För att återgå till frågan om inavel är dåligt för våra fiskar, så kan jag berätta att jag pratade med Berndt Seiler en gång för dryga tio år sedan. Han berättade att han hade köpt rödzebra den gången dom först kom till sverige på 70-talet. Han köpte två par VF, sen när dom började bli gamla så drog han upp en kull och behöll två par som han tyckte var fina, detta hade pågått tills vårat samtal ägde rum, i drygt 20 år, och han tyckte att hans nuvarande fiskar var minst lika fina som dom vildfångade han hade köpt för så många år sedan.
En del av er kanske känner till historien om "Birgitte Bardot cikliden" som kom till Stig Jansson i början av 70-talet. Vi känner den ju numera enbart som "Golden". Han fick tag på ETT par av denna mycket ovanliga fisk och skickade genast ner paret till Pierre Brichards odlingsanläggning i Burundi så att han skulle kunna odla på dom i större skala. Brichard odlade på detta enda paret och sålde världen över. Fram till 90-talet var alltså nästintill samtliga "golden" världen över stammade från ett enda par. Det fanns naturligtvis massvis med dåliga exemplar av "golden" i omlopp, men det berodde nog mest på att odlare inte gallrade bort dom dåliga, för allt gick ju att sälja. För handen på hjärtat så har vi väl alla fått nåt dåligt yngel även då vi odlat på vildfångade djur.
Vad kan vi då dra för slutsatser av detta? Jo, mbunas i malawisjön är anpassade till en viss mån av inavel, och därmed rätt så toleranta mot det.
Detta beror ju naturligtvis på att dessa fiskar är bundna till klippbiotopen och därmed inte förflyttar sig speciellt mycket. Dom stöter alltså på sina syskon och kusiner även i vilt tillstånd.
Mats Johansson
En del av er kanske känner till historien om "Birgitte Bardot cikliden" som kom till Stig Jansson i början av 70-talet. Vi känner den ju numera enbart som "Golden". Han fick tag på ETT par av denna mycket ovanliga fisk och skickade genast ner paret till Pierre Brichards odlingsanläggning i Burundi så att han skulle kunna odla på dom i större skala. Brichard odlade på detta enda paret och sålde världen över. Fram till 90-talet var alltså nästintill samtliga "golden" världen över stammade från ett enda par. Det fanns naturligtvis massvis med dåliga exemplar av "golden" i omlopp, men det berodde nog mest på att odlare inte gallrade bort dom dåliga, för allt gick ju att sälja. För handen på hjärtat så har vi väl alla fått nåt dåligt yngel även då vi odlat på vildfångade djur.
Vad kan vi då dra för slutsatser av detta? Jo, mbunas i malawisjön är anpassade till en viss mån av inavel, och därmed rätt så toleranta mot det.
Detta beror ju naturligtvis på att dessa fiskar är bundna till klippbiotopen och därmed inte förflyttar sig speciellt mycket. Dom stöter alltså på sina syskon och kusiner även i vilt tillstånd.
Mats Johansson
Kommentar