Rubriken är lite konstig men så här är det:
Jag har ett par av A. pulchra där honan frenetiskt har satt bo genom att gräva under en rot i tre-fyra dagar. Med jämna mellanrum söker hon upp hanen och liksom piskar iväg en vattenvåg mot honom med s-formad kropp. Hanen har tidigare omväxlande accepterat eller jagat undan henne. Nu är det accepterande för hela slanten, han har dessutom börjat att stå upp mot A. pandurohanen som han har som närmaste granne. Men hur får man till det där lilla extra som får hanen att tända ljus, duka fram räkorna (artemia) och börja förevisa etsningarna?
Samma med deras grannar: A. pandurohonan har tillbringat alltmer tid i en liten trevlig insatsgrotta i västra delarna av akvariet. Hanen har hittills nöjt sig med att inspektera tomten och spela med musklerna inför grannarna och därigenom talat om för dem vem som har bästa gängconnections och vem som har fri tillgång till anabola (han extraknäcker förmodligen som dörrvakt på apistogrammaplan nere i stan). Hur får jag honom att istället börja fundera på att spendera en kväll inne i grottan med fru Panduro? Hon har offrat sitt egenvärde och stolthet genom att ligga på sida i sanden och darra för honom men det har liksom inte hjälpt.
Apistogramma-exempel tre: En trappa upp bor ett fint A. agassiziipar i ett litet akvarium. Det är nästan som på landet, de enda grannarna är några galna vinkeltetror. Här har agassiziifirrarna hittat en mycket mysig rot med ett perfekt hål i som båda älskar. Problemet är att de aldrig pysslar och donar tillsammans. De fejar och grejar så hålan blir ren och fin men de gör det ungefär varannan dag. Har någon tidigare hört talas om delat boende? Javisst, det har jag med men jag har alltid trott att det rör sig om två lägenheter, inte samma - varannan dag!
Till själva frågan: Hur får jag grabbarna att ta det avgörande steget? De motsvarar ju alla fördomar - fast tvärtom om ni förstår hur jag menar? Hur får jag dem att ta steget fullt ut och våga binda sig? Foder? Vatten?
Jag har ett par av A. pulchra där honan frenetiskt har satt bo genom att gräva under en rot i tre-fyra dagar. Med jämna mellanrum söker hon upp hanen och liksom piskar iväg en vattenvåg mot honom med s-formad kropp. Hanen har tidigare omväxlande accepterat eller jagat undan henne. Nu är det accepterande för hela slanten, han har dessutom börjat att stå upp mot A. pandurohanen som han har som närmaste granne. Men hur får man till det där lilla extra som får hanen att tända ljus, duka fram räkorna (artemia) och börja förevisa etsningarna?
Samma med deras grannar: A. pandurohonan har tillbringat alltmer tid i en liten trevlig insatsgrotta i västra delarna av akvariet. Hanen har hittills nöjt sig med att inspektera tomten och spela med musklerna inför grannarna och därigenom talat om för dem vem som har bästa gängconnections och vem som har fri tillgång till anabola (han extraknäcker förmodligen som dörrvakt på apistogrammaplan nere i stan). Hur får jag honom att istället börja fundera på att spendera en kväll inne i grottan med fru Panduro? Hon har offrat sitt egenvärde och stolthet genom att ligga på sida i sanden och darra för honom men det har liksom inte hjälpt.
Apistogramma-exempel tre: En trappa upp bor ett fint A. agassiziipar i ett litet akvarium. Det är nästan som på landet, de enda grannarna är några galna vinkeltetror. Här har agassiziifirrarna hittat en mycket mysig rot med ett perfekt hål i som båda älskar. Problemet är att de aldrig pysslar och donar tillsammans. De fejar och grejar så hålan blir ren och fin men de gör det ungefär varannan dag. Har någon tidigare hört talas om delat boende? Javisst, det har jag med men jag har alltid trott att det rör sig om två lägenheter, inte samma - varannan dag!
Till själva frågan: Hur får jag grabbarna att ta det avgörande steget? De motsvarar ju alla fördomar - fast tvärtom om ni förstår hur jag menar? Hur får jag dem att ta steget fullt ut och våga binda sig? Foder? Vatten?
hoppas det går bättre nu 
Kommentar