L Stappersi - Lite frågor

[Erik Österlund]

Jag införskaffade en grupp (5 st) till mitt 190 L. Än så länge verkar det inte vara så mycket bråk, jag har dock sett att vissa av dom gräver ner sig i sanden så bara huvudet sticker upp! Första gången jag såg detta så gick jag, muttrande för mig själv, och hämtade en håv för att fiska upp "liket". Tog bort täckglaset, då var firren borta!

Kan detta bero på att de inte har lyckats ta en snäcka att gömma sig i? En av dom håller till vid ett skal, men inte hela tiden utan kan lika gärna vara i andra änden av karet.

Är de inte så bundna vid sina snäckskal som jag tror eller är det bara vid lek som skalen blir intressanta?

Jag har ju även Telmatochromis Brichardi i det här karet och det är samma beteende där, inget intresse för skalen.

Är det fel på mina skal kanske? Jag har borrat ett litet hål i "toppen" på skalen, jag gjorde det mest för att jag var orolig att inte all luft skulle försvinna ut ur skalen + att jag fick för mig att de hellre leker i "trasiga" skal. Fråga inte varför tack

Någon som har några erfarenheter, gärna från andra sorters snäcklekare än Stappersi också!


Mvh Erik

[PatrikMalmo]

Inget mysko alls i det, som jag ser det. Om jag greppat det rätt så lever stappersi/meleagris över mjuka bottnar. Så länge mina har haft snäckor har de aldrig grävt ner sig, men när jag tömde ett kar för att fånga upp ett 40-tal yngel i 1-2 cm storlek, så var helt plötsligt all fisken borta. Putsväck. Karet var TOMT. Hele bunten hade dykt huvudstupa ner i sanden och låg där och tryckte. När jag väntat i några minuter så började de poppa upp igen, men så fort håven kom ner i karet så försvann de ner i sanden igen som raketer. Av detta har jag dragit slutsatsen att detta är rätt normalt för stappersi i vilket fall. Ge dem lite mer tid att boka in reviren, flytta runt på snäckor och gräva. Rätt säker på att det ger sig. Hålen i snäckorna tror jag inte de bryr sig om, mina har lekt i både hela och trasiga snäckor. Storleken på snäckan verkar kunna spela större roll, de byter snäcka allteftersom de växer. Många snäckor är tricket, helst dubbelt så många som antalet firrar, gärna fler. Bortsett från i yngelkaren har mina alltid haft mycket gott om snäckor.

Har aldrig haft Telmatochromis själv, men har fått för mig att de flesta arterna inte är så bundna vid just snäckskal. Undantaget ska vara vittatus, men de verkar också vara duktiga romrövare generellt.

Hilsen,

P

[Erik Österlund]

Tack Patrik!

Har ett 20-tal snäckskal i nu men de är ju ganska stora, kan ju kanske bero på det!

Det löser sig nog!

Mvh Erik

[PatrikMalmo]

Med 20 snäckskal borde det funka perfekt med tiden. Sprid bara ut dem över hela botten. Min erfarenhet av stappersi är att de kan vara rätt revirkrävande när de verkligen kommer igång. Två hannar funkade inte i mitt 600-liters, te x. Tre honor gick bra, men inte fyra. Och då hade jag ändå minst 150 snäckor som i princip täckte hela botten. Kanske kan läget förbättras om firrarna inte ser varandra hela tiden. Just det är dock en luring, för stenar som ska begränsa synfältet kan ibland funka som revirpunkter vilket gör allting ännu värre.

Nå. Ge dem tid och observera, det ger sig rätt snabbt hur och om de funkar ihop. Flera andra i forumet verkar ha andra erfarenheter av stappersi. Kanske påverkar det att mina var VF och "vana" vid utrymme.

Hilsen,

P

[annaedlund]

Hej!

Jag har också stappersin. Roliga små firrar som inte är så rädda av sig...

Jag införskaffade mina för några månader sen och det tog säkert tre -fyra veckor innan alla hade hittat sin favoritsnäcka. Det roliga är att jag spred ut ca 15 snäckor i akvariet-540 liters. Men sakta men säkert så har det bildats två snäckkolonnier på varsin sida av akvariet. I varje kolonni bor två stappersin och de är inte ett dugg aggressiva mot varandra- bara mot andra fiskar som gör intrång.. De är dock inte fullvuxna än, utan kanske 8mån... så inomarts aggressionen har kanske inte kommit igång än..

[PatrikMalmo]

Skoj att det går bra med stappersin, Anna!! Har lurat lite på dem, men jag tror du tar bra hand om dem. De växer lite sakta, så man får ha tålamod. Tror det är en fördel med ungdjur som får växa upp i det kar de ska gå i, de lär sig liksom "det karet". Men, men - vi får se hur det går när hormonrusningarna verkligen kommer igång. Inga yngel än, antar jag? De är rätt små och kan vara lite trixiga att få syn på.

Hilsen,

P

[annaedlund]

Det går väldigt bra med dem- de hävdar sig bra mot alla fiskar under tio cm.. förutom pansarmalarna och botiorna som inte ens märker att de blir attackerade..!

Tror du att de kan leka redan? De två största har nämligen en kolonni- dvs har snäckorna nära varandra, bara några cm.. Senaste veckan har den ena legat i snäckan mest hela tiden och knappt kommit ut för att äta. Jag har dock sett den komma ut när akvariet varit släckt. Den andra jagar ner den hela tiden också.. Tror du det kan vara lek?

[annaedlund]

Efteratt jag skrev inlägget satte jag mig framför akvariet och stirrade in i snäckan där honan tryckt i nån vecka och vad får jag se- ett yngel! Ha, jag trodde de var alldeles för små för sånt! Vad kul!

Hur ser överlevnadschanserna ut för ynglena?

[PatrikMalmo]

Wee, då leker de!! Skoj!! När jag läste första inlägget så tänkte jag i vart fall klockren lek, vilket bekräftades i andra.

Överlevnadschanserna för yngel är svårt att sia om. Pansarmalarna tror jag de klarar sig från, men med botiorna tror jag det är värre. De har smalare nos och kommer till bättre i de skrymslen som ynglen håller sig i. Det som gäller är många gömställen. Om du har möjlighet, så lägg ner fler snäckor, eller samla ihop dem du har rätt nära ynglen. Vänta och se gäller. Föräldrarna kan blir rätt ogina mot ynglen när de kommer upp runt 0,5 cm och däröver. Då jagar de väck dem från reviret och de blir mer utsatta.

Hilsen,

P

[annaedlund]

Jag skulle tro att ynglena kanske kläcktes(?) inatt eller så eftersom honan var i snäckan och tryckte igår. Nu står hon på helspänn utanför öppningen och vaktar. Hanen vaktar han med och jagar bort inkräktarna. Ynglena är bara nån mm och jag har sett fyra st men det är ju svårt att veta exakt.

Jag fruktar dock det du säger om botiorna för de bryr sig inte mycket om attackerna...

Hur lång tid tar det innan de är 0.5 cm? Matar honan dem på något sätt?

[PatrikMalmo]

Svårt att säga hur lång tid det tar innan ynglen är i 0,5 cm size. Tippar på någon månad, enligt min erfarenhet. Jag tror definitivt du har fler än fyra yngel, de brukar få mycket större kullar (40 är ingen ovanlighet). Men visst, det är förstagångsleken, så det kan vara färre. Kanske ett 20-tal.

Botiorna är största faran, det är jag rätt övertygad om. Men den som lever får se. Jag har sett mina honor mata ynglen genom att ta torrfoder, tugga sönder det och sedan spotta ut det över ynglen. För säkerhets skull har jag matat med fint foder i karen där det gått yngel, och de äter själva sådant som är smått och svävar förbi. Kanske räcker det bra om du finfördelar det foder du normalt matar med. Ynglen är precis som sina föräldrar rätt nyfikna, orädda och står gärna utanför snäckan och snappar foder. En del ger sig säkerligen iväg på upptäcktsfärd, och då brukar det vara klippt.

Hilsen,

P

[annaedlund]

Ja nu har jag sett att det är yngel lite överallt.
Först trodde jag att alla var i "honans" snäcka men så kollade jag in i "hanens" och där var det också yngel. På botten mellan snäckorna var det yngel Föräldrarna har själva satt ihop fem snäckor med några cm mellanrum så det kan vara yngel i dem med men jag kan tyvärr inte se in i dem...

Det här var spännande..

[PatrikMalmo]

Jepps, det är liksom det här som är en stor del av hobbyn!! Skoj med firrar som leker och hur de uppfostrar och försvarar sin avkomma. Jag tippar fortfarande på att du har ett 20-tal yngel, kanske tom lite fler. Hur de ska överleva är en annan femma, men man brukar ta tag i det som akvarist när det väl händer. De yngel som jag räddat har jag faktiskt sugit upp från vardagsrumskaret. Fick långt ifrån med alla, men tillräckligt många.

Fortsätt spana, fortsätt fascineras. Det är liksom grejen!!

Hilsen,

P