Behövs växtnäring i Malawikar?

[defdac]

Dom kan vara en gnutta användbara om man vet hur dåliga dom verkligen är.

[Blueartic]

Järn (och mangan) kan försvinna ur mätspannet rätt snabbt av flera anledningar - men ta det lugnt. Järnet finns kvar, men i annan form - läs defdacs tidigare inlägg om mätning av järn. Pytsa inte i micro konstant, kör med vattenbyten när du göder så att du återställer karet. Det är tålamod som gäller om man inte kör CO2.

Hilsen,

P

Eftersom järnet tar en annan form och inte vill vara vattenlösligt finns det inte då en stor risk att man får en uppbyggnad av järn i tex.bottenmatrialet?,kanske tillslut i farliga mängder?

[PatrikMalmo]

Eftersom järnet tar en annan form och inte vill vara vattenlösligt finns det inte då en stor risk att man får en uppbyggnad av järn i tex.bottenmatrialet?,kanske tillslut i farliga mängder?

Nej, det ser jag ingen fara med. En del bottensubstrat för verkliga växtkar består av bränd lera och innehåller duktigt med järn. Även de lerkulor man kan köpa innehåller massor med järn. Förutom det har PMDD använts så länge nu att detta skulle ha kommit fram för längesedan, om det varit någon risk med det.

Järn och mangans löslighet är kopplade till syrehalten. Kommer de ner en bit i botten, där syrehalten är låg, så kan de omvandlas till den nyttiga formen igen. Det som kan kännas lite tradigt är att en hel del järn fastnar i filtret, och alltså tvättas ur när man gör rent filtret. Men, men - bättre göda än inte göda, om man vill ha bra miljö i karet.

Köpte förresten TMG när jag var i Byen senast. Har inte kört det så länge ännu, men tycker mig ändå märka en skillnad i hårdvattenburkarna jmf med micromix. Fortsätter med det ett tag så får vi se vad som händer.

Hilsen,

P

[defdac]

Som Patrik redan sagt så kan sedimenterat utfällt gärn återmineraliseras i bottnen med hjälp av en lämplig redox som friska växtrötter kan skruva in så den blir perfekt själva - om inte bottnen är på tok för reducerande (se senaste artikeln från Ole Pedersen i senaste TAG, http://www.aquatic-gardeners.org/tag.html Volume 20 Number 4 (October - December 2007)).

Jag själv har dock råkat ut för att järn fällts ut i min keramik inne i filtret, som inte har denna typen av reducerande miljö vilket resulterade i mörkröd keramik som enbart gick att få fason på genom att ha den i citronsyrabad:

http://www.defblog.se/picture/1648.html

Detta drabbades jag av i samband med en skötselregim som bestod av vattenbyten där jag hade en slang ut och en slang in och lät vattenbyten stå och gå i flera timmar medans jag skrubbade alger och donade i akvariet.

Det som hände då var förmodligen att det onaturliga kranvattnet(supermjukt med pH 8.5) som förmodligen innehåller någon form av tillfälligt pH-höjande medel (hydroxid?) tillsammans med höga syrehalter fällde ut varenda gnutta mikrogödning. Av en händelse så doserade jag även kopiösa mängder mikrogödning samtidigt som jag körde mist-reaktor. Mistreaktorer har till uppgift att pulvrisera koldioxiden och skapa en icke upplöst dimma av CO2 istället för att lösa upp den i vattnet vilket resulterar i högre pH. Hela akvariet var ett enda stort kaos.

När jag senare återgick till att göra mindre vattenbyten (håller mig numera alltid under 50%) och väntade med att dosera mikrogödningen till dagen efter vattenbytet då hydroxiden luftats ur och koldioxiden sänkt pH.t i akvariet till under 6.5 så fick jag tillbaks färger på växter och trådalger som lyst med sin frånvaro trots all järndosering...

[Blueartic]

Okej.
Tackar för alla suverän hjälp,hur är det med Vallisnerian när den når en höjd så den lägger sig på vatten ytan borde den väll kunna tillgodose sej sitt Co2 behov från luften?
Ska även göra ett test och köpa dom där sju kulorna och lägga under några Vallisneria och se om man märker någon skillnad.
Tack än en gång!

[defdac]

Smart tänkt. Vallisneria är en äkta vattenväxt som tar in CO2 via diffussion rakt in i bladen utan att behöva gå via någon stomata. Vet inte riktigt hur den diffusionen funkar i luften, men antagligen är det väl effektivare än vanliga växter som måste pumpa in gasen via stomatan.

Nästan så jag har lust att slänga iväg frågan till Tom Barr på barrreport =)

[Blueartic]

Smart tänkt. Vallisneria är en äkta vattenväxt som tar in CO2 via diffussion rakt in i bladen utan att behöva gå via någon stomata. Vet inte riktigt hur den diffusionen funkar i luften, men antagligen är det väl effektivare än vanliga växter som måste pumpa in gasen via stomatan.

Nästan så jag har lust att slänga iväg frågan till Tom Barr på barrreport =)

Gör det, vore trevligt att höra vad han har att säga om det.

[Ola Svensson]

7-kulor är bara lera. Lera innehåller mest järn vilket både växter och alger gillar. Problemet är att alger är mycket snabbare på att reagera på miljöförändringar jämfört med de lite större och slöare växterna.

Får man trådalger så är det ett tecken på att man gjort en stor snabb förändring som förmodligen kommer gynna växterna i långa loppet, men som visar sig som en grym trådalgsodling till en början innan växterna fått upp ångan.

Det största felet akvaristen gör i det här läget är att riva bort leran eller göra ytterligare förändringar som bara triggar alger ännu mer. Alger gillar kaos, medans växter gillar stabilitet.

Har man istället is i magen så byts trådalgerna sakta ut mot prickalger och prickalger är the final frontier för alla akvarister som är på väg mot stabilitet och lyckliga växter.

Jag personligen ser alltså inte nödvändigtvis trådalger som något jätteont utan snarare ett tecken att man gjort något bra för växterna. Jag har förresten just nu en fin trådalgsodling sedan jag varit på semester i 9-10 dagar då jag innan jag åkte hävde i kopiösa mängder Ferrogan. Under trådalgerna riktigt lyser växterna av glädje och trådalgerna är mycket enkla att rulla bort med en grillpinne som man ruggat i ändarna med en kniv.

Tidigare var jag mycket inne på att försöka bekämpa alger genom att förändra näringsnivåer - cyano var tecken på för mycket fosfat, kiselalger var tecken på för lite fosfat, toffsalger var tecken på för låga CO2-nivåer, trådalger var tecken på för höga järnnivåer osv osv.

Numera har jag märkt att alger helt enkelt bara gillar instabilitet och att de individuella näringsnivåerna spelar föga roll sålänge allt finns inom rimliga nivåer. Dvs allt en akvarist gör för att förändra näringsnivåer gynnar alger, medans "look ma no hands"-konceptet fungerar ypperligt för att missgynna alger. Det enda jag pillar med är att försöka skrubba bort så mycket alger jag kan innan varje vattenbyte och se till att jag håller näringsdoseringarna så exakt jag kan.

Less is more både vad gäller skötsel och näringsförändringar helt enkelt.

Välkommen till "look ma no hands"-klubben Vill egentligen bara påpeka att grönalger är "växter" rent släktskapsmässigt vilket gör det rätt naturligt att de gillar samma prylar.

[Blueartic]

Hej!
Nya Vallisnerian jag köpte växer på bra alla nya utlöpare och blad blir gröna,denna var en nana med väldigt smala blad.Den gamla Vallisnerian(jätte)verkar också hämta sig börjar se en grönare ton i bladen nu inte alls så blek som förut.Fick alldrig tag i sju kulor men kommer testa detta i ett senare skede vill inbilla mej att järnet blir mer lätttillgängligt för växterna då.
Den dos jag kör nu är full dos av nitrat och fosfat efter vattenbyte på kvällen när lyset är släckt,sen full dos micro på morgonen efter,sen ytterligare en fulldos micro uppdelad på två gånger med några dagars mellanrum.

Defdac hur gick det med Tom Barr?

[PatrikMalmo]

Bra att det repar sig - det lönar sig att mata växterna också. Testa Sieben kugeln om du vill, men kom ihåg det med att om du senare ska rota i botten så får du ett moln av lera i karet. Testa hellre något av de keramiska substraten (bränd lera). Dessa borde också göra en viss skillnad.

Hilsen,

P

[LN]

Vilken härlig läsning
Jag har alltid känt mig som en dålig akvarist när trådalgerna slår till. O har då alltid jobbat infernaliskt med att byta vatten o dosera hit o dit, o det har alltid gett mera trådalger.

Har skrivit en artikel till CB om att minimera vattenbyte genom att låta växter sköta städningen/vattenkvalliten istället. Har försökt att skippa alla faktermer i ämnet o hållt texten så allmän det bara går.
Hoppas att den faller till nåder o kommer med nån da.

[defdac]

Vissa algsorter är mer "keep away" än andra, t ex den lustiga "dust algae", eller "dammalger" som sätter sig som ett fint pulver på rutorna. När man gnider bort dom så kommer dom tillbaks inom några timmar. Det bästa tricket mot dom är att ge dom ca 2 veckor där man inte rör dom och sedan tömmer akvariet så mycket man vågar och gnider bort dom med en trasa.

Generellt är ammoniumstabilitet - "jättebra biologisk filtrering och glada växter" samt syrestabilitet - "jättebra cirkulation och glada växter" det som inverkar mest negativt på algers förökning.

EDIT: (Frågade aldrig Barr..)

[tropfrog]

Mina erfarenheter

Hej

Jag har nu kört fyra olika hårdvattenburkar med lite olika metoder och har också experimenterat en hel del. Det jag kommit fram till är följande:

1: hårdheten...Att höja enbart kh, men inte gh ger ett mycket ogästvänligt vatten för växterna. Gh komplexet innehåller fler näringsämnen som blir ännu viktigare i högt ph. Om man inte vill höja gh också, kör med Cryptocoryne balansae eller aponegetifolia. De två verkar inte bry sig ett dugg.

2: Kväve.....Kväve är som proteiner för växterna utan det växer de inte. kvävet skall vara i nitratform och inget annat då fiskdöd och algblommningar är intimt förknippad med de andra. Biologiska filter är a och o i hårdvattenväxtburkar, man kan inte förlita sig på växternas upptag för att hålla bra vatten. Skulle nitrat saknas i vattnet dosera kno3 till 10-20 ppm.

3: Fosfat.....Visst behöver växterna fosfat, men enligt min erfarenhet finns det alltid tillräckligt med denna vara i ciklidakvarium. I marina miljöer är det konstaterat att fosfat blockerar kalciumupptag, jag sätter en tia på att detta stämmer även för sötvattens växter. Eftersom kalcium blir viktigare som näringskälla ju högre hårdhet/ph tror jag på en kraftig fosfatbegränsning i dessa burkar.

4: Kväve/fosforkvot.....Kvoten mellan kväve och fosfor är väldigt viktig i alla burkar, men något viktigare i hårdvatten då avluftningen av kväve är större. Kvoten styr till stor del vilken typ av alger som gynnas i akvariet, där redfieldratio 1/10 gynnar grönalger som vanliga sugmalar gillar. På detta sätt kan man gynna saktaväxande algsorter som lätt blir mat i akvariet framför snabbväxande cyano som nästan inga äter. Med tanke på punkt 3 så kan ända upp mot 1/20 vara bra, där gynnas prickalger som visserligen är snygga på stenen, men riktigt svåra att få bort från rutorna. Om ingen åtgärd görs kommer den högre exporten av kväve i hårdvattenburkar på sikt styra in kvoten mot cyanoblommning.

Jag har använt tre olika lyckade metoder för att upprätthålla ration:
a: Klassiskt metod med rutinmässiga vattenbyten och slamsugning, detta begränsar båda ämnena och ger en ganska så ogästvänlig miljö för växter. Dock funkar C.aponogetifolia mycket bra häri.

b: Kno3 tillsats. Mätning och justering av no3. Med denna metod kan jag begränsa fosfataccumulationen och fördröja behovet av vattenbyte. VB utförs när fosfathalten stiger över 2 ppm, intervallen blir då 1-3 månader beroende på fisklast. En enkel och billig metod som funkar mycket bra för riftburkar med medel till hög fisklast.

c: järnbaserad fosfatabsorber och högproteinfoder. Denna metoden går ut på att låta de biologiska filterna producera den nitrat som behövs för att få växterna att må bra. Fosfatabsorbern ser till att kvoten inte förskjuts och resterande fosfat går åt i växtupptag. I detta kar byts vatten när nitrat gått över 30 ppm, det ger en vattenbytesfrekvens på 1-2 månader beroende på fisklast. Metoden lämpar sig för hög till megahög fisklast och ställer stora krav på biologisk filtrering. En absolut förutsättning är att absorber används från dag ett och att den byts när fosfatnivåerna stiger, vilket ger en ganska så kostsam metod. Metoden ger ett mycket spektakulärt akvarium, jag startade mitt med ca 30 mbunas och 10 andra. I dagsläget finns det ca 100 fiskar i alla storlekar, täta mattor av anubias, stora buskar av javaormbunke, valisneria och en enorm röd svärdsplanta (rubin)

5: Micronäring.....Micro är mindre viktig i hårt vatten, ju högre ph desto mindre micronäring är tillgänglig för växterna. För mig ter det sig självklart att många växter som kommer från hårda vatten har anpassat sig till denna tillgång genom mindre behov. Dock verkar det som att just valisneria gynnas extremt av micro, kanske har den växten anpassat sig genom starkare mekanismer för upptag?
MVH
Magnus

[defdac]

Häftig genomgång Magnus. Tycker det verkar stämma rätt bra med de erfarenheter jag har (tex N/P-förhållandena) av vanliga växtakvarier med och utan CO2.

[tropfrog]

Häftig genomgång Magnus. Tycker det verkar stämma rätt bra med de erfarenheter jag har (tex N/P-förhållandena) av vanliga växtakvarier med och utan CO2.

Vad tråkigt att vi är överens, blir ingen debatt då
MVH
Magnus