Jaguarciklid - Parachromis managuensis

[Laban]

Jäklar vad gul honan i 1:a paret var, såg nästan ut som min loisellie hona.

[Håknil]

Jäklar vad gul honan i 1:a paret var, såg nästan ut som min loisellie hona.

mitt sista par såg exakt ut som dessa.Väldigt gul hona hade
jag också.
Storleken är också den samma.Hur det sen gick för dom i
Bjurholm har jag ingen susning om.Jag tror de hade ganska
tufft sällskap där om jag inte minns alldeles fel.

Mvh Håkan

[dezplay]

riktigt snyggt och enkelt inrett vad har för belysning på andra bilden? framhäver verkligen "färgerna" på det lilla paret ;P

[JockeB]

Kul att den "gammla" klassikern har kommit på tapeten igen, själv så har jag sålt mitt par som ska skickas iväg snart pga av platsbrist
Hanen är ca 35 cm och honan ca 25 cm, och idag lekte dom igen (som vanligt) riktiga lekmaskiner med otroligt stora kullar Men jag måste säga att jaggor ändå är bland dom lättare i släktet att hålla med andra fiskar, jämfört med tex Motaguense och Dovii, och det gör dom ju attraktiva..

[Håknil]

Kul att den "gammla" klassikern har kommit på tapeten igen, själv så har jag sålt mitt par som ska skickas iväg snart pga av platsbrist
Hanen är ca 35 cm och honan ca 25 cm, och idag lekte dom igen (som vanligt) riktiga lekmaskiner med otroligt stora kullar Men jag måste säga att jaggor ändå är bland dom lättare i släktet att hålla med andra fiskar, jämfört med tex Motaguense och Dovii, och det gör dom ju attraktiva..

hej Jocke

Om jag inte minns helt fel fanns det här på forumet en tråd som handlade
om Jaguarernas rovgirighet.Har den avtagit och/eller beror det tro på att vi matar dem med enbart pellets.


Jag har lagt märke till att de Jaguarer jag haft ser mest ut som Abborrar
i käften.De borde ju se ut som Gösar egentligen?
Har vi avlat sönder dem eller ger vi fiskarna fel mat?Jag erkänner gärna
att jag av bekvämlighet gärna ger mest pellets.Fredrik var ju inne på detta.

Kanske det är därför de på senare tid har blivit så snälla och lätthanterliga?
Nåväl de tog ju död på de fina Tetracanthorna jag hade.Befarades ju att
det skulle bli tvärtom!

I början på 70-talet hade jag Managuensis(ovanliga då)ihop med Carpintis.
Tyckte det mest "small" i burken hela tiden.Carpinten segrade dock till slut
och dem hade jag flera kullar av.Jaguarerna hade dock ganska vassa tänder
på den tiden.Är inte så säker på att det var Managuensis.Kan ha varit nån
variant på Dovi eller möjligen Loisselei?Det hette ju Chicklasoma på den tiden av olika varianter om jag inte minns fel.Salvinin jag hade(raritet då)
såg dock ut ungefär som idag.

Jag har en gammal akvariebok där man bestämt avråder akvarister att hålla
fiskar typ.Dovi,Managuensis,Tetracantha etc.Detta på grund av arternas
aggressivitet.Även Carpintis som då kallades Texas avråddes man att ha.
I dag vet vi ju bättre tack vare all forskning på området.Den kallades då
också för Pärlciklid.

Vore kul med lite kommentarer till detta inlägg

Mvh Håkan

[JockeB]

hej Jocke

Om jag inte minns helt fel fanns det här på forumet en tråd som handlade
om Jaguarernas rovgirighet.Har den avtagit och/eller beror det tro på att vi matar dem med enbart pellets.


Jag har lagt märke till att de Jaguarer jag haft ser mest ut som Abborrar
i käften.De borde ju se ut som Gösar egentligen?
Har vi avlat sönder dem eller ger vi fiskarna fel mat?Jag erkänner gärna
att jag av bekvämlighet gärna ger mest pellets.Fredrik var ju inne på detta.

Kanske det är därför de på senare tid har blivit så snälla och lätthanterliga?
Nåväl de tog ju död på de fina Tetracanthorna jag hade.Befarades ju att
det skulle bli tvärtom!

I början på 70-talet hade jag Managuensis(ovanliga då)ihop med Carpintis.
Tyckte det mest "small" i burken hela tiden.Carpinten segrade dock till slut
och dem hade jag flera kullar av.Jaguarerna hade dock ganska vassa tänder
på den tiden.Är inte så säker på att det var Managuensis.Kan ha varit nån
variant på Dovi eller möjligen Loisselei?Det hette ju Chicklasoma på den tiden av olika varianter om jag inte minns fel.Salvinin jag hade(raritet då)
såg dock ut ungefär som idag.

Jag har en gammal akvariebok där man bestämt avråder akvarister att hålla
fiskar typ.Dovi,Managuensis,Tetracantha etc.Detta på grund av arternas
aggressivitet.Även Carpintis som då kallades Texas avråddes man att ha.
I dag vet vi ju bättre tack vare all forskning på området.Den kallades då
också för Pärlciklid.

Vore kul med lite kommentarer till detta inlägg

Mvh Håkan

Jaa helt klart så avtar ju "rovgirigheten" ju mer man ser till o hålla dom mätta, det gäller ju alla rovfiskar, dom har en tendens o slöa till då.. Men jag håller just nu i mitt 1125L, 1 Par vuxna Jaggor, 1 Par Vuxna Motaguense "red tiger", och 8 Dovii i storlekarnar 12-18 cm, och Motaguensen håller 2 meter och Jaggorna 1 halvmeter av karet, därimellan simmar Doviina o bara "bidar" sin tid, Funkar utmärk så här långt, men det är ju bara en tidsfråga innan Doviina vill ha plats i karet Om jag inte matar på säg 3-4 dagar då kommer rovgirigheten fram direk, hos allihopa o det börjar bli halvt krig i karet, sen matar jag på då lugnar det ner sig.. Så visst finns sambandet med mat o girighet, Både Jaggorna och Motaguensen börjar ju spana in Doviina som mat när det går 4 dagar utan mat, annars bryr dom sig inte nämnvärt om dom + att Motaguensen o Jaggorna börjar ryka ihop, vilket dom inte gör annars..

[Håknil]

Jaa helt klart så avtar ju "rovgirigheten" ju mer man ser till o hålla dom mätta, det gäller ju alla rovfiskar, dom har en tendens o slöa till då.. Men jag håller just nu i mitt 1125L, 1 Par vuxna Jaggor, 1 Par Vuxna Motaguense "red tiger", och 8 Dovii i storlekarnar 12-18 cm, och Motaguensen håller 2 meter och Jaggorna 1 halvmeter av karet, därimellan simmar Doviina o bara "bidar" sin tid, Funkar utmärk så här långt, men det är ju bara en tidsfråga innan Doviina vill ha plats i karet Om jag inte matar på säg 3-4 dagar då kommer rovgirigheten fram direk, hos allihopa o det börjar bli halvt krig i karet, sen matar jag på då lugnar det ner sig.. Så visst finns sambandet med mat o girighet, Både Jaggorna och Motaguensen börjar ju spana in Doviina som mat när det går 4 dagar utan mat, annars bryr dom sig inte nämnvärt om dom + att Motaguensen o Jaggorna börjar ryka ihop, vilket dom inte gör annars..

Visst hade du haft Cubaner ihop med Jaggor?
Kommentarer

Håkan

[JockeB]

Visst hade du haft Cubaner ihop med Jaggor?
Kommentarer

Håkan

Väldigt kort, nu snackar jag vuxna djur.... Kubanerna stressade ihjäl sig själva genom att dom bara skulle ha bort Jaggorna som var rätt så snälla, så länge inte Kubanerna kom in på deras lilla revir... Men sen så är det så att ju större kar du kan erbjuda fiskar, ju mera dämpad blir aggressiviteten..

[Håknil]

Väldigt kort, nu snackar jag vuxna djur.... Kubanerna stressade ihjäl sig själva genom att dom bara skulle ha bort Jaggorna som var rätt så snälla, så länge inte Kubanerna kom in på deras lilla revir... Men sen så är det så att ju större kar du kan erbjuda fiskar, ju mera dämpad blir aggressiviteten..

Tack för det Jocke

Min slutsats är att ett 700 är för litet för dessa två arter ihop.
Dvs. vuxna fiskar som du anger.Du har ju förmodligen mer "power"
med 1000 l och däröver?
Har jag tyvärr inte plats för även om jag gärna skulle vilja.

Mvh Håkan

[Lundensis]

Jag har lagt märke till att de Jaguarer jag haft ser mest ut som Abborrar i käften. De borde ju se ut som Gösar egentligen? Har vi avlat sönder dem eller ger vi fiskarna fel mat?Jag erkänner gärna att jag av bekvämlighet gärna ger mest pellets.Fredrik var ju inne på detta.

Jag tror det beror på att tänderna slits ner pga av allt grävande. Eftersom man håller dem parvis hela tiden, vilket inte är naturligt för dem, triggas de till lek hela tiden.

[FI]

Jag tror det beror på att tänderna slits ner pga av allt grävande. Eftersom man håller dem parvis hela tiden, vilket inte är naturligt för dem, triggas de till lek hela tiden.

Jupp det första du säger märkte jag även då jag gick från grus till sand, "huggtänderna" i nedre käken försvann ständigt och jämt då jag hade grus men satt kvar då jag bytte till sand.

Det sista du säger, att det inte är naturligt att hålla dem i par, detta stod det i artikeln jag länkade till på första sidan. Är det ett faktum att detta stämmer?

I den artikeln nämner de för övrigt stress som en av nackdelarna att hålla fiskarna parvis. Vilket är lite intressant, då jag hade jaggor sist började jag misstänka att det kunde vara stress som gör fiskarna lite gula, detta pga att sista paret ändrade färg från relativt svartvita till mer gulaktiga allt eftersom jag hade dem trots extrem ransonering av foder som kunde "färga". Lekte (och därmed stressades? och färgades gulaktiga?) gjorde de ju dock regelbundet en gång i månaden ungefär.


Appropå rovgirigheten så tror jag benhårt på att den kan dämpas via en onaturlig kost. Jag tycker man märker tydligt att rovfiskar som enbart får dött kan vara lite tröga och inte riktigt fattar vad de ska göra då man slänger ner foderfisk. Jag har t.o.m. sett rovfiskar bli rädda för ett gäng foderfiskar som plötsligt swischar runt i karet... Medan fiskar som regelbundet får levande foder verkligen är på hugget. Vad som i förlängningen är bäst för dem lämnar jag dock osagt.

Aggressiviteten däremot tycker jag varierar, en del är aggressiva, andra är lugna. Få verkar dock vara de monster det skrivs om i äldre literatur. Personligen har jag aldrig träffat på sådana fiskar, hornen växer bara fram vid leken vad jag har sett.

[FI]

riktigt snyggt och enkelt inrett vad har för belysning på andra bilden? framhäver verkligen "färgerna" på det lilla paret ;P

Jag kommer tyvärr inte ihåg vad jag hade, det var ju ett tag sedan och jag har testat på en drös rör-kombinatiner. Men gissningsvis var det 3 Power Glo och 1 Marine Glo. Det brukar ge ett lite "friskare" ljus.

[Lundensis]

Jupp det första du säger märkte jag även då jag gick från grus till sand, "huggtänderna" i nedre käken försvann ständigt och jämt då jag hade grus men satt kvar då jag bytte till sand..

Bra att veta, tack för tipset.

Det sista du säger, att det inte är naturligt att hålla dem i par, detta stod det i artikeln jag länkade till på första sidan. Är det ett faktum att detta stämmer?

Vad jag har läst i annan litteratur så lever de ensamma med undantag vid lek.

I den artikeln nämner de för övrigt stress som en av nackdelarna att hålla fiskarna parvis. Vilket är lite intressant, då jag hade jaggor sist började jag misstänka att det kunde vara stress som gör fiskarna lite gula, detta pga att sista paret ändrade färg från relativt svartvita till mer gulaktiga allt eftersom jag hade dem trots extrem ransonering av foder som kunde "färga". Lekte (och därmed stressades? och färgades gulaktiga?) gjorde de ju dock regelbundet en gång i månaden ungefär.

Det blir säkert en stress för dem att hela tiden leva parvis om de i naturen bara gör det vid lek, men om de blir gula av det låter jag vara osagt.

Appropå rovgirigheten så tror jag benhårt på att den kan dämpas via en onaturlig kost. Jag tycker man märker tydligt att rovfiskar som enbart får dött kan vara lite tröga och inte riktigt fattar vad de ska göra då man slänger ner foderfisk. Jag har t.o.m. sett rovfiskar bli rädda för ett gäng foderfiskar som plötsligt swischar runt i karet... Medan fiskar som regelbundet får levande foder verkligen är på hugget. Vad som i förlängningen är bäst för dem lämnar jag dock osagt.

Det är mycket möjligt att man triggar rovgirigheten genom att ge dem levandeföda, men jag tror att den mest bidragande faktorn är hur hungriga de är oavsett foder. Är de mätta är de lugna, är de hungriga eller rent av utsvultna gör de vad som helst för en matbit. Att de kan bli rädda för foderfisk som swischar förbi är inget konstigt. Vi kan alla bli rädda när någon dyker upp intill oss när vi inte är beredda på det.

Aggressiviteten däremot tycker jag varierar, en del är aggressiva, andra är lugna. Få verkar dock vara de monster det skrivs om i äldre literatur. Personligen har jag aldrig träffat på sådana fiskar, hornen växer bara fram vid leken vad jag har sett.

Aggressiviteten varierar mellan individer och mellan arter, men en del av det som står i äldre litteratur får man ta med en nypa salt. Allt är ju relativt, förr var det inte särskilt vanligt med stora CA-ciklider i akvarier som det är idag. Det kanske är så att vi har vant oss.

[Håknil]

Bra att veta, tack för tipset.



Vad jag har läst i annan litteratur så lever de ensamma med undantag vid lek.



Det blir säkert en stress för dem att hela tiden leva parvis om de i naturen bara gör det vid lek, men om de blir gula av det låter jag vara osagt.



Det är mycket möjligt att man triggar rovgirigheten genom att ge dem levandeföda, men jag tror att den mest bidragande faktorn är hur hungriga de är oavsett foder. Är de mätta är de lugna, är de hungriga eller rent av utsvultna gör de vad som helst för en matbit. Att de kan bli rädda för foderfisk som swischar förbi är inget konstigt. Vi kan alla bli rädda när någon dyker upp intill oss när vi inte är beredda på det.



Aggressiviteten varierar mellan individer och mellan arter, men en del av det som står i äldre litteratur får man ta med en nypa salt. Allt är ju relativt, förr var det inte särskilt vanligt med stora CA-ciklider i akvarier som det är idag. Det kanske är så att vi har vant oss.

Hej Lundensis

Nog är det så att vi har vant oss.Jag tror också att akvarister idag
som skall hålla dessa fiskar väljer stora akvarier mer än förr.
Ett 650 l som jag hade på 70-talet ansågs ju vara en "jättelik" burk.
Är ju inget märkvärdigt i dag.

Detta kan ju vara en bidragande orsak till att det idag är lättare att
hålla dessa arter.

Jag tycker dock inte att man skall bortse ifrån en viss "sönderavling".
Vore intressant att få veta hur vildfångade parachromisarter skulle
fungera.
Är väl knappast nån som har haft den möjligheten i Sverige.Eller??

Mvh
Håkan

[FI]

Det blir säkert en stress för dem att hela tiden leva parvis om de i naturen bara gör det vid lek, men om de blir gula av det låter jag vara osagt.

Ja det var bara en tanke, pga att stress kan ge mörkare färg på andra arter tänkte jag. Nåja, leken är ju intressant så jag vet inte om jag är så peppad att testa om de förblir "svartvita" utan lek. Vore intressant att ta reda på dock. Kanske nästa varv.

Det är mycket möjligt att man triggar rovgirigheten genom att ge dem levandeföda, men jag tror att den mest bidragande faktorn är hur hungriga de är oavsett foder.

Ja fast då pratar du egentligen om nån form av tillvänjning av ett foder de egentligen inte är intresserade av. Till slut tar de vad som finns tillgängligt. Det intressanta är att de kan vara rovgiriga utan att ens vara i närheten av svältpunkten. Så var mitt första lekpar, de frossade i foderfisk. Medan sista lekparet inte ens tycktes förstå att de var ätbara... :/