Betydelsen av "F1" osv

Kollaps
X
 
  • Tid
  • Show
Rensa alla
nya inlägg
  • DaRe
    NCS Medlem
    • September 2009
    • 22830

    Betydelsen av "F1" osv

    Den allmänna uppfattningen tror jag är att det betyder avkommor från vildfångade föräldrar, men är det inte så att det egentligen betyder avkomma från genetiskt spridda föräldrar?

    Exempelvis har jag ett hantelpar som kommer från helt olika håll. Honan är äldre och kommer från en uppfödare utomlands och hanen kommer uppfödd i Sverige med vildfångade förföräldrar. Hur ska yngel från dessa klassas?

    Klart du ska vara medlem! Vi har ett växande medlemsantal och kommande år är jubileumsår, vi firar det väldigt gärna tillsammans med dig!

    ///David
    Ordförande Nordiska Ciklidsällskapet
  • msb
    Användare
    • September 2009
    • 314

    #2
    En bra fråga som jag kommer att följa... har nämligen oxå tänkt på det där
    Tropheus

    Kommentar

    • Ola Svensson
      Användare
      • April 2002
      • 14633

      #3
      Ursprungligen postat av DRE
      Den allmänna uppfattningen tror jag är att det betyder avkommor från vildfångade föräldrar, men är det inte så att det egentligen betyder avkomma från genetiskt spridda föräldrar?

      Exempelvis har jag ett hantelpar som kommer från helt olika håll. Honan är äldre och kommer från en uppfödare utomlands och hanen kommer uppfödd i Sverige med vildfångade förföräldrar. Hur ska yngel från dessa klassas?

      http://en.wikipedia.org/wiki/F1_hybrid
      Svar ja och ja. Inom vetenskapen används F1 när två rena linjer korsas och F1 hybrid när två arter korsas. Vi har diskuterat detta innan t ex här: http://www.ciklid.org/forum/showthread.php?t=59689

      Angående dina hantlar: Är honan och hanen samma art så är det bara fina hantelciklider från föräldrar som inte är syskon och inget annat.

      F1, F2 osv har bara relevans utifrån det vi är intresserade av och endast F1 från vildfångat borde intressera oss.
      Med vänliga hälsningar

      Ola

      Kommentar

      • DaRe
        NCS Medlem
        • September 2009
        • 22830

        #4
        Om man bortsaer från den genetiska spridningen varför är det då intressant för akvarist att veta om det är första generationens yngel efter vildfångat? De vildfångade kan ju vara syskon.

        Är det inte en signal om att ynglen har en bra genetisk bas och att det inte bör förekomma inavel i stor utsträckning. iofs kan man ju säga att hos vildfångade bör de med genetiska nackdelar i viss mån filtrerats bort längs livets hårda väg
        Klart du ska vara medlem! Vi har ett växande medlemsantal och kommande år är jubileumsår, vi firar det väldigt gärna tillsammans med dig!

        ///David
        Ordförande Nordiska Ciklidsällskapet

        Kommentar

        • Ola Svensson
          Användare
          • April 2002
          • 14633

          #5
          Ursprungligen postat av DRE
          Om man bortsaer från den genetiska spridningen varför är det då intressant för akvarist att veta om det är första generationens yngel efter vildfångat? De vildfångade kan ju vara syskon.

          Är det inte en signal om att ynglen har en bra genetisk bas och att det inte bör förekomma inavel i stor utsträckning. iofs kan man ju säga att hos vildfångade bör de med genetiska nackdelar i viss mån filtrerats bort längs livets hårda väg
          Rent generellt borde man ha störst problem med inavel när syskon efter vildfångade föräldrar får barn dvs. det som kallas F2.

          En annan kategori är när det odlats i en stor mängd generationer (mer än fem tio stycken) inom en begränsad avelsgrupp.

          För mig personligen är det inte inavel som är orsaken till att F1 och även F2 är intressant utan genetisk drift. Har det gått en massa akvariegenerationer så har firrarna av slumporsaker tappat en del grejer och även andra har förstärkts. Dessutom "avlas" det oavsiktligt på sånt vi inte vill ha (tillväxt genom aggressivitet kanske på bekostnad av yngelvård).

          Ett annat är variationen i sig dvs det du kallar genetisk spridning. Ingen Metriaclima sp. "zebra chilumba" har samma mönster i ansiktet i sjön, men tittar du i en affär (där alla är syskon) så ser alla hanarna likadana ut.
          Med vänliga hälsningar

          Ola

          Kommentar

          • DaRe
            NCS Medlem
            • September 2009
            • 22830

            #6
            ok, tack för bra svar!
            Klart du ska vara medlem! Vi har ett växande medlemsantal och kommande år är jubileumsår, vi firar det väldigt gärna tillsammans med dig!

            ///David
            Ordförande Nordiska Ciklidsällskapet

            Kommentar

            • Ola Svensson
              Användare
              • April 2002
              • 14633

              #7
              Ursprungligen postat av DRE
              ok, tack för bra svar!
              Tack!

              Det ska också påpekas att när vi får stora genetiska problem med en akvariestam t ex missbildningar och ännu vanligare att de blir mer svårodlade, då är det troligen en kombination av min andra och tredje kategori dvs. inavel i många generationer och genetisk drift och avsaknad av avelsmål/urval av föräldrar som snarast förstärkt det hela.

              En ännu vanligare orsak till missbildningar är dåligt vatten och lite/dålig mat under yngel- och ungfiskstadiet.
              Med vänliga hälsningar

              Ola

              Kommentar

              • msb
                Användare
                • September 2009
                • 314

                #8
                intressant och tackar även jag för bra svar
                Tropheus

                Kommentar

                • Marcus Karlsten
                  Användare
                  • January 2013
                  • 318

                  #9
                  Ursprungligen postat av Ola Svensson
                  Rent generellt borde man ha störst problem med inavel när syskon efter vildfångade föräldrar får barn dvs. det som kallas F2.

                  En annan kategori är när det odlats i en stor mängd generationer (mer än fem tio stycken) inom en begränsad avelsgrupp.

                  För mig personligen är det inte inavel som är orsaken till att F1 och även F2 är intressant utan genetisk drift. Har det gått en massa akvariegenerationer så har firrarna av slumporsaker tappat en del grejer och även andra har förstärkts. Dessutom "avlas" det oavsiktligt på sånt vi inte vill ha (tillväxt genom aggressivitet kanske på bekostnad av yngelvård).

                  Ett annat är variationen i sig dvs det du kallar genetisk spridning. Ingen Metriaclima sp. "zebra chilumba" har samma mönster i ansiktet i sjön, men tittar du i en affär (där alla är syskon) så ser alla hanarna likadana ut.
                  Vill du fördjupa lite ang. varför problemen är som störst för F2or?
                  Samt hur man ska tänka för att minimera eventuella problem.
                  www.marcuskarlsten.se
                  -www.mobelspecialen.se-

                  Kommentar

                  • Ola Svensson
                    Användare
                    • April 2002
                    • 14633

                    #10
                    Ursprungligen postat av Marcus Karlsten
                    Vill du fördjupa lite ang. varför problemen är som störst för F2or?
                    Samt hur man ska tänka för att minimera eventuella problem.
                    I naturen samlas det en massa recessiva "trasiga" gener ("deleterious alleles") genom nya mutationer (Detta kallas populationens "genetic load"). Dessa kan inte tas bort från populationen genom naturligt urval då de inte "syns". Det finns ju alltid två kromosomer och på den andra finns en "hel" gen. Endast när den "trasiga" genen finns i dubbel uppsättning "syns" den och det naturliga urvalet kan verka på den.

                    Detta gör att fiskar från stora populationer har fler "trasiga" gener är små där det oftare händer att närbesläktade individer träffas och de "trasiga" generna kommer i dubbel uppsättning (Man kallar detta för "purged for deleterious alleles"). Om populationen är för liten finns det risk att de "trasiga" generna är de som blir kvar av slumporsaker och då miskar hela populationens livskraft (processen att "trasiga" gener "fixeras" kallas "mullers ratchet").

                    Så tillbaka till ursprungsfrågan. Populationen har en "genetic load" och den är större i stora populationer. Tar man två obesläktade individer och tar fram en F1 generation, då är de genetiskt sätt lika "friska" som firrarna i sjön. Men i nästa generation sker något intressant. Då inavlar man och massor av de trasiga generna kommer i dubbel uppsättning! En stor del av de trasiga generna "manifesteras" och "genetic load! smäller till med full kraft!

                    Här kan jag påminna om att trasiga gener togs bort i små populationer! ("purged for deleterious alleles"). Det ger två viktiga slutsatser:

                    1. Fenomenet ovan bör inte observeras hos t ex mbuna där populationerna är små och fragmenterade, men bör vara desto större hos låt oss säga kardinaltetror.

                    2. I en F2 från fisk med stora populationer ska man dra upp mycket yngel och slänga ALLT som avviker från normen.

                    Det finns lite andra grejer som är viktigt (kanske viktigare) och det är Mullers Ratchet. Det är denna process som leder till att akvariestammar blir svårlekta, tappar färger och yngelvårdsbeteenden. Vill man behålla en stam så måste man slänga allt som inte uppfyller normen och aldrig odla på kass fisk.

                    (Jag borde nog sätta mig och fixa ihop en artikel till CB)
                    Med vänliga hälsningar

                    Ola

                    Kommentar

                    • DaRe
                      NCS Medlem
                      • September 2009
                      • 22830

                      #11
                      Låter som ett perfekt artikelämne!

                      Med population antar jag att du menar den mängd fisk urav ett par paras ut. I ett akvarium blir det enkelt då det blir alla fiskar av samma art i burken. Jag antar också att i resonemanget med storleken på populationen innefattar att det måste finnas fler än ett lekande par osv och att det i slutändan innebär att det finns en stor spridning av släktled. Inte bara syskon och kusiner. Det som jag beskriver som genetisk spridning. Storleken i sig löser inte detta du kan ha 500 individer eller mer från samma föräldrar. Särskilt om man ta med att de kan komma från olika kullar.

                      I många situationer hos däggdjur löses en del av inavelsproblemen med att tonåringar stöts bort ur gruppen för att sedan bilda nya grupper med andra bortstötta. Hur ser det ut bland stimmlevande fiskar? Är dessa vilda populationer så stora att det blandas så kraftigt att det inte leder till problem eller sker ett utbyte mellan andra stim? Sedan finns ju givetvis fiskar som inte lever i stim och där antar jag att beblandingen sköts genom att ynglen lämnas av föräldrarna som sedan hittar enpartner långt därefter och därmed då de inte i allmänhet har kontakt med eventuella syskon.

                      Borde inte de trasiga generna då också manifesteras i stor utsträckning hos F3 yngel, osv. Alla dessa situationer är ju inavlel, dvs avel mellan syskon. Och Sannolikheten att de har samma "deleterious alleles", som då dyker upp dubbelt, ökar.punkt 2 nedan skulle således blir:
                      2. I en F2 eller högre från fisk med stora ....
                      Klart du ska vara medlem! Vi har ett växande medlemsantal och kommande år är jubileumsår, vi firar det väldigt gärna tillsammans med dig!

                      ///David
                      Ordförande Nordiska Ciklidsällskapet

                      Kommentar

                      • Ola Svensson
                        Användare
                        • April 2002
                        • 14633

                        #12
                        I ett akvarium är alltid populationen extremt liten.

                        Med ett stort antal avkomma så kommer ett stort antal av de friska generna att finnas kvar. Om du ENDAST tar två individer från en art, UTPLÅNAR alla andra och sedan drar upp 10 000 avkommor från dessa två, då har du förlorat förvånansvärt lite genetisk variation. (Detta är matematiskt och bortser från genetisk struktur som alltid finns - alla individer har alltid exakt samma sannolikhet att para sig med varandra). Men det det handlar om i F2 är alltså att ha så stor avkomma att det är möjligt att välja ut de bästa och "purge the deleterious alleles".

                        Könsbundna migrationsmönster är nog vanliga. Hos t ex prinsessor flyttar hanarna till en annan subpopulation medan honorna stannar inom sin egen subpopulation.

                        Orsaken till att problemen är mindre i F3 är att en massa gener rensas ut redan i F2 (ägg som inte kläcks t ex). Jag skulle gissa att effekten skulle kunna synas hos t ex P. scalare i form av antalet vita ägg (som jag inte tror är obefruktade utan är orsakade av "trasig" gener).
                        Med vänliga hälsningar

                        Ola

                        Kommentar

                        • Pierre_N
                          Användare
                          • March 2004
                          • 772

                          #13
                          Riktigt intressant Ola, en artikel vore på sin plats som sagt!

                          Kommentar

                          • Marcus Karlsten
                            Användare
                            • January 2013
                            • 318

                            #14
                            Ursprungligen postat av Ola Svensson
                            I naturen samlas det en massa recessiva "trasiga" gener ("deleterious alleles") genom nya mutationer (Detta kallas populationens "genetic load"). Dessa kan inte tas bort från populationen genom naturligt urval då de inte "syns". Det finns ju alltid två kromosomer och på den andra finns en "hel" gen. Endast när den "trasiga" genen finns i dubbel uppsättning "syns" den och det naturliga urvalet kan verka på den.

                            Detta gör att fiskar från stora populationer har fler "trasiga" gener är små där det oftare händer att närbesläktade individer träffas och de "trasiga" generna kommer i dubbel uppsättning (Man kallar detta för "purged for deleterious alleles"). Om populationen är för liten finns det risk att de "trasiga" generna är de som blir kvar av slumporsaker och då miskar hela populationens livskraft (processen att "trasiga" gener "fixeras" kallas "mullers ratchet").

                            Så tillbaka till ursprungsfrågan. Populationen har en "genetic load" och den är större i stora populationer. Tar man två obesläktade individer och tar fram en F1 generation, då är de genetiskt sätt lika "friska" som firrarna i sjön. Men i nästa generation sker något intressant. Då inavlar man och massor av de trasiga generna kommer i dubbel uppsättning! En stor del av de trasiga generna "manifesteras" och "genetic load! smäller till med full kraft!

                            Här kan jag påminna om att trasiga gener togs bort i små populationer! ("purged for deleterious alleles"). Det ger två viktiga slutsatser:

                            1. Fenomenet ovan bör inte observeras hos t ex mbuna där populationerna är små och fragmenterade, men bör vara desto större hos låt oss säga kardinaltetror.

                            2. I en F2 från fisk med stora populationer ska man dra upp mycket yngel och slänga ALLT som avviker från normen.

                            Det finns lite andra grejer som är viktigt (kanske viktigare) och det är Mullers Ratchet. Det är denna process som leder till att akvariestammar blir svårlekta, tappar färger och yngelvårdsbeteenden. Vill man behålla en stam så måste man slänga allt som inte uppfyller normen och aldrig odla på kass fisk.

                            (Jag borde nog sätta mig och fixa ihop en artikel till CB)
                            Tack för ett bra svar! En artikel vore bra, säkert fler en jag som inte har en susning om hur detta hänger ihop.

                            Just nu håller jag på med apisto, har dragit upp lite yngel för husbehov på
                            F2 men inte observerat några avikelser.

                            I hur många generationer är det möjligt att driva en koloni utan ur flackning
                            av betende och färg/form? Kan ju vara besvärligt att få tag i nya individer, sedan kan man ju inte vara säker på fångst platsen.
                            www.marcuskarlsten.se
                            -www.mobelspecialen.se-

                            Kommentar

                            • PatrikMalmo
                              Användare
                              • May 2005
                              • 4642

                              #15
                              Ola,
                              mycket bra skrivet!! Artikel är verkligen på sin plats!!

                              Bockar och bugar!!

                              Har funderat en del på inavel/gener kontra uppväxtmiljö vid odling. Vad skulle du säga är vanligaste orsaken till missbildad fisk - inavel eller dålig matning/kassa vattenvärden?

                              Hilsen,

                              /P
                              Senast redigerad av PatrikMalmo; 08 April 2010, 09:29.
                              Ingen fisk har läst böckerna.

                              Kommentar

                              Arbetssätt...