju naturligtvis inte heller varken organisering eller information. Det stod ett nedsläckt X2000 och väntade. Ingenfick gå ombord dock. Av en händelse fick jag syn på några personer som steg ombord via lokets ingång, lokförare! Jag fick tag på den ena innan de hade lyckats stänga dörren. Han visste inte vilket tåg han hade stigit ombord på (jo, han erkände alltså att han inte visste det) men trodde att det skulle till Malmö och hette 10549. Men vi fick inte stiga ombord förrän tågpersonalen kommit ombord. Och den, fick jag veta, fanns på ett tåg som var på väg söderifrån. Med ett illa dolt leende stängde han dörren. Därmed var jag den resenär som hade erhållit mest information från SJ denna dag och självklart tog jag mitt ansvar och informerade och styrde upp lite där på perrongen. Förutom svenska och kinesiska resnärer hjälpte jag också tre australiensiska gentlemen i min ålder. En från Sydney och två från Perth. När jag såg emblemet och underliggande text på den ene killens jacka tyckte jag också att det fanns anledning att dra på smilbanden. Public Transportation Authority. De här killarna hade rest halva klotet runt för att studera svensk järnväg, Banverket och SJ!! Jag garvade och han förbannade att de inte tagit flyget mellan Stockholm och Malmö istället.
Resan blev alltså 2 timmar och 40 minuter längre än planerat, och den kostade mig 500:- extra. Jag har begärt av SJ att deras garanti ska träda in. De säger att om resan är upp till 1 timme försenad får man 50% av vad resan kostat och upp till 2 timmar får man hela beloppet. Jag skulle alltså rimligtvis få 150%. Men nu har jag ju gjort det lilla misstaget att köpa ett årskort för 39.500:- och då får jag 164:- i ersättning. Surt? Javisst. Men det är väl en del av manuset. SJ vill göra folk förbannade. Det blir bra TV. Det måste vara så. Det kan inte bara vara så att man är fullständigt jävla inkompetenta hela vägen upp till SJ's högsta ledning. Eller..?
//Kaj
Annars har jag luskat lite i bakomliggande faktorer under veckan och kan meddela att själva anledningen till att SJ valt att behandla sina resenärer (kunderna) som en samling idioter är inte att vi faktiskt är idioter som åker med dem, utan att man slagit sig ihop med TV3 och håller på att spela in en ny dokusåpa med Ingvar Odsberg som programledare - På Spåret har man valt att kalla det. Originellt!
Hursomhelst, det förklarar varför man dragit in all form av information till resenärerna. Man vill att även resenärerna ska spåra ur! Redan stressade resenärer skall utsättas för all slags jävelstyg och fås ur balans. "Det blir jävligt bra TV, säger Arschleberg."
Ta t ex förra veckans påhitt: Rälsbrottet mellan Nyköping och Norrköping. Någon som överhuvudtaget sett det där jävla rälsbrottet? Självklart inte! Det var bara ett påhitt av TV3 och SJ för att få lite twist på programmet - och nog fick man spinn på resenärerna alltid!
Så här gjorde man: Tidigt torsdag förmiddag gick man ut med beskedet att 8 meter räls behövde bytas mellan Nyköping och Norrköping men att bussar stod beredda att bussa alla resenärer till Norrköping där tågen söderifrån följdaktligen också stod stilla och skulle vända söderut med oss som kom norrifrån. Ja, ni fattar säkert. Anyways, här kommer alltså fullastade X2000 med ca 800 resenärer i varje tågset från bägge hållen. Alla resenärer går på finten att det står bussar och väntar. Och en del är säkert så jävla dumma att de även tror att det finns SJ-personal på plats för att informera och lotsa de stackars (idioterna) resenärerna rätt. Ha! När de här ganska stora fårskockarna kommer ut på framsidan av stationshuset i Nyköping ser de en ännu större skock fårskallar på parkeringsplatser, gräsmattor, hållplatser, gator och trottoarer. Förvirrade, hungriga, törstiga och uppgivna. Här måste man ändå ge ett erkännade till SJ/TV3 - det måste bli bra TV det här. Men nu är det ju flest svenskar på tåget och vi gnäller ju lite till mans och det blir inte mycket upplopp eller ens slagsmål heller för den delen. Klockan är ca 17 på eftermiddagen (när annars skulle hon vara 17?) och efter en snabb koll finner man ut att en del vandrat runt här sedan 11 (på förmiddagen). Det finns inga bussar här! Bara en massa resenärer och ingen SJ-personal så långt ögat kan nå. Ingen som informerar och ingen som lotsar folk rätt. När det dyker upp en buss springer en del i galopp med väskorna slängande i riktning mot bussen och begreppet korvstoppning får en helt ny innebörd. Av en strandsatt tågvärd får jag veta att det finns fem, kanske sex bussar som kör skytteltrafik mellan de båda stationerna. En snabb beräkning ger vid handen att sex bussar tar kanske 70 pers var = 420 resenärer. Men det är uppåt 800 i ett fullsatt X2000 om jag inte är fel underrättad. Det kommer ett sådant set i timmen från Sthlm. Sträckan mellan stationerna är 65 km drygt och tar alltså ca två timmar per tur och retur-resa. Det går naturligtvis inte ihop. Och det är ju självfallet inte meningen heller! Det är ju uträknat att inte gå ihop! Allt för Oldsbergs nya TV-succé. Det är ju inte så att det här med tågkaos är något nytt för SJ - de har under evinnerliga tider knappt hållt på med annat. Från början var det på ren jävelskap, i ren protest. Förr i tiden reste ingen med SJ och det var ok eftersom det var Statens Järnvägar och man behövde inga resenärer eftersom skattebetalrna stod för notan i vilket fall som helst. Så livet var lugnt för SJ's ledning. Inga resenärer, inget slitage, en avgång om dagen - varken det behövdes eller ej - och man kunde ägna dagarna att smörja kråset i de fina salongerna i den kungliga huvudstaden. Men sedan hände något. Någon illvillig politiker fick för sig att SJ skulle bli ett företag som vilket företag som helst och framförallt ett företag som skulle transportera folk! Herregud vilken jäkla absurd idé! Men så blev det bestämt. Och sedan den dagen har SJ's ledning inte gjort annat än arbetat hårt, hårt, hårt på att bevisa att det är en jävla dålig idé att transportera människor. Så man vet är alltså väl bekant med tågkaos - man är ju för fan själva sinnebilden av kaos! Och självklart vet man vad man borde göra när kaoset inträder: Informera, styr upp och fixa logistiken! Så hade ju gjorts om man nu hade haft resenärernas bästa för ögonen. Men det blir ju inte bra TV och dessutom är fortfarande det bakomliggande syftet att bevisa att det inte är någon bra idé att göra SJ till ett persontransportföretag.
Så där står vi i Nyköping, jag och ett antal hundra, kanske tusen, andra och väntar på bussen. Plötsligt dyker det upp en taxi mitt i folkopen. Ingen vågar närma sig den först. Kanske man tror att det är en hägring? Till sist går en ensam man upp mot bilen och börjar snacka med chauffören som nu stigit ut. Ska han verkligen...? Ja, det verkar som han dealar med chauffören! Jag slänger en snabb blick åt höger och sedan åt vänster. Folkmobben står fortfarande som fastfrusna. Jag rycker tag i mina väskor och springer mot taxin. Dealen tar 5 sekunder - 1500:- för att köra mig till Norköpings station och den andre mannen till restaurang Ekoxen i Linköping. Han ska vara hedersgäst på en tillställning som SAAB arrangerar. Tydligen har han sålt en massa JAS-plan. Vi sitter redan i bilen när vi gör upp om hur vi ska splitta taxinotan - jag vinner. Han ska betala 1000 och jag 500.
Det visar sig snart att den här taxikillen, sannolikt härstammande från Mellanöstern, kommer att bli ett oönskat humoristiskt inslag i dagens händelser. För det första kan han inte köra bil. Och då ska man inte sitta och ringa runt till hela släkten för att få dem att skicka bilar till Nyköpings station medan man slalomåker över alla filer hit och dit. Han frågar ut oss grundligt om vad som hänt och får en fullständig redogörelse. Ha sitter tyst i en minut och sedan säger han, som om vi precis stigit in i bilen: "Kom ni med flyget till Skavsta?" Herregud, killen är inte bara oduglig som bilförare, han saknar även en del skruv här och där! Men nu inser jag att han följde TV3's manus helt enkelt. Han var, nu när jag tänker på det, misstänkt lik den där ståupparen ni vet, som jag inte kommer ihåg namnet på. Lite kul var det också att han ville ha 100 spänn extra för att köra mig in till stationen i Norrköping. "I helvete heller!", skrek jag så att killen som satt i passagerarsätet framför mig höll på att tappa toupén. "Jag bara skämtade", sa den förskräckte chaffisen och bad mig om ursäkt tio gånger under färden. Till sist gjorde vi high five vilket tycktes lugna honom lite. (tänkte han annars sätta av mig vid motorvägsavfarten - var det det som stod i manus?)
Nåväl, framme i Norrköping fanns det ju naturligtvis inte heller varken organisering eller information. Det stod ett nedsläckt X2000 och väntade. Ingenfick gå ombord dock. Av en händelse fick jag syn på några personer som steg ombord via lokets ingång, lokförare! Jag fick tag på den ena innan de hade lyckats stänga dörren. Han visste inte vilket tåg han hade stigit ombord på (jo, han erkände alltså att han inte visste det) men trodde att det skulle till Malmö och hette 10549. Men vi fick inte stiga ombord förrän tågpersonalen kommit ombord. Och den, fick jag veta, fanns på ett tåg som var på väg söderifrån. Med ett illa dolt leende stängde han dörren. Därmed var jag den resenär som hade erhållit mest information från SJ denna dag och självklart tog jag mitt ansvar och informerade och styrde upp lite där på perrongen. Förutom svenska och kinesiska resnärer hjälpte jag också tre australiensiska gentlemen i min ålder. En från Sydney och två från Perth. När jag såg emblemet och underliggande text på den ene killens jacka tyckte jag också att det fanns anledning att dra på smilbanden. Public Transportation Authority. De här killarna hade rest halva klotet runt för att studera svensk järnväg, Banverket och SJ!! Jag garvade och han förbannade att de inte tagit flyget mellan Stockholm och Malmö istället.
Resan blev alltså 2 timmar och 40 minuter längre än planerat, och den kostade mig 500:- extra. Jag har begärt av SJ att deras garanti ska träda in. De säger att om resan är upp till 1 timme försenad får man 50% av vad resan kostat och upp till 2 timmar får man hela beloppet. Jag skulle alltså rimligtvis få 150%. Men nu har jag ju gjort det lilla misstaget att köpa ett årskort för 39.500:- och då får jag 164:- i ersättning. Surt? Javisst. Men det är väl en del av manuset. SJ vill göra folk förbannade. Det blir bra TV. Det måste vara så. Det kan inte bara vara så att man är fullständigt jävla inkompetenta hela vägen upp till SJ's högsta ledning. Eller..?
//Kaj
Kommentar