Har inte sett någon odlingsbeskrivning, men av det jag känner till om krabbor från sjöarna så:
1. Rackarns massa gömställen för de vuxna. Helst ett par grottor per djur. Grottorna måste vara i rätt size samt med endast _en_ ingång. Grejen här är att när de ömsar skal är de ruskigt sårbara för de andra. Kan de hålla ryggen fri är det bra.
2. Massa smågrottor till ynglen. Om man inte lyfter upp honan och kollar om den har rom - enkelt att flytta henne till eget kar då. Osäker på om hon käkar sina egna, har ju inte odlat dem själv. Många smågrottor och gömslen kan iaf inte vara fel, såvitt jag vet är det så det har funkat bäst. Hittills. Honan har bredare stjärt än hannen, syns lätt om man lyfter upp dem. Om de har lekt så syns rommen under honans stjärt, om jag greppat det rätt.
3. Efter kläckning: bra och finfördelat yngelfoder plus små vb, regelbundet. Ryggradslösa djur verkar vara känsligare än fisk för tungmetaller och dåligt vatten. Samtidigt så får man inte byta för mycket vatten i stöten, de verkar även vara känsligare än fisk för snabba förändringar i vattenvärdena. Mängder med smågrottor rekommederas - de verkar vara kannibaler även som små, så vid ömsning behöver de skydd.
Malawikrabban är så aggro att den är svårodlad, men så verkar inte vara fallet med Tanganyikakrabborna (fast aggro är relativt, får krabbor chansen så äter de varandra bums, vad jag vet).
Som sagt, inte odlat den själv, men jag tror förutsättningarna är hyfsade om man kör enligt ovan.
Hilsen,
/P
1. Rackarns massa gömställen för de vuxna. Helst ett par grottor per djur. Grottorna måste vara i rätt size samt med endast _en_ ingång. Grejen här är att när de ömsar skal är de ruskigt sårbara för de andra. Kan de hålla ryggen fri är det bra.
2. Massa smågrottor till ynglen. Om man inte lyfter upp honan och kollar om den har rom - enkelt att flytta henne till eget kar då. Osäker på om hon käkar sina egna, har ju inte odlat dem själv. Många smågrottor och gömslen kan iaf inte vara fel, såvitt jag vet är det så det har funkat bäst. Hittills. Honan har bredare stjärt än hannen, syns lätt om man lyfter upp dem. Om de har lekt så syns rommen under honans stjärt, om jag greppat det rätt.
3. Efter kläckning: bra och finfördelat yngelfoder plus små vb, regelbundet. Ryggradslösa djur verkar vara känsligare än fisk för tungmetaller och dåligt vatten. Samtidigt så får man inte byta för mycket vatten i stöten, de verkar även vara känsligare än fisk för snabba förändringar i vattenvärdena. Mängder med smågrottor rekommederas - de verkar vara kannibaler även som små, så vid ömsning behöver de skydd.
Malawikrabban är så aggro att den är svårodlad, men så verkar inte vara fallet med Tanganyikakrabborna (fast aggro är relativt, får krabbor chansen så äter de varandra bums, vad jag vet).
Som sagt, inte odlat den själv, men jag tror förutsättningarna är hyfsade om man kör enligt ovan.
Hilsen,
/P
Kommentar