Akvaristikens hundar (oscars)

[FI]

Påfågelciklider, påffar, oscars, Astronotus occelatus etc... Kärt barn har många namn
Fy va härliga firrar! Jag skaffade mig ett par minipåffar igår, 3-4 cm stora, och de är bara helt underbara! Som små vattenlevande hundvalpar! De blir iofs ofta sega klunsar till grisiga matvrak som stora men som små är de verkligen i en klass för sig! Sanslös nyfikenhet och pigghet! De är alltid på språng och Allt är verkligen intressant verkar det som. Allt! Just nu simmar de runt och leker med, eller snarare jagar, flytväxterna i karet haha

[järnvägar]

Kan bara hålla med, 3ggr har jag fallit för små Oscar med härlig teckning och ett busigt sätt.....Hupp sen blir dom 20+ matvrak och helt omöjliga att ha med något annat. För veka för Rivulatus och liknande, för tuffa för hantlar. Kanske ett 900l med Temporalis...Synd där inte finns en dvärg variant typ max 15cm.

[FI]

Kan bara hålla med, 3ggr har jag fallit för små Oscar med härlig teckning och ett busigt sätt.....Hupp sen blir dom 20+ matvrak och helt omöjliga att ha med något annat. För veka för Rivulatus och liknande, för tuffa för hantlar. Kanske ett 900l med Temporalis...Synd där inte finns en dvärg variant typ max 15cm.

Mjo de är knepiga med andra ciklider helt klart, köper man alla som små så växer de antingen för snabbt och tycker de övriga ser mumsiga ut... *glufs glufs* endast påffar kvar :/ Eller också blir de försiktiga och till slut totalt utdominerade och står i ett hörn och trycker helt likbleka. Jag har lyckats ha dem med jaguarer vid uppväxten däremot men som stora gör de sig nog bäst som enda cikliderna i karet. Inte helt fel i och för sig, de är fantastiska fiskar med enorm personlighet

[Alexander Ylipää]

Den mest underskattade ciklid enligt mig. Hypersnäll om man bortser från hungern, bråkar sällan med andra ciklider och är inte sådär superduper enkla att få lek på, i alla fall om man frågar mig

Skulle jag skaffa påffar igen skulle jag sikta in mig på ett gäng vildfångade exemplar.

[Norrland]

"Fy va härliga firrar!" He! He! Jomense, de e dom. Hadde röda Oscars och dom ar otroligt vackra. Dom gillade att leka med en pingis boll plus en bebis leksak (gul plast ring) som ja la i burken at dom. Dom gick med en stor pleco och det blev aldrig sa smutsigt som folk sa det skulle bli.

[Gäst]

Jag har haft "påffar" många gånger och håller med Alexander i det mesta...En av de få ciklider jag haft som jag aldrig fått en fullständigt lyckad lek på..Trots att jag anar att det är en av de sydamerikaner det odlas mest på med tanke på dess popularitet...Visst är de "sociala" men underskattandet kan slå fel även där...Minns när en av mina bekanta i min ungdom hade ett par då den ena parten plötsligt dog...Den kvarlevande verkade nästan "sörja"...Var blek...undandragen och matvägrade...Då jag redan hade en liten grupp (4 st) i ett kar erbjöd jag mig naturligtvis att erbjuda plats till denna ensling...Den var nästan dubblet så stor vid tidpunkten (+ 35 cm) men den blev aldrig accepterad... Naturligtvis kan man spekulera i huruvida det kan ha funnits andra underliggande orsaker till detta såsom sjukdom, hög ålder etc etc men min bekant hade inga problem med övriga fiskar i sitt kar och de 4 påffarna jag hade levde gott i många år och man skall väl inte läsa in för mycket men jag är benägen att tro att problemet var "psykologiskt"... Intressant nog har jag hört folk berätta att "fenomenet" med "sörjande" påffar även inträffar mellan likakönade...Så det sociala bandet påffar emellan förefaller ligga på en "vänskaplig" nivå snarare än emellan hane/hona (vilket ibland kan förklara otillfredställande lekar då 2 honor ibland tycks vara benägna att lägga ägg även utan närvarande hane) så försiktighet rekomenderas gällande förändringar inom grupper.

Förövrigt när det gäller kompabilitet mellan påfågelciklider och övriga fiskar har jag god erfarenhet av mix med hantlar, uaru samt större jordätare (Geophagus surinamensis)

Mvh/Andreas.

[FI]

Jag har haft "påffar" många gånger och håller med Alexander i det mesta...En av de få ciklider jag haft som jag aldrig fått en fullständigt lyckad lek på..Trots att jag anar att det är en av de sydamerikaner det odlas mest på med tanke på dess popularitet...Visst är de "sociala" men underskattandet kan slå fel även där...Minns när en av mina bekanta i min ungdom hade ett par då den ena parten plötsligt dog...Den kvarlevande verkade nästan "sörja"...Var blek...undandragen och matvägrade...Då jag redan hade en liten grupp (4 st) i ett kar erbjöd jag mig naturligtvis att erbjuda plats till denna ensling...Den var nästan dubblet så stor vid tidpunkten (+ 35 cm) men den blev aldrig accepterad... Naturligtvis kan man spekulera i huruvida det kan ha funnits andra underliggande orsaker till detta såsom sjukdom, hög ålder etc etc men min bekant hade inga problem med övriga fiskar i sitt kar och de 4 påffarna jag hade levde gott i många år och man skall väl inte läsa in för mycket men jag är benägen att tro att problemet var "psykologiskt"... Intressant nog har jag hört folk berätta att "fenomenet" med "sörjande" påffar även inträffar mellan likakönade...Så det sociala bandet påffar emellan förefaller ligga på en "vänskaplig" nivå snarare än emellan hane/hona (vilket ibland kan förklara otillfredställande lekar då 2 honor ibland tycks vara benägna att lägga ägg även utan närvarande hane) så försiktighet rekomenderas gällande förändringar inom grupper.

Förövrigt när det gäller kompabilitet mellan påfågelciklider och övriga fiskar har jag god erfarenhet av mix med hantlar, uaru samt större jordätare (Geophagus surinamensis)

Mvh/Andreas.

Ja där är du inne på något intressant! Jag hörde eller om det var läste (kommer inte ihåg) en historia där någon hade sålt en gammal påfågelciklid. Efter några dagar tror jag det var så ringde nya ägaren och berättade att fisken bara låg ner på botten och matvägrade och såg allmänt hängig ut, han såg oförklarigt sjuk ut helt enkelt. Gamla ägaren beslutade sig att komma förbi och titta på fisken då det lät allvarligt, och direkt då han kom fram till karet där den hängiga fisken låg på botten så simmade den fram och hälsade glatt på honom vid frontglaset som om allt var bra igen då hans husse äntligen var tillbaka.

Jag har även själv sett dem ligga på botten och se allmänt ledsna ut vid kraftig stress, dålig vattenkvalitet, fel mat och annat de inte var nöjda med. Och tvärtom så ser de spralligt glada ut om de trivs bra. Jobbigt om man får svårt att göra dem nöjda men på det stora hela en bra grej då man snabbt märker om man gör något väldigt fel.

Agående leken så har jag bara fått se dem gräva och skaka bredvid varandra. Ingen äggläggning ännu. Så att de är knepiga att få lek på är även min erfarenhet. Något att kämpa för!

[Wilhelm]

Jovisst dessa är personligheter, som kan bli ganska så tjuriga om något inte stämmer. Jag har 2 st 25 cmeters och de leker lite då och då, men det blir inte mer än så, för det är 2 honor som leker av varandra!

Det finns en trevlig bok om just Oscars och den är skriven av neal pronek 1972 utgiven av t.f.h. (på den tiden fanns nog inga ISBN nummer) En trevlig bok som bör läsas av alla Påffefantaster.

[Zten]

Jovisst dessa är personligheter, som kan bli ganska så tjuriga om något inte stämmer. Jag har 2 st 25 cmeters och de leker lite då och då, men det blir inte mer än så, för det är 2 honor som leker av varandra!

Det finns en trevlig bok om just Oscars och den är skriven av neal pronek 1972 utgiven av t.f.h. (på den tiden fanns nog inga ISBN nummer) En trevlig bok som bör läsas av alla Påffefantaster.

Kan det vara samma som denna mån tro? Samma författare nu såg jag, för jag har den, mycket grundläggande i början om att fixa i ordning ett akvarium, sen lite om föda, lek och avkomma osv.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0793837626

Jag har 3 stycken påffar, mellan 10-15 cm, försökte introducera en liten som jag kom över, säg på 5 cm, tyvärr började de andra jaga den i flock. Så just nu går den i ett 90 liters för att växa till sig lite. Värst av allt är att jag inte kan göra mig av med den ifall det inte skulle gå ihop sig med de andra, för den är hur snygg som helst (återkommer med bild).

De 3 större jag har är bra roliga, två av dem hänger jämt ihop och kör iväg den tredje, en dag blev den till och med riktigt jagad igenom hela akvariet.
Men så dagen efter kan de vara hur snälla som helst mot varandra, och nattetid står de ibland alla 3 i samma hörn av akvariet, verkligen packade som sillar och snarkar sött.

[FI]

nice tack för boktipset! (beställd nu)


Det där att de ofta hänger ihop som en grupp stämmer bra med brorsans påfåglar också, han hade en grupp på 6 individer fram till de var närmare 25cm och först då blev det problem då två började para ut. Nu har han 4st och det är lite småproblem, en verkar vara hackkyckling, men i övrigt ser de ut att fungera finemang ihop.
Hans exemplar är för övrigt lika ettriga och explosiva vid matningen nu som då de var små, vilket jag inte har sett tidigare. De inte segats ner någonting genom åren, det är fortfarande som om de tror att det är sista pelletsen de ska få eller nåt. Han måste snabbt slänga i maten och stänga locket direkt för att inte få en dusch vid matningen

[salmberg]

Några gamla bilder på påfåglar som jag haft. Det normalfärgade paret hadde jag i 8år. Dom lekte 2ggr varje sommar. Dessa gick med blandat sa-ca utan några problen.. Exempelvis hantlar,tuppkammar,salvini,Jd mm.

[FI]

Fina firrar salmberg!
Hade du dem med övriga fiskar direkt från start då eller lyckades du få dem att fungera med dem senare?

[FI]

Här är några gamla bilder från mig också. Ingen lek som sagt, men flirtande. En har sand på huvudet ser jag just, lite småkomiskt

[FI]

Några fler

[järnvägar]

Inga fler bilder tack (snart blir ju suget för stort) Fina är dom, kanske skulle prova igen.