Svårlekt fisk..

[spazm]

Jag håller själv på med sydamerikanska fiskar och bland dessa så finns det en del riktiga bråkfiskar när det gäller lek. Te.x Heckel som har lekt i akvarium vid ett antal tillfällen men är bland de svåraste att få att leka. Altum är ett annat exempel på fisk som folk har fått lek på men bara vid enstaka tillfällen.

Det jag funderat på är: Finns det samma typ av "problem" fisk i andra världsdelar? Nu menar jag inte fisk som ALDRIG lekts i akvarium, där finns det en hel del, utan fisk som faktiskt folk HAR fått lek på men som inte hör till vanligheterna?

Jens

[odilou]

svårodlat

1) Neolamprologus sexfasciatus. Tidigare omtalades ofta odling på den gula morphen som ett nästintill ouppnåeligt mål. Antagligen är detta en myt som beror på att alltför få akvarister varit generösa nog att ge fiskarna de förutsättningar som krävs för yngel (ett akvarium av lämplig beskaffenhet att vistas i). Står man med ett ledigt tvåmeters-kar så köper 99/100 hobbyister hellre ett gäng frontosor eller troffar eller sandlekare.

2) Bentochromis horii (tricoti). Dokumenterat svårodlad. Frånsett Zadenius lyckträff någon gång på nittiotalet och någon amerikan som visst lyckats dra upp tre (3) yngel i ett helt oinrett och oupplyst kar efter tre års väntan är det bekymrande långt mellan odlingsrapporterna.

3) Att odla Mastacembelus-arterna från Tanganyika-sjön är en rejäl utmaning som entusiasterna i Vega CG hittills alltid gått bet på. Mycket möjligt är att någon av arterna lekt (har hållit ellipsifer, cunningtoni, ett par sp. samt vad som eventuellt var "Midgårdsormen" i sammanhanget: M. moorii - kan också ha varit M. sp. "Shiranus), men i så fall blev ynglen uppätna av sina föräldrar, vilket tydligen är ett nästan ofrånkomligt bekymmer om man inte bygger om sitt akvarium en smula. Enligt Henrik Malchau i Köpenhamn har en dansk odlare lyckats behålla yngel genom att spänna upp något slags nät några centimeter ovanför glasbotten, genom vilket de nyfödda kan simma ner och söka skydd undan hungriga kannibalföräldrar. Den yngre men mycket erfarna försäljerskan på Verduijn i Rotterdam gav också Malchau rätt i detta då jag dryftade saken med henne. Frågan är då om det är värt besväret? Svaret blir naturligtvis ja.

[Micke]

2) Bentochromis horii (tricoti). Dokumenterat svårodlad. Frånsett Zadenius lyckträff någon gång på nittiotalet och någon amerikan som visst lyckats dra upp tre (3) yngel i ett helt oinrett och oupplyst kar efter tre års väntan är det bekymrande långt mellan odlingsrapporterna.

Det var Leif Persson som odlade tricoti på 90-talet.
Kul att se dig här igen odilou!

[oaken]

3) Att odla Mastacembelus-arterna från Tanganyika-sjön är en rejäl utmaning som entusiasterna i Vega CG hittills alltid gått bet på. Mycket möjligt är att någon av arterna lekt (har hållit ellipsifer, cunningtoni, ett par sp. samt vad som eventuellt var "Midgårdsormen" i sammanhanget: M. moorii - kan också ha varit M. sp. "Shiranus), men i så fall blev ynglen uppätna av sina föräldrar, vilket tydligen är ett nästan ofrånkomligt bekymmer om man inte bygger om sitt akvarium en smula. Enligt Henrik Malchau i Köpenhamn har en dansk odlare lyckats behålla yngel genom att spänna upp något slags nät några centimeter ovanför glasbotten, genom vilket de nyfödda kan simma ner och söka skydd undan hungriga kannibalföräldrar. Den yngre men mycket erfarna försäljerskan på Verduijn i Rotterdam gav också Malchau rätt i detta då jag dryftade saken med henne. Frågan är då om det är värt besväret? Svaret blir naturligtvis ja.

Det här med att använda nät över botten är ju något som är vanligt bland odlare av barber, tetror och andra fiskar som äter sin egen rom. Dock känns det ju som att ciklidister är ganska bortskämda - speciellt med tanke på att många arter från Tanganyika- och Malawisjön är munruvare - och därför inte är vana vid att behöva ta till sådana "extrema" metoder.

[56ovwal]

Den gula färgvarianten av N. sexfasciatus är odlad ett flertal gånger. Jag känner till åtminstone två odlare som dragit upp yngel efter dessa. Den första odlingen i Sverige lär Nisse Tångberg, Ciklidvännerna i Malmö ha stått för nån gång på 80-talet redan.
Däremot räknas fortfarande den vita färgvarianten som "ännu icke odlad i fångenskap". Varför, kan man fråga sig, har ingen lyckats med denna ? Din teori om att man hellre fyller ett tvåmeters kar med frontosor än försöker odla vita N. sexfasciatus tror jag dock inte på. Är säker på att ganska många odlare gett dom optimala förutsättningar men ändå inte lyckats. Det svåraste just nu är nog att få tag i några att odla på överhuvudtaget.

Mastacembelus odlade danske Max Björneskow för flera år sedan, tror att det finns en artikel om det i något gammalt Ciklidblad.

[spazm]

Helt klart intressant detta. Undra vad det var som gjorde att att Leif Persson tricoti lekte och andra inte lyckas med att få dem att göra det samma.

Någon som har fler exempel? Det måste finnas fler fiskar som folk drömmer om att odla men som bara få har lyckats med..

Jens

[Lutt]

Sådana arter som hängt med länge i hobbyn som är svåra eller istort sätt omöjliga är ju bl.a. Praktbotian och Pterygoplichthys gibbiceps.
Sen så finns det ju rätt många andra malar som är svårodlade.

[malawijanne]

Helt klart intressant detta. Undra vad det var som gjorde att att Leif Persson tricoti lekte och andra inte lyckas med att få dem att göra det samma.

Någon som har fler exempel? Det måste finnas fler fiskar som folk drömmer om att odla men som bara få har lyckats med..

Jens

Nej jag tycker inte att det är förvånande att Leif lyckades till slut att få lite yngel på tricotin.
För att när det gäller sandlekare så får du nog leta rätt så länge, på att träffa på en så duktig odlare.Janne

[JohanP]

Min, så att säga, lista över arter jag vill ha odlat innan jag blir mull är till exempel de du redan nämnt, Heckeldiskus och Altumskalare.

Men andra är till exempel Synodontis angelicus, falvitaeniatus, indisk glasmal och elefantnosfisk.

Därmed får man ju hoppas att ens akvaristiska bana blir lång

[spazm]

Nej jag tycker inte att det är förvånande att Leif lyckades till slut att få lite yngel på tricotin.
För att när det gäller sandlekare så får du nog leta rätt så länge, på att träffa på en så duktig odlare.Janne

Jag skrev inte heller att det var förvånande utan att det var intressant

Men Janne, du som haft en riktigt stor odling en gång i tiden, hade inte du någon fisk som du verkligen kämpade för att få lek på men som sket sig? Måste finnas andra stor odlare här i NSC som kämpar med någon grupp eller något par som andra lekt av men som de själv kämpat med länge utan resultat..

Jens

[Lutt]

Min, så att säga, lista över arter jag vill ha odlat innan jag blir mull är till exempel de du redan nämnt, Heckeldiskus och Altumskalare.

Men andra är till exempel Synodontis angelicus, falvitaeniatus, indisk glasmal och elefantnosfisk.

Därmed får man ju hoppas att ens akvaristiska bana blir lång

Ser att det är en här som har smak och gillar utmaningar

[Leopoldi]

Uaru fernadezyepezi
Etroplus canarensis

[malawijanne]

Jag skrev inte heller att det var förvånande utan att det var intressant

Men Janne, du som haft en riktigt stor odling en gång i tiden, hade inte du någon fisk som du verkligen kämpade för att få lek på men som sket sig? Måste finnas andra stor odlare här i NSC som kämpar med någon grupp eller något par som andra lekt av men som de själv kämpat med länge utan resultat..

Jens

Jo det finns två arter som har narrat mig, den första en viktoriaciklid.
Den hette obliqidens eller som den nu heter nr 44.
Den har jag försökt att odla i omgångar men jag har inte fått en enda lek.
Den andra är salusin, jag fick hur mycket yngel som helst när jag bodde i mitt gamla hus, men när jag flyttade till mitt hus som till skillnad mot det gamla har kommunalt vatten, så har jag inte fått ett enda yngel på salusin.
Och jag har ändå testat 3 olika stammar utav salusin, som sagt var, inte ett enda yngel.Janne

[PatrikMalmo]

Heckel vore skoj, har en idé där som jag vill testa en vacker dag när plånkan är fet och det finns tid över. Mastacembalus ska inte vara omöjligt heller, har läst om att det kan gå (spontanlek). Dvärgbotian har jag också tänkt testa, blir inte lika dyrt som mycket annat och jag har några idéer där också. Dvärgkulfisk vill jag också prova, men den ska tydligen "bara" vara halvsvår.

Mike Noréns hemsida är trevlig läsning för dem som gillar att läsa om någon som verkligen anstränger sig för att få till lek på fisken. Vet inte om artikeln ligger kvar, men Crenuchus trixade han med ett tag (och lyckades).

En fisk jag jobbat länge med är fjärilscikliden. Det är baske mig inga enkla firrar... *morr* ...fast helt har jag inte gått bet på den. Många yngel har det dock inte blivit, men jag har gett mig fanken på att föräldrarna ska ta hand om avkomman. Basta.

Hilsen,

P

[Carl]

Hej.
Jag lägger mig i lite. Vad gäller B.tricoti (Hoori) så är det väl inte få lek som är svårt, men att få upp yngel. Mina tricoti lekte flera gången men yngel så jag inte röken av....
/Carl