"Tömma tuggande honor"

[Rauken]

Tack för hjälpen...

Det fick bli ett Kamprad-kar , m.a.o. en plastbalja från IKEA
med en liten pump och doppvärmare. Honan spottade redan
i hoven, dock bara 3 st. Antingen så hade hon inte fler eller
så har hon spottat fler tidigare. Får nu jaga ett spottkar för framtida bruk.
Bra tips med hårnålen Malawe. Skall prova det nästa gång om det behövs..

[Ulf M.]

Finns delade meningar om detta med att tömma honor och hur yngel som tömts ut funkar som större. En del har haft sådana yngel som blivit exemplariska föräldrar senare, medans andra sådana yngel "misslyckas" i lek efter lek. Andra akvarister har liknande erfarenheter även med yngel som modern fått ruva fullt ut. Exakt vad som styr hur bra föräldrar ynglen blir verkar alltså inte helt klarlagt - men jag försöker att inte chansa. Samma diskussion kan föras kring andra ciklider där man tar rommen och kläcker artificiellt. De ynglen lär sig ju inte heller föräldraskap.

För min del går tömning bort av sådana firrar som tar in ynglen i munnen igen under en tid. Många Mbunas gör det, och det är enkelt att ha ett spottkar med rätt inredning och flytta honan dit. Alternativt kan man arbeta med yngelfällor/gömslen i det stora karet de går i.

Däremot kan jag tömma arter som spottar en gång för alla och sedan inte tar in ynglen i munnen igen. Dit hör t ex Cyprichromis och de flesta sandciklider. De brukar heller inte vara svåra att tömma, får man dem väl i håven spottar de oftast redan där. Lyfter man sedan honan försiktigt ur vattnet och doppar henne igen så brukar resterande yngel komma. Minimal risk för att fisken skadas och ynglen verkar inte påverkas av det.

Hilsen,

P

Intressant diskussion! Jag tror ju inte att cikliders ungomvårdnad har så mycket med inlärning att göra. Det handlar nog om medfödda beteenden. Fåglar kan ju t.ex. bygga komplicerade bon utan att ha sett sina föräldrar göra det. Att scalarer ofta äter upp sina ägg tror jag beror på att denna fisk varit i odling länge och att man låtit även dåliga föräldrars ungar klara sig genom att kläcka deras yngel artificiellt. Kanske är det en fara även med munruvare; om man tömmer alla honor vet man ju inte vilka som har bra gener för föräldrarskap och vilka som inte har det. Bra förälder i det fallet är väl en fisk som håller ynglen lagom länge ( precis tills gulesäcken är förbrukad) och som kanske tar in ynglen i munnen igen vid fara och till natten. Fast om en hona håller äggen lagom länge beror säkert på stress också.

Men jag vet ju inte heller utan bara funderar. Om gener är viktiga borde ju t.ex vildfångade scalarer vara bättre föräldrar än sådana som odlats många generationer. Det vore intressant att höra om någon här tycker att vildfångade fiskar är bättre föräldrar än odlade? Jag har själv inte haft så många sorters ciklider ännu! Detta är ju lite utanför trådens ämne, men i alla fall!

[PatrikMalmo]

De få VF-ciklider jag haft (enbart Tanganyika) har alla varit exemplariska föräldrar. Säger iof ingenting, behövs lite fler som svarar på den frågan...

Tror annars att en del VF också kan "misslyckas", det är ju inte enbart gener eller inlärning det handlar om. Blir firrarna stressade under lek/ruvning så kan de äta upp rommen av den anledningen. Paret kanske inte är 100 procent harmoniskt heller (det är en diskussion i sig, i våra kar har ju firrarna en rätt begränsad möjlighet att välja partner).

Hilsen,

P

[Johan F]

Jag har VF och odlade Malawi och det som utmärker "mina" VF honor är att dom är mycket bättre yngelvårdare.
VF som idag leker är Ps Socolofi 7 honor och Ps Johannii 3 honor
och odlade är Röd Zebra 10 honor, Jacbfreibergi 4 honor och Demasoni 15-tal honor.

Eller är det så att Socolofi och Johannii är bättre yngelvårdare? Men spridningen är stor mellan dom VF honorna, vissa sköter om sina små, och då menar jag tar in dem vid fara och till natten. Några gör detta endast en/två dygn och några andra håller på någon vecka. Alla är i så kallade "spottkar"

Sen har jag så klart några odlade honor som "yngelvårdar" Men överlag är dom sämre på "yngelvård" eller om dom har lärt sig att det inte är någon "fara" i ett spottkar?

Det är svårt och dra några slutsatser, då jag inte har samma art som odlad och VF, sen tordes åldern spela in också. En ung VF hona beter sig nog annorlunda än en äldre erfaren VF hona, även tiden i fångenskap kanske kan påverka betendet.

[sthlmmicke]

Ska jag tömma min fisk?

röd sebra som har haft i munnen snart 10 dagar?

tror inte att det är bra men den är mager nu och står i ett hörn,när man matar dem andra kommer den snabbt simmandes och simmar tillbaka till sitt hörn igen utan att äta då!..

SKa jag avvakta? isf Hur länge!?

Mvh micke

[Perikles]

Ska jag tömma min fisk?

röd sebra som har haft i munnen snart 10 dagar?

tror inte att det är bra men den är mager nu och står i ett hörn,när man matar dem andra kommer den snabbt simmandes och simmar tillbaka till sitt hörn igen utan att äta då!..

SKa jag avvakta? isf Hur länge!?

Mvh micke

Avvakta, honorna brukar som regel inte äta under ruvningsperioden, finns vissa undantag, t.ex Tropheus. Vänta en vecka och sätt henne i ett eget akvarium. Å välkommen till forumet förresten

[Falköping Andreas]

Ska jag tömma min fisk?

röd sebra som har haft i munnen snart 10 dagar?

tror inte att det är bra men den är mager nu och står i ett hörn,när man matar dem andra kommer den snabbt simmandes och simmar tillbaka till sitt hörn igen utan att äta då!..

SKa jag avvakta? isf Hur länge!?

Mvh micke

Har hon bara tuggat 10 dagar? ... vänta iaf totalt 20 dagar minst innan du tar upp henne.

[Ulf M.]

Tror annars att en del VF också kan "misslyckas", det är ju inte enbart gener eller inlärning det handlar om. Blir firrarna stressade under lek/ruvning så kan de äta upp rommen av den anledningen. Paret kanske inte är 100 procent harmoniskt heller (det är en diskussion i sig, i våra kar har ju firrarna en rätt begränsad möjlighet att välja partner).

Hilsen,

P

Ja, det är nog ibland jättesvårt att säga vad en misslyckad lek beror på och att skilja effekter av fel partner, stress, gener osv åt. Man får väl ändra på det man tror är fel och testa igen, ha tålamod. En hona som käkar upp rommen kanske gör det "medvetet", hon har ju då inte slösat bort någon energi och kan försöka igen när förhållandena blir bättre för yngel.

[Ulf M.]

Jag har VF och odlade Malawi och det som utmärker "mina" VF honor är att dom är mycket bättre yngelvårdare.
VF som idag leker är Ps Socolofi 7 honor och Ps Johannii 3 honor
och odlade är Röd Zebra 10 honor, Jacbfreibergi 4 honor och Demasoni 15-tal honor.

Eller är det så att Socolofi och Johannii är bättre yngelvårdare? Men spridningen är stor mellan dom VF honorna, vissa sköter om sina små, och då menar jag tar in dem vid fara och till natten. Några gör detta endast en/två dygn och några andra håller på någon vecka. Alla är i så kallade "spottkar"

Sen har jag så klart några odlade honor som "yngelvårdar" Men överlag är dom sämre på "yngelvård" eller om dom har lärt sig att det inte är någon "fara" i ett spottkar?

Det är svårt och dra några slutsatser, då jag inte har samma art som odlad och VF, sen tordes åldern spela in också. En ung VF hona beter sig nog annorlunda än en äldre erfaren VF hona, även tiden i fångenskap kanske kan påverka betendet.

Det vore roligt att veta om skillnaden i graden av yngelvård mellan de olika VF Socolofi och Johanni honorna består i kull efter kull? Och om skillnaden finns kvar i kommande generationer? Om du nu skulle råka ha några hundra tomma akvarier över...

Eller om det är så att beteendet förändras med honans ålder och erfarenhet?

[Johan F]

Det vore roligt att veta om skillnaden i graden av yngelvård mellan de olika VF Socolofi och Johanni honorna består i kull efter kull? Och om skillnaden finns kvar i kommande generationer? Om du nu skulle råka ha några hundra tomma akvarier över...

Eller om det är så att beteendet förändras med honans ålder och erfarenhet?

Att behålla och fortsätta och odla på kommande generationer kommer INTE jag att göra, utan den forskningen överlåter jag till andra.

Att hålla koll på om beteendet förändras med ålder lär jag ju få reda på om jag nu orkar och honorna orkar med mig under en väldigt lång tid.

[elvin]

compressiceps-hona

Hej. Mitt Compressiceps-par lekte igår. Nu undrar jag hur länge jag kan vänta innan jag flyttar honan? Vid förra leken tömde jag henne på drygt 70 yngel. Det ser ut att vara minst lika mycket rom denna gången. Spottar dom tidigare när det är mer yngel? Det låter logiskt i alla fall.

Jag skulle vilja behålla ynglen, och det finns inte en chans i världen att något yngel överlever i nuvarande kar. Har aldrig hänt tidigare i alla fall med någon av arterna jag har där

Tips och råd gällande compressiceps?

/Anders

[Rhodebaert]

Jag försökte mig på att tömma en Lombardoi idag och jag vet inte om det är jag som tar i för löst men det var stört omöjligt att hålla henne stilla. Så fort jag började bända på underläppen så fick hon spel och ålade sig ur handen. Jag fick ut ett dött och ett levande yngel. Jag gav sedan upp. Hoppas hon inte blev skadad.

[StefanL]

Jag försökte mig på att tömma en Lombardoi idag och jag vet inte om det är jag som tar i för löst men det var stört omöjligt att hålla henne stilla. Så fort jag började bända på underläppen så fick hon spel och ålade sig ur handen. Jag fick ut ett dött och ett levande yngel. Jag gav sedan upp. Hoppas hon inte blev skadad.

Ett fast grepp utan att pressa hårt på fisken. Fisken vilar i handen i fingrarna..mest på långfinger, ringfinger och lillfinger. Tummen och pekfingret fixerar huvud så att fisken inte kan svänga med huvudet och på det sättet slita sig loss. I det läget håller man nu fisken så att den har en stark lutning nedåt medans man tar en, som jag, utböjd hårnål (med rundad plastände) och för in vid fiskens läppar. När jag ser att hårnålen ligger rätt vilande på underläppen trycker jag lätt nedåt och honan öppnar då munnen varav hon antingen spottar ut dom eller så simmar ynglen ut självmant.

Gör man detta rätt så finns det ingen som helst risk för att honan skadar sig eller blir uppskrämd mer än nödvändigt. Jag har gjort detta på olika fiskar av olika storlek och det fungerar kanon. På de större har jag använt lillfinger eller blyertspenna (skolmodell).

[palleh]

Ett fast grepp utan att pressa hårt på fisken. Fisken vilar i handen i fingrarna..mest på långfinger, ringfinger och lillfinger. Tummen och pekfingret fixerar huvud så att fisken inte kan svänga med huvudet och på det sättet slita sig loss. I det läget håller man nu fisken så att den har en stark lutning nedåt medans man tar en, som jag, utböjd hårnål (med rundad plastände) och för in vid fiskens läppar. När jag ser att hårnålen ligger rätt vilande på underläppen trycker jag lätt nedåt och honan öppnar då munnen varav hon antingen spottar ut dom eller så simmar ynglen ut självmant.

Gör man detta rätt så finns det ingen som helst risk för att honan skadar sig eller blir uppskrämd mer än nödvändigt. Jag har gjort detta på olika fiskar av olika storlek och det fungerar kanon. På de större har jag använt lillfinger eller blyertspenna (skolmodell).

Kan säga att fuellebornis har krokodil käftar...tömde en fuelleborni hona för ett tag sen och då fick ja typ ta i för att munnen skulle öppnas...kändes inget vidare även om hon inte kom till skada

[StefanL]

Det är ju levande djur man handskas med så det är ju uppenbart att de stretar emot för att försvara sina yngel. Sedan är fuelleborni en ganska kompakt ciklid.

Det är aldrig roligt att man känner att man eventuellt kan skada fisken, men om man är osäker på vad man gör så tycker jag att man ska låta bli. Något som är ytterst viktigt är att läsa på ordentligt innan man sätter igång med det här samt att man förbereder sig noga.