Jahaja, så har man funderat igen. Jag har grunnat på om man inte skulle kunna koppla ihop akvarier på nåt enkelt sätt utan att behöva såga och borra o.s.v. Jag undrar om man skulle kunna ta ett rejält grovt rör med dimension en sisådär 10-15 cm och och hänga som ett uppochnervänt "U" mellan två närstående akvarium. Om dom har samma ythöjd och U-formade rörets två ändar är långt under ytan och man får ut luften så finns det ju en passage mellan burkarna. Så långt allt väl, man kan ju också se till att få cirkultaion i röret genom att sätta insug i ena burken och utblåset i andra.
Rent tekniskt borde det funka MEN:
Kommer firrarna fatta detta? Strömlevande fiskar som hoppar kan man ju få att ta sig var man vill men ciklider?
T.ex troffar eller Cyprichromis eller liknande som jagar runt varann hela tiden borde, om inte annat av en slump, hitta. Snäcklekare eller annat kan förståss bli problem.
Jag är förståaa medveten om att detta kan vara en heldum idé men ni förstås väl hur min fantasi ser ut? En massa burkar i ett rum som sitter ihop där fiskarna faktisk kan ta skydd i från varann mer än att bara simma 1.5 m eller så, man kan ha ett nästa släckt som imiterar djupt vatten, ett med bara sand o.s.v.
Vad tror ni? Tänkt efter så ni kan slå dessa dumma fantasier ur skallen på mig.
Med ödmjuk hälsning.
Eder
Carl
Rent tekniskt borde det funka MEN:
Kommer firrarna fatta detta? Strömlevande fiskar som hoppar kan man ju få att ta sig var man vill men ciklider?
T.ex troffar eller Cyprichromis eller liknande som jagar runt varann hela tiden borde, om inte annat av en slump, hitta. Snäcklekare eller annat kan förståss bli problem.
Jag är förståaa medveten om att detta kan vara en heldum idé men ni förstås väl hur min fantasi ser ut? En massa burkar i ett rum som sitter ihop där fiskarna faktisk kan ta skydd i från varann mer än att bara simma 1.5 m eller så, man kan ha ett nästa släckt som imiterar djupt vatten, ett med bara sand o.s.v.
Vad tror ni? Tänkt efter så ni kan slå dessa dumma fantasier ur skallen på mig.
Med ödmjuk hälsning.
Eder
Carl
Kommentar