Ska man filosofera så finns en del att säga.
Jag tycker också att det är sjukt att döda ett helt djur bara för att äter 1% av djuret och slänga resten. Dessutom att inte döda djuret utan låta det plågas ihjäl. Jag tycker också att det är irriterande att folk har tomatkrig. Slänger mat överhuvudtaget är knäppt.
Samtidigt har jag inget emot att äta kött. Jag har heller inget emot att äta vegetabilier. Jag har inte heller något emot att bo och skaffa barn. Jag kan också tänka mig att ha fiskar i glasburk bara för mig eget höga nöjes skull.
Är allt detta rationellt? Knappast, men så är ju inte människan rationell i grund och botten. Vi kan ha rationella tankar och ibland agera rationellt, men inte på det stora hela. Jag kan verkligen inte se det som girighet. Det är helt enkelt samma känslor som styr oss som också styr andra varelser på denna jord.
I grund och botten har jag svårt med argument som utgår i från att människor inte är en del av naturen. Vår inverkan är inte konstigare än andra djurs. Vi är inte mer syniska, girigare eller handlar med andra avsikter än andra djur. Vi ingår lika mycket i evolutionen som allt annat liv.
Det som möjligen skiljer är att om en art har stor framgång så begränsas den i och med att tillgång till föda balanserar upp fortsatt tillväxt av populationen. Eller sjukdomar som härjar i för stora populationer. Här har människan "kringgått" detta och kommit på sätt, teknologier, som gör oss mindre beroende på matbrist, sjukdomar osv. Vi kan effektivisera odlande så vi får ut mer av jordplätten. Vi kan bota sjukdomar. Vi har glasögon med mera som räddar än fler av vårat släkte. Gör detta oss ondare än andra arter? Nope snarare än mer framgångsrika som art. Vart detta sedan leder oss är en annan fråga, men i alla årmiljoner som har passerat så har arter kommit och gått och till slut kommer alla arter på denna jord vara borta. Sannolikt kommer många arter missgynnas av andra arter som alltid har skett. Nu är människan så framgångsrik att en stor del av andra arter går kraftigt tillbaka. Frågan är om vi som art kommer att kunna fortsätta utan alla dessa arter eller om vi inte hinner göra oss oberoende av resten av naturen innan den är marginaliserad.
Ibland blir jag lite trött av åsikter om att alla varelser är lika värda. Det utgår ifrån en rationell tanke som är omöjlig att följa. Det borde väl ändå alla lärt sig i den lilla övningen där man är på en båt som sjunker och alla inte ryms på den enda livbåten. Vilka ska man lämna. Rationellt är alla lika värda. Emotionellt är de som står en närmast mer värda. Mina barn är mer värda än grannen. Grannen mer värd än någon jag inte känner som är mer värd än ett djur som är mer värd än en grästuva osv. Men det är min egen subjektiva värdering och inte vare sig rationell eller objektiv.
Nåja nog med svammel.
Jag tycker också att det är sjukt att döda ett helt djur bara för att äter 1% av djuret och slänga resten. Dessutom att inte döda djuret utan låta det plågas ihjäl. Jag tycker också att det är irriterande att folk har tomatkrig. Slänger mat överhuvudtaget är knäppt.
Samtidigt har jag inget emot att äta kött. Jag har heller inget emot att äta vegetabilier. Jag har inte heller något emot att bo och skaffa barn. Jag kan också tänka mig att ha fiskar i glasburk bara för mig eget höga nöjes skull.
Är allt detta rationellt? Knappast, men så är ju inte människan rationell i grund och botten. Vi kan ha rationella tankar och ibland agera rationellt, men inte på det stora hela. Jag kan verkligen inte se det som girighet. Det är helt enkelt samma känslor som styr oss som också styr andra varelser på denna jord.
I grund och botten har jag svårt med argument som utgår i från att människor inte är en del av naturen. Vår inverkan är inte konstigare än andra djurs. Vi är inte mer syniska, girigare eller handlar med andra avsikter än andra djur. Vi ingår lika mycket i evolutionen som allt annat liv.
Det som möjligen skiljer är att om en art har stor framgång så begränsas den i och med att tillgång till föda balanserar upp fortsatt tillväxt av populationen. Eller sjukdomar som härjar i för stora populationer. Här har människan "kringgått" detta och kommit på sätt, teknologier, som gör oss mindre beroende på matbrist, sjukdomar osv. Vi kan effektivisera odlande så vi får ut mer av jordplätten. Vi kan bota sjukdomar. Vi har glasögon med mera som räddar än fler av vårat släkte. Gör detta oss ondare än andra arter? Nope snarare än mer framgångsrika som art. Vart detta sedan leder oss är en annan fråga, men i alla årmiljoner som har passerat så har arter kommit och gått och till slut kommer alla arter på denna jord vara borta. Sannolikt kommer många arter missgynnas av andra arter som alltid har skett. Nu är människan så framgångsrik att en stor del av andra arter går kraftigt tillbaka. Frågan är om vi som art kommer att kunna fortsätta utan alla dessa arter eller om vi inte hinner göra oss oberoende av resten av naturen innan den är marginaliserad.
Ibland blir jag lite trött av åsikter om att alla varelser är lika värda. Det utgår ifrån en rationell tanke som är omöjlig att följa. Det borde väl ändå alla lärt sig i den lilla övningen där man är på en båt som sjunker och alla inte ryms på den enda livbåten. Vilka ska man lämna. Rationellt är alla lika värda. Emotionellt är de som står en närmast mer värda. Mina barn är mer värda än grannen. Grannen mer värd än någon jag inte känner som är mer värd än ett djur som är mer värd än en grästuva osv. Men det är min egen subjektiva värdering och inte vare sig rationell eller objektiv.
Nåja nog med svammel.
Jag gillar kött så från mitt perspektiv lät det vettigt. Och även skrämmande. Slutklämmen var väl i princip att vi skulle döda planeten... 
Tyvärr vet jag inte vad boken hette just nu, men jag kan googla lite och se om jag hittar den, den orsakade en massa skrik och gråt på veganforum världen över så omöjlig att hitta kan den ju knappast vara.
Kommentar