svensk insjösten??

[Ola Svensson]

BLY är en tungmetall, är blågrått och GLÄNSANDE (i luft oxidhinna). Bly och dess föreningar är giftiga. Det vanligaste blymineralet är blyglans. Blyglans kan uppträda i form av tunna gångar i urberget men den förekommer även som impregnation i sandsten.

KOPPAR förekommer i klumpar och gångar som skär genom sandsten (mycket sällsynta) i Sverige. Innehåller små mängder bly. I förening med svavel förekommer koppar OFTA dock i ganska små mängder. Dessa föreningar utgörs av kopparglans eller kalkosin och kovellit. De vanligaste malmerna är kopparkis (kalkopyrit) och brokig kopparmalm (bornit). Kopparoxid förekommer som röd kopparmalm (kuprit).

KROM är en GLÄNSANDE blåvit metall, kromit eller kromjärnsten. Föreningar med kromater är giftiga. Krom är vida spritt. Kromit uppträder i serpentinstenar.

Det finns än fler exempel på metaller som förekommer i sten och som kan ha ett "metalliskt" utseende. Det finns också otalet föreningar i sten i naturen som är giftiga för organismer. Hur stor risken med potentiellt giftiga föreningar i sten för akvariebruk är - är EN fråga! Att det däremot finns sten som är potentiellt (iaf teoretiskt) farliga i ett slutet akvariesystem råder det inga tvivel om! Man måste separera frågorna...

Karon: är det inte enklare och mer betryggande att försöka låta bli de stenar man misstänker KAN ha giftig inverkan på akvariet?

Nu separerar ju du inte frågorna ett dugg. Natrium är glänsande och totalt livsfarligt OCH det finns i koksalt.

Det jag menade var egentligen att de vanligaste "metallglänsande" stenarna innehåller inte metall i ren form. Sedan skrev jag också att det finns farlig sten och tog upp två stycken.

Förr i världen innehöll akvarieprylar blysänken och jag tror inte det påverkade firrarna särskilt mycket. Koppar skulle jag vara livrädd för, men blänket i granit och gnejs är väl ändå att betrakta som ofarligt?

Jag misstänker att både du och jag har gått igenom dessa lådor med mineral och bergarter och tvingats lära oss allihop. Misstänker att även du besökt ett stort gäng gruvor liksom jag. Men hur vanliga är dessa stenar i havsstranden eller sjökanten?

[Ola Svensson]

Koppar tex., Aluminium är kanske heller ingen höjdare i akvariet (fat jag har för mig att aluminiumföreningar är rätt stabila både i luft och vatten iofs), bly är inte bra, nickel, krom kanske inte heller är så fint i för höga koncentrationer!?.

Mina kunskaper om detta är extremt rostiga så fyll gärna i luckor...

Aluminiumoxid är extremt stabilt men det kan kan gå i lösning i mycket surt vatten (surstöten på våren). När pH sedan stiger så faller det ut på fiskarnas gälar och kan till och med kväva dem. Detta är som jag förstått det enda tillfället när försurning direkt dödar fisk (men det är alltså pH höjningen efter surstöten som gör det).

Jag vet inte exakt vad denna aluminium kommer från men aluminium är ju en av de allra vanligaste mineralbildande metallerna. Man kan helt enkelt inte undvika aluminium på samma sätt som att man inte kan undvika natrium eller kisel.

[Hagge]

Gjorde jag inte?

Det tror jag också Ola (att de inte innehåller metaller i ren form), men de kan finnas i en massa föreningar. Jo, granit påstås vara ofarligt vad jag hört.

Ville bara påvisa att det finns en massa otyg i olika former i olika bergsarter och att det är inte BARA är att säga åt folk att hämta i princip vilka stenar som helst i naturen... (du har dock inte påstått det). Och det var inget svar på ditt inlägg egentligen. Bättre vara försiktig än tvärtom när man skall råda någon tycker jag....

Men som jag också sagt flera gånger, sannolikheten (risken) är minimal antar jag (framförallt med sten från vatten). Det jag ser som ett frågetecken är att man som sagt lägger det i ett slutet system och att den nya omgivande miljön kan skilja avsevärt från den miljö den legat i, i en massa år.

Sen finns det också bergarter som är mycket giftiga för växterna (ex olivin), hur firrarna regaerar vet jag dock inte.

Det var länge sedan jag tog i och tittade på stenar i små lådor

[Ola Svensson]

Ville bara påvisa att det finns en massa otyg i olika former i olika bergsarter och att det är inte BARA är att säga åt folk att hämta i princip vilka stenar som helst i naturen... (du har dock inte påstått det). Och det var inget svar på ditt inlägg egentligen. Bättre vara försiktig än tvärtom när man skall råda någon tycker jag

Poängen med mitt inlägg var att våra vanligaste stenar glimmar men det är glimmer som glimmar i dem. Dessa är att betrakta som ofarliga. Regeln "inga glimmande stenar" är enligt mig rätt kass pga av detta och de potentiellt farliga stenarna täcks inte in. Sten med "gångar" med "kuf" skulle ju jag undvika. Och förstås gröna stenar som känns tvåliga (det är olivin va´? ).

[slarvid]

svarta stenar då?

Jag hittade bra väldigt mörka stenar som glimmar lite i strandkanten... de har inte legat på botten i sjön alltså...

[Ola Svensson]

Jag hittade bra väldigt mörka stenar som glimmar lite i strandkanten... de har inte legat på botten i sjön alltså...

Men den har nog legat i naturen i miljarder år och haft sina besök på sjöbotten. Hur ser den ut? Är den rund eller med vassa kanter? En massiv struktur med lite glimmande här och där som syns när man vrider på stenen? Är det helt enkelt "en vanlig gråsten"? Jag skulle inte tveka en sekund att använda en sådan i akvariet särskilt om du inte bor i gamla gruvtrakter.

Om du bor i gruvtrakter så är nog svaret "ingen natursten som du inte vet vad det är" förstås.

[slarvid]

Men den har nog legat i naturen i miljarder år och haft sina besök på sjöbotten. Hur ser den ut? Är den rund eller med vassa kanter? En massiv struktur med lite glimmande här och där som syns när man vrider på stenen? Är det helt enkelt "en vanlig gråsten"? Jag skulle inte tveka en sekund att använda en sådan i akvariet särskilt om du inte bor i gamla gruvtrakter.

Om du bor i gruvtrakter så är nog svaret "ingen natursten som du inte vet vad det är" förstås.

de är lite kantiga... bor i mariestad utmed vänern, inga gruvor här. Fast där vi plockade sten var det blandad kompott på stenen...

[Hagge]

Poängen med mitt inlägg var att våra vanligaste stenar glimmar men det är glimmer som glimmar i dem. Dessa är att betrakta som ofarliga. Regeln "inga glimmande stenar" är enligt mig rätt kass pga av detta och de potentiellt farliga stenarna täcks inte in. Sten med "gångar" med "kuf" skulle ju jag undvika. Och förstås gröna stenar som känns tvåliga (det är olivin va´? ).

Ja, det är väl möjligt att den "gamla tumregeln" om blänkande eller glimmande stenar är rätt missvisande. Hursom tycker jag att man bör ta sten från vattnet (sten som rundats av). Dessa har med största sannolikhet legat och nötts i vattnet under LÅNG tid och vattnet har då beviseligen "kommit åt" stenen och den har kunnat fälla ut

Ja olivin är grön (inuti), de jag sett i naturen är dock oftast brun/rödaktiga i ytan och de känns då inte tvåliga då. Men om jag inte minns fel finns de väl (olivinsten) främst i fjällskedjan!?

Uppe i södra lappland i ett område där jag brukar vara på sommaren en del och njuta av omgivningarna finns en hel del olivin (även i vattnet), man kan se större och mindre områden i naturen där ingenting växer. Ganska lustig syn.

[slarvid]

oki... så mörk, svart, lite glimmande kantig sten går bort eller funkar det till malawis???

[Hagge]

oki... så mörk, svart, lite glimmande kantig sten går bort eller funkar det till malawis???

Nä, det behöver inte vara så (se bla. Olas inlägg i ämnet). Dessutom så ska du ha dem i basiskt vatten antar jag och riskerna är mindre då, dessutom så kanske du vill ha dem mer "klippaktiga" av estetiska skäl.

Risken är som sagt minimal oavsett, och på många håll i Sverige ska man nog ha en himla otur om man lyckas hitta på natursten som innebär problem i vattnet. Jag TROR inte det är några problem, men jag kan då personligen inte säga att det med säkerhet är helt riskfritt... Valet är ditt! Många stenar "glimmar" ju lite, men de där värsta bling-bling-stenarna med tydliga "ådror" el. "skikt" skulle då jag låta bli (dels tycker jag inte de är snygga heller).

[Mike_Noren]

Rundade, slipade, stenar har tillbringat betydande tid - sannolikt tusentals år - i vatten, och man kan nog kallt räkna med att det som kan lakas ut har lakats ut.

Bruten sten med vassa kanter är antagligen bruten i modern tid av människor, och det finns större anledning att vara skeptisk. Men även där är risken troligen mycket liten; det mesta bör vara granit och gnejs.
Undantag är som sagt slagghögar och stenar man hittar nära gruvor - slagghögarna vid Falu Koppargruva läcker fortfarande tungmetaller i mängd.

Högt pH i akvariet minskar risken för metallförgiftningar.

Sten som ser väldigt spektakulär ut (t.ex. har stora metallglänsande kristaller) eller har en tydlig lukt om man knäcker den och luktar på brottytan, bör nog undvikas.

Aluminium är ogiftigt under normala förhållanden. Det krävs mycket låga pH för att betydande mängder skall lösa sig; i akvarium annat än svartvattenskar torde aluminium aldrig kunna bli ett problem. Och det är tur eftersom det är ett så extremt vanligt ämne.

Är man orolig kanske det bästa är att lära sig ett fåtal säkra stenar (sandsten t.ex.) och endast använda såna.

[DIRAVI]

Men den har nog legat i naturen i miljarder år och haft sina besök på sjöbotten. Hur ser den ut? Är den rund eller med vassa kanter?

En stor del av de stenar som finns ytligt i Sverige, blev stenar (krossade berg) under den senaste istiden, altså perioden ca 100.000 -12.000 år sedan, altså har de inte legat åtkommiliga i naturen i miljarder år.

Inte för att det spelar någon större roll, men det är otroligt vad en istid gör med landskapet....

[Ola Svensson]

En stor del av de stenar som finns ytligt i Sverige, blev stenar (krossade berg) under den senaste istiden, altså perioden ca 100.000 -12.000 år sedan, altså har de inte legat åtkommiliga i naturen i miljarder år.

Inte för att det spelar någon större roll, men det är otroligt vad en istid gör med landskapet....

Klart jag fattar att de inte legat i en Svensk sjö i miljarder år. Det var ett uttryck för "väldigt länge".