Hej !
Jag måste bara få berätta om mina Neolamprologus Multifasciatus.
Det var för ca 3 veckor sedan, när jag besökte fiske&fiskar i Malmö som jag såg denna lilla tuffing.
De gick tillsammans med några andra ciklider i ett litet kar och såg väldigt vilsna ut.
Inga snäckskal att gömma sig i, bara några stenar.
Jag frågade personalen hur gamla de var och hur länge de hade varit i butiken.
Ingen visste nånting. De visste knappt att de hade några överhuvudtaget.
Så jag fick köpa in dem till en billig penning.
Jag såg direkt till min förtjusning att det var 1 hanne och 2 honor som jag hade fått.
De fick flytta in i mitt 152 liters där mina tropheus Ikola ungdjur växt upp i(De går i det stora karet i vardagsrummet).
Snäckor inhandlades också vid besöket i affären.
När de hade varit i karet i ett par dagar trodde jag att det skulle börja gräva och ändra om skalen men inget hände... de var som om alla deras instinkter var borta.
Vad skulle jag göra ?? En vecka till gick ... inget hände .. de var totalt lama och paralyserade.
Jag satt ett tag och funderade och till slut fick jag en galen idè.
De skulle ner till tropheusarna i det stora karet i vardagsrummet.
Det var ju bara att håva upp snäckorna som de tryckte i och släppa ner dem i det stora karet. Lade ner dem vid 2 stora kolstenar och arrangerade ett lite samhälle med snäckorna.
Nu stryker de med tänkte jag när tropheusarna nyfiket började puffa och småjaga multisarna.... och vad hände ??
Jo efter 2 dagar i det nya karet är hannen totalt king. Han utmanar tropheusarna och ger dem tjuvnyp och håller efter honorna som stortrivs i hans sällskap. Det har redan resulterat i några yngel hos den ena honan.
Det här var precis vad som behövdes för att få tillbaka lusten och kämpaglöden hos multisarna. Det är väl så här det fungerar i naturen för den här lilla cikliden.
Till och med min flickvän som inte är så förtjust i fiskarna och alla akvarium har börjat att skratta åt den lilla hanen som retar gallfeber på den dominerande topheushanen med sina utfall och bitanden för att sedan smita ner under kolstenarna som han har underminerat.
Till er som inte har testat att hålla denna tuffing, skaffa in en liten grupp och låt dem gå tillsammans med fiskar som tex tropheus.
Det är då de kommer i sitt rätta element och de är helt underbara att följa, speciellt när de kan gräva helt outtröttliga en hel dag bara för att en tropheus har bökat runt vid deras snäckor och stökat till det för dem.
Lycka till
Carl Eklind
CE
Jag måste bara få berätta om mina Neolamprologus Multifasciatus.
Det var för ca 3 veckor sedan, när jag besökte fiske&fiskar i Malmö som jag såg denna lilla tuffing.
De gick tillsammans med några andra ciklider i ett litet kar och såg väldigt vilsna ut.
Inga snäckskal att gömma sig i, bara några stenar.
Jag frågade personalen hur gamla de var och hur länge de hade varit i butiken.
Ingen visste nånting. De visste knappt att de hade några överhuvudtaget.
Så jag fick köpa in dem till en billig penning.
Jag såg direkt till min förtjusning att det var 1 hanne och 2 honor som jag hade fått.
De fick flytta in i mitt 152 liters där mina tropheus Ikola ungdjur växt upp i(De går i det stora karet i vardagsrummet).
Snäckor inhandlades också vid besöket i affären.
När de hade varit i karet i ett par dagar trodde jag att det skulle börja gräva och ändra om skalen men inget hände... de var som om alla deras instinkter var borta.
Vad skulle jag göra ?? En vecka till gick ... inget hände .. de var totalt lama och paralyserade.
Jag satt ett tag och funderade och till slut fick jag en galen idè.
De skulle ner till tropheusarna i det stora karet i vardagsrummet.
Det var ju bara att håva upp snäckorna som de tryckte i och släppa ner dem i det stora karet. Lade ner dem vid 2 stora kolstenar och arrangerade ett lite samhälle med snäckorna.
Nu stryker de med tänkte jag när tropheusarna nyfiket började puffa och småjaga multisarna.... och vad hände ??
Jo efter 2 dagar i det nya karet är hannen totalt king. Han utmanar tropheusarna och ger dem tjuvnyp och håller efter honorna som stortrivs i hans sällskap. Det har redan resulterat i några yngel hos den ena honan.
Det här var precis vad som behövdes för att få tillbaka lusten och kämpaglöden hos multisarna. Det är väl så här det fungerar i naturen för den här lilla cikliden.
Till och med min flickvän som inte är så förtjust i fiskarna och alla akvarium har börjat att skratta åt den lilla hanen som retar gallfeber på den dominerande topheushanen med sina utfall och bitanden för att sedan smita ner under kolstenarna som han har underminerat.
Till er som inte har testat att hålla denna tuffing, skaffa in en liten grupp och låt dem gå tillsammans med fiskar som tex tropheus.
Det är då de kommer i sitt rätta element och de är helt underbara att följa, speciellt när de kan gräva helt outtröttliga en hel dag bara för att en tropheus har bökat runt vid deras snäckor och stökat till det för dem.
Lycka till
Carl Eklind
CE
Kommentar