Här kommer en liten berättelse om glädjen med att få yngel. Tidigare har jag bara fått yngel på multisar och det är ju ingen stor konst. Nu har jag även fått Paracyprichromis nigripinnis-bebisar!
Min nigripinnis-hona hade tuggat ett tag (osäker på hur länge) och jag hade skärmat av henne i 375:an med en rejäl bit filtermatta i väntan på att glasmästaren skulle bli klar med det spottkar jag hade beställt. Att några yngel skulle överleva i 375:an med sällskap som calvus, leleupi och jullar kändes inte så sannolikt.
Igår visade det sig att akvariet jag tänkt använda som spottkar/yngelkar var klart, så jag svängde förbi affären och hämtade det. När jag kom hem och tittade till den tuggande nigripinnis-honan (som ju ggick i en avskärmad del av stora karet) så såg jag till min förskräckelse ett yngel! Dock bara ett yngel. Övriga yngel var kvar i honans mun.
Jag började febrilt jobba med att starta upp spottkaret. Såga till träskiva att ha under, klippa till liggunderlag, skölja sand. Fick akvariet på plats, slangade över vatten direkt från stora karet, i med lite sten och valisneria som skydd och så i med pumpen som gått några veckor i stora karet och som jag fyllt med filtermattekuber från bakom btn-bakgrunden i stora karet. Så filtret borde vara ordentligt inkört.
Jag lyckades håva upp honan och ynglet utan större problem och släppte ner dom i spottkaret. Lät dom ligga där ett tag tills dom hämtat sig från chocken av ny miljö och provade sen att mata med lite cyclops. Honan började faktiskt simma runt och äta! Det är möjligt att ynglen i munnen fick i sig lite också.
Jag hade ju aldrig trott att honan skulle spotta så snart, så jag hade ingen artemia igång. Så det blev att snabbt klippa till ett big pack-paket, i med saltat vatten och sen ner med 1 krm artemiaägg.
Glad och förhoppningsfull gick jag och la mig. När jag sen gick upp imorse så tittade jag till karet och såg till min glädje fyra små yngel som simmade runt vid pumpen! Tittade lite till och kunde så småningom räkna in hela sju yngel.
Ynglen var otroligt stora! Dom var faktiskt cirka 12 mm, precis som jag läst att dom skulle vara. Att sju yngel på 12 mm fick plats i honans mun är helt osannolikt. Honan är ju själv inte mer än kanske nio cm lång.
Nåväl. Artemian hade ju inte kläckts ännu, så det fick bli fryst cyclops istället, något som ynglen faktiskt verkade få i sig. Det var svårt att se förstås, men det blev fart på ynglen när jag släppte ner maten till dom. Dom simmade runt och jag antar att dom fick i sig lite. Det lär inte ha krävts mycket för att göra dom mätta. Och eftersom dom är så stora så kan dom nog få i sig så stor mat som cyclops.
Nu väntar jag bara på att arbetsdagen ska ta slut så att jag kan åka hem och mata dom med artemia. Hoppas hoppas hoppas att dom överlever!
Min nigripinnis-hona hade tuggat ett tag (osäker på hur länge) och jag hade skärmat av henne i 375:an med en rejäl bit filtermatta i väntan på att glasmästaren skulle bli klar med det spottkar jag hade beställt. Att några yngel skulle överleva i 375:an med sällskap som calvus, leleupi och jullar kändes inte så sannolikt.
Igår visade det sig att akvariet jag tänkt använda som spottkar/yngelkar var klart, så jag svängde förbi affären och hämtade det. När jag kom hem och tittade till den tuggande nigripinnis-honan (som ju ggick i en avskärmad del av stora karet) så såg jag till min förskräckelse ett yngel! Dock bara ett yngel. Övriga yngel var kvar i honans mun.
Jag började febrilt jobba med att starta upp spottkaret. Såga till träskiva att ha under, klippa till liggunderlag, skölja sand. Fick akvariet på plats, slangade över vatten direkt från stora karet, i med lite sten och valisneria som skydd och så i med pumpen som gått några veckor i stora karet och som jag fyllt med filtermattekuber från bakom btn-bakgrunden i stora karet. Så filtret borde vara ordentligt inkört.
Jag lyckades håva upp honan och ynglet utan större problem och släppte ner dom i spottkaret. Lät dom ligga där ett tag tills dom hämtat sig från chocken av ny miljö och provade sen att mata med lite cyclops. Honan började faktiskt simma runt och äta! Det är möjligt att ynglen i munnen fick i sig lite också.
Jag hade ju aldrig trott att honan skulle spotta så snart, så jag hade ingen artemia igång. Så det blev att snabbt klippa till ett big pack-paket, i med saltat vatten och sen ner med 1 krm artemiaägg.
Glad och förhoppningsfull gick jag och la mig. När jag sen gick upp imorse så tittade jag till karet och såg till min glädje fyra små yngel som simmade runt vid pumpen! Tittade lite till och kunde så småningom räkna in hela sju yngel.
Ynglen var otroligt stora! Dom var faktiskt cirka 12 mm, precis som jag läst att dom skulle vara. Att sju yngel på 12 mm fick plats i honans mun är helt osannolikt. Honan är ju själv inte mer än kanske nio cm lång.
Nåväl. Artemian hade ju inte kläckts ännu, så det fick bli fryst cyclops istället, något som ynglen faktiskt verkade få i sig. Det var svårt att se förstås, men det blev fart på ynglen när jag släppte ner maten till dom. Dom simmade runt och jag antar att dom fick i sig lite. Det lär inte ha krävts mycket för att göra dom mätta. Och eftersom dom är så stora så kan dom nog få i sig så stor mat som cyclops.
Nu väntar jag bara på att arbetsdagen ska ta slut så att jag kan åka hem och mata dom med artemia. Hoppas hoppas hoppas att dom överlever!
Kommentar