Hej
Verkligen en intressant diskussion i den här tråden. Inte minst kul att Ulrica som relativt nybliven forumsmedlem och ciklidist engagerar sig och ifrågasätter!
Min personliga åsikt är att så länge fisken vi odlar fram är livskraftig och inte lider på grund av framavlade defekter ser jag ingen fog att moraliskt fördöma urvalsodling eller ens korsningar. Tyvärr finns det framavlade varianter som jag skulle tro hindras i sitt beteende, ja rent av far illa, av de egenskaper människan avlat fram.
Jag skulle önska att fisk som inte är 'naturlig' varudeklarerades som av människan framavlad, så att konsumenterna blev medvetna om vad de har i sina akvarium och att det inte alltid motsvarar vad som finns i naturen. Från min tid som akvarieaffärsanställd kan jag intyga att de allra flesta akvarister tror att även mer absurda avarter såsom ballongmollies och slöjstjärtar med utstående ögon är ett resultat av årtusendens evolution och inte människohand.
För min egen del är mitt naturintresse drivande för mitt akvarieintresse och jag är helt klart mest intresserad av vildformer. Jag klankar ofta ner på odlingsformer men det är inte så allvarligt menat. I mina egna akvarium vill jag oftast försöka skapa en illusion av en bit natur, och då har naturligtvis inte disneylanddiskus någon plats där.
I ärlighetens namn skulle jag säkerligen kunna intressera mig för avelsvarianter och till och med snöa in på det, men det hade i så fall varit ett medvetet val och det hade då varit genetiken och uppfödningen som varit det drivande intresset, inte mitt naturintresse. Då hade jag antagligen dessutom valt guppies istället för ciklider som odlingsobjekt.
Däremot tycker jag det vore en mycket sorglig utveckling om avelsvarianter konkurrerar ut vildformerna helt så att vi kanske en dag står utan vildformer då de naturliga biotoperna förstörts och vi bara har turkosa tjeckienfiskar i våra akvarium.
Eftersom det är lätt att odla fram nya färgvarianter men i princip omöjligt att återfå en naturlig stam från urvalsodlade varianter behöver vildformerna sina försvarare.
Verkligen en intressant diskussion i den här tråden. Inte minst kul att Ulrica som relativt nybliven forumsmedlem och ciklidist engagerar sig och ifrågasätter!
Min personliga åsikt är att så länge fisken vi odlar fram är livskraftig och inte lider på grund av framavlade defekter ser jag ingen fog att moraliskt fördöma urvalsodling eller ens korsningar. Tyvärr finns det framavlade varianter som jag skulle tro hindras i sitt beteende, ja rent av far illa, av de egenskaper människan avlat fram.
Jag skulle önska att fisk som inte är 'naturlig' varudeklarerades som av människan framavlad, så att konsumenterna blev medvetna om vad de har i sina akvarium och att det inte alltid motsvarar vad som finns i naturen. Från min tid som akvarieaffärsanställd kan jag intyga att de allra flesta akvarister tror att även mer absurda avarter såsom ballongmollies och slöjstjärtar med utstående ögon är ett resultat av årtusendens evolution och inte människohand.
För min egen del är mitt naturintresse drivande för mitt akvarieintresse och jag är helt klart mest intresserad av vildformer. Jag klankar ofta ner på odlingsformer men det är inte så allvarligt menat. I mina egna akvarium vill jag oftast försöka skapa en illusion av en bit natur, och då har naturligtvis inte disneylanddiskus någon plats där.
I ärlighetens namn skulle jag säkerligen kunna intressera mig för avelsvarianter och till och med snöa in på det, men det hade i så fall varit ett medvetet val och det hade då varit genetiken och uppfödningen som varit det drivande intresset, inte mitt naturintresse. Då hade jag antagligen dessutom valt guppies istället för ciklider som odlingsobjekt.
Däremot tycker jag det vore en mycket sorglig utveckling om avelsvarianter konkurrerar ut vildformerna helt så att vi kanske en dag står utan vildformer då de naturliga biotoperna förstörts och vi bara har turkosa tjeckienfiskar i våra akvarium.
Eftersom det är lätt att odla fram nya färgvarianter men i princip omöjligt att återfå en naturlig stam från urvalsodlade varianter behöver vildformerna sina försvarare.
så jag är välkommen ändå... 
), där framgår det ju tydligt av namnet vad som är en förstagenerationshydrid, vad som är en varietet, vad som är flersläktshybrider och vad som är en art som förekommer i naturen. Men det kanske inte räcker att man kan läsa ut det av namnet? En "vanlig" konsument kanske inte bryr sig om latinska namn utan köper "sugproppar" eller "den där fina röda fisken"?
[/QUOTE]
Kommentar