Era favoritfiskar från Tanganyikasjön

[nässlan]

Hej !
jag håller nog alla sorter snäcklekare som favoriter
kul att se hur dom försvarar sina snäckor å ökar i antal å sprider
sig runt i akvariet.
Har ett par multisar som har ett gäng yngel , efter ett tag flyttade några yngel till ett annat par som hade ett par snäckor men inte några yngel, de ynglen var inte stora men tyckte kanske att det var trångt hos sina föräldrar?
Det händer alltid nåt skoj med snäckisar.

[Rasmus Pedersen]

Jag tycker också om sandciklider, och de är ju så att de kan uppfattas som gråa på avstånd, men när man verkligen tittar så ser man ju hur fina färger de egentligen har. T ex. ni som sett en riktigt fin Xenotilapiahane, ni kan ju hålla med om hur fina de är.

[Falköping Andreas]

Sandciklider dominerar snygghet i tanganyika tycker iaf jag. De har ett så in i helsike roligt beteende som troffar helt saknar och de har ett skimmer o så himla många färger insprängt i hela kroppen på dom. foai är min nr 1 sedan kommer Kilesa. Har man inte sett en foai som visar sin lekdräckt ja då har man inte sett vad en foai är för det finns knappt en bild som kan ge den rättvisa.

[Mr.Gerhard]

Lamprologus Callipterus är nummer ett, häftigaste ciklid jag har haft.

[PatrikMalmo]

Ska vi vara petnoga så får vi väl skilja på sandcikliderna och Featherfins?

Själv kan jag inte bestämma mig, tycker det är så många Tanganyika som har specialiteter utöver det vanliga.

Brichardi-komplexet - för deras kolonibildande natur samt att det är attans vackra firrar.

Snäckskalslekare - för deras litenhet i kombo med attityden samt hur de kan trixa runt med snäckor och yngel.

Sandciklider - minst lika bra fart på dem som på Troffar, och de dänger oftast inte ihjäl varandra. Och dessa färger... Kilesan står ut lite här, eftersom den är en verklig arenalekare. Många hannar klämmer helt enkelt ihop sig hyfsat nära varandra och impar sedan sönder varandra totalt. Sist men inte minst, Kilesornas bon - klart greppbart att de gör en krater, men varför dessa lustiga torn runt kratern?

Featherfins - majestätiska, färggranna och fartfyllda. De borde verkligen ha titeln Akvariefiskarnas konungar.

Cyps - bra färger även här, fart och fläkt och inte minst ibland tredimensionella revir mitt i det öppna vattnet.

Troffar - färg, fart och fläkt, men rätt långt bak på min lista ändå.

Jullar och Telmatochromis - diskreta men ändå många fina färger. Yngelkolonier och magen mot underlaget i alla sitsar. Telmatochromis - smygande romrövare som tom kan finta snäckskalslekarna.

Altolamprologus - sanslöst utseende, ofta i kombo med fascinerande teckning. Försvarsbeteendet vid attacker, vända sidan till och liksom hånflina åt angriparen, som får slå sig trött mot de stora fjällen på flankerna.

Neolamprologus caudopunctatus - liten, tuff och diskret charmfärgade - kolonier.

Synodontis och Lamprichtys är två andra favvisar, som inte är ciklider. Misstänker starkt att Afromastachembalus snart landar på den listan också.

Har säkert glömt något tjog, men då får jag väl komplettera...

Hilsen,

P

[BJC]

På ohotad förstaplats ligger Tropheus. Fiskar med mer fart och fläkt får man leta efter. Sen är dom ju så himla tjusiga också. Jag gillar även Cyathopharynx Foae, som är vacker med ett kul beteende. Tredje platsen skulle egentligen delas av ett flertal arter, men om jag måste välja så blir det Altolamprologus Compressiceps/Calvus p g a sin häftiga kroppsform.

[dinajel]

En firre som inte nämnts hittills men som jag tror jag måste utnämna till min favorit är Neolamprologus leleupi. Vackert strömlinjeformad och helt fantastisk kanongul färg. Men framför allt är det det där surmulna men ändå godhjärtade beteendet som jag faller för.

Men alla tanganyikor har ju sin charm. En av dom bästa grejerna med tanganyikaciklider, tycker jag, är att man ofta håller dom parvis och därmed får ett akvarium med färre fiskar, men med fler individer, där man verkligen lär känna varje enskild fisk på ett sätt som jag inte tror att man kan göra om man har en burk med tjugo demasoni eller rödzebra eller liknande.

[Mikael W]

Min lista:
Troffar (red rainbow, pemba, duboisi mazwa)
Featherfins (O. ventralis Kalambo)
Hästnosar

På önskelistan: Xenotilapia sunflower (har inte ännu sett den live i en enda affär).

[Ola Svensson]

En liten besserwisserkommentar: Prinsessan och dess slaktingar bor vi kalla pulcherkomplexet. Brichardi beskrevs 1972 och pulcher 1952. Manga anser att brichardi ar en synonym till pulcher.

Glomde multifasciatus! Det ar en av mina favvissar.

Finns en artikel i CB tom: http://www.ciklid.se/ciklidbladet_ar...200301&LOPNR=2

[Wilhelm]

Den enda T-fisken som inte har plats på min favoritlista är de olika troffarna.
Jag tycker att de är vackra och pampiga när de är fullvuxna, men men .....
blir jag smittad så tar jag dubbeldos av ventralis, furcifer, flavipinnis.